BERÄTTELSE
rörande Lagförslaget om Fångvården, fram-
4 ställd i franska Pärskammarens session den
- 24 April 1847 af hr Beranger (dela Dröme).
(Forts. fr. måndagsbl.)
J torden hafva sett, att art. 2-i förslaget åsyftar,
det prefekternas; märernas och andra förvaltande
embetsmäns förhållande till fängelserna genom en
förordning bör fastställas. En ny reglering af detta
förhållande är visserligen nödig, särdeles i fråga om
märerna. Den åtodessa kommunföreståndare genom
4 punkten i 613 art. af. lagen om kriminalprocessen
tillerkända rättighet hat aldrig blifvit utöfvad. Det
är icke märerna, som bestämma kostnaden uti de i
deras vederbörande församlingar belägna fängelser,
utan prefekterna, emedan denna kostnad fåller de-
partementet till last; det är icke märerna; som vaka
deröfver, att fångarnes föda är tillräcklig och sund,
icke de, utan prefekterna, och underprefekterna
handhafva polisen i fängelserna. Den tillsyn, som
enligt nämnde lagrum tillhör kommunföreståndarne.
har i verkligheten mer eller mindre punktligt blif.
vit ombesörjd af de genom Kongl; förordning af d
6 April 1819 införda uppsigtskommitteer.: Derföre
innehöllo äfven förslagen af år 1840 och af 1843 er
af deputeradekammaren gillad bestämmelsa, hvilken
åsyftar nämnde paragrafs afskäffande, och denna be-
stämmelse finnes äfven i det nyå förslaget. Men e-
dert utskott anser vigtigt, att en mär icke blir
främmande för ett i hans kommun beläget fängelses
förvaltning, och föreslår eder således, att förbehålla
åt mären ett rum som ladamot i vederbörande upp-
sigtskommitt. D8 äldre förslag, som blifvit depu
teradekammaren förelagde, öfverlemnade departe-
mentsfängelsernas byggnad och underhållande, lika-
som hittills, åt departementerna, hvilka deremot
borde få sig en årligen beviljad summa ur statskas-
san anvisad. Det nya förslaget låter alla kostnader
för nybyggnad, inredning, underhåll, reparation, be-
vakning, förvaltning, sjukvård o. s. v. falla statskas-
san till last. Denna nya ändring, en följd af den
bestämmelse, att alla rikets fängelser omedelbart
böra stå under inrikes-ministerns uppsigt, har gifvit
anledning till några inkast. Inom utskottet har den
farhågad blifvit yppad, att. så snart departementerna
icke mer hade att utgöra en del af kostnaden för
deras fängelser, skulle de blott föga bekymra sig om
reformen, och deras rådsledamöter skulle visa föga
ifver att understödja regeringens bemödande till detta