BERÄTTELSE rörande Lagförslaget om Fångvården, fram4 ställd i franska Pärskammarens session den 24 April 1847 af hr Beranger (dela Dröme). (Forts. fr. måndagsbl.) J torden hafva sett, att art. 2-i förslaget åsyftar, det prefekternas; märernas och andra förvaltande embetsmäns förhållande till fängelserna genom en förordning bör fastställas. En ny reglering af detta förhållande är visserligen nödig, särdeles i fråga om märerna. Den åtodessa kommunföreståndare genom 4 punkten i 613 art. af. lagen om kriminalprocessen tillerkända rättighet hat aldrig blifvit utöfvad. Det är icke märerna, som bestämma kostnaden uti de i deras vederbörande församlingar belägna fängelser, utan prefekterna, emedan denna kostnad fåller departementet till last; det är icke märerna; som vaka deröfver, att fångarnes föda är tillräcklig och sund, icke de, utan prefekterna, och underprefekterna handhafva polisen i fängelserna. Den tillsyn, som enligt nämnde lagrum tillhör kommunföreståndarne. har i verkligheten mer eller mindre punktligt blif. vit ombesörjd af de genom Kongl; förordning af d 6 April 1819 införda uppsigtskommitteer.: Derföre innehöllo äfven förslagen af år 1840 och af 1843 er af deputeradekammaren gillad bestämmelsa, hvilken åsyftar nämnde paragrafs afskäffande, och denna bestämmelse finnes äfven i det nyå förslaget. Men edert utskott anser vigtigt, att en mär icke blir främmande för ett i hans kommun beläget fängelses förvaltning, och föreslår eder således, att förbehålla åt mären ett rum som ladamot i vederbörande uppsigtskommitt. D8 äldre förslag, som blifvit depu teradekammaren förelagde, öfverlemnade departementsfängelsernas byggnad och underhållande, likasom hittills, åt departementerna, hvilka deremot borde få sig en årligen beviljad summa ur statskassan anvisad. Det nya förslaget låter alla kostnader för nybyggnad, inredning, underhåll, reparation, bevakning, förvaltning, sjukvård o. s. v. falla statskassan till last. Denna nya ändring, en följd af den bestämmelse, att alla rikets fängelser omedelbart böra stå under inrikes-ministerns uppsigt, har gifvit anledning till några inkast. Inom utskottet har den farhågad blifvit yppad, att. så snart departementerna icke mer hade att utgöra en del af kostnaden för deras fängelser, skulle de blott föga bekymra sig om reformen, och deras rådsledamöter skulle visa föga ifver att understödja regeringens bemödande till detta