nella staten tagit ett nära nog omätligt för-
språng. Vid sin afsöndring från Danmark de-
lade dessa begge länder t. ex. sin förut gemen-
samma statsskuld, i nästan lika delar; så att
Norge åtog sig bälften, och blott den andra
hälften :stadnade qvar att tynga Danmark, men
Norge har: nu betalt sin bälfty medan Danmark
har sin obetald och fördjupar sig oupphörligt
i mera skuld; Norge har äfven under tiden ut-
vidgat sin handelsflotta så märkligt, att den är
nu ansenligare än någon annan europeisk stats,
Englands allena uadantagen; hvaremot Danmark
blott kan yfvas öfver en kongl. marin; som dyrt
underhålles på de skattdragandes bekostnad.
Danmark har imedlertid varit styrdt af upp-
lysta monarker. Fredrik VI stiftade skolor öf-
verallt, och bragte det derhän att hvar dansk
åtminstone kan läsa och skrifva nu. Det de-
mokratiska Norge drog väl försorg om detsam-
ma; men det gaf äfven en särskild uppmärk-
samhet åt de förut derstädes föga utvecklade
högre undervisningsverken. Derjemte befrisd-
det tryckpressen ifrån stämpelafgifter och an-
dra betungande hinder, och pressen har deri-
genom kunnat så allmänt och på så liniriga
vilkor sprida statsmannainsigter och andra sam-
hällskunskaper till hvar koja i Norge, att lan-
det nu styr sig sjelf undransvärdt, så i afseende
på omtanka som god hu:hållning. Vi nämna
ej detta för a!t predika republikanism; vår grund-
sats är tvärtom att betrakta verlden sådan som
vi finna den; men hvad vi anfört är) facta,
allvarsamma och vigtiga, och väl värda att ef-
tersinnas.
Vi hafva föranledts till denna öfverblick ge-
nom det nyligen inträffide frånfället af konung
Christian VIII, som regerat sedan 1339. Denne
monarks företrädare, Fredrik VI, hade att kämpa
med oro inom landet, mindre härrörande från
några frisinnade anspråk af danska folket, än
från en stamfåfänga ho3 några professorer vid
universitetet i Kiel; hvilka ordi:de om vissa
gamla undantagslagar, till förmån för hertigdö-
mena Slesvig och Holstein. Fredrik och hans
efterträdare omfsttade tillfället att inrätta pro-
vincialständer, i tanka att en representation, som
sålunda skingrades på skilda håll, borde blifva
medgörligare, än en som samlades på en enda
ort; särdeles: om denna vore bhufvudstaden. Det
var en missräkning likväl, så mycket bedröfli-
gare, som den gaf Preussen anledning att följa
ex:mplet, i samma afsigt. I Denmark ledde
den till de svåraste följder, emedan den hotat
med ingenting mindre än hela rikets sönder-
styckning, och, såsom oafvislig verkan deraf,
med förlusten af dess sjelfständiga bestånd.
Det är nämligea någonting alldagligt i poli-
tiken, att nir tanklöst tvistande partier söndra
ett samhälle, så inblanda sig främmande mak-
ter och spekulera på söndringen för att draga
vinst deraf för egen räkning. Thronföljdsla-
garne i Danmark lemna olyckligtvis dörrn öp-
pen för dylika inblandningar. Dessa lagar äro
nämligen olika för monarkiens olika b2ståndsde-
lar; i Danmark kan thronföljden gå i arf på
qvinnosidsn; i det med Tyska Förbundet inför-
lifvade hertigdömet Holstein kan den blott; gå
i arf på mansknien.
Tvistens vigt och vådsamhet ökas genom de
personers politiska ställning, hvilka befiona sig
på partiets utom riket beligna bakgrund. Då
den nuvarande konungen är barnlös, och äf-
veaså hans broder, kommer Danmarks krona
att efter dem ärfvas af prinsessan Charlotta,
förmäld med landtgrefven af Hessen Cass-l,
hvars son, Fredrik Wilhelm Georg Adolf, så-
lunda är den framtida tronarivingen. Men den-
ne prins Fredrik blef för några år sedan (den
28 Januari 1844) förmäld med storhertiginnan
Alexandra Nicolajawna, kejsar Nicolai dotter;
och fastän han i Augusti samma år åter blef
enkling, anses han icke dess mindre så tillgif-
ven ryska ideer och intressen, alt Holsteinarne
af den orsaken bysa en serskild afsky för Din-
marks tillkommande monark.
På thronföljden åter i hertigdömet Holstein,
och i Slesvig, betraktadt af det tyska partiet
såsom ett bitang till Holstein; göras eller väntas
särskilta anspråk af hertigen till Slesvig-Hol-
stein-Soåderburg-Augustenburg, Christian Carl
Fredrik August, hvilken har talrika afkomlin-
gar, och understödes icke blott 2f det Tyska
partiet utan, som man tror, äfven af Preussen
i samband med Tyska Tullföreningsstaterna, hvil-
ka länge kastat begärliga blickar på de hamnar,
som hertigdömena äga vid Östersjön och Nord-
sjön.
En mera invecklad fråga har knappast kun-
nat kast:s åt den europeiska politiken att tvi-
sta om; särdeles som en mängd biomständig-
heter intrassla den ytterligare. Storbritanniens
intresse är naturlgtvis, att se de vigtiga nyck-
larna till Östersjön i händerna på en kraftfuil
makt. Den som är van att räkna på den po-
litiska jemvigten i Europa, kan ej heller utan
missnöj: se Danmarks gamla rike minskadt med
hertigdömena och inskränkt till öarne och Jut-
land. Och likväl, om det en dag sku!le hända,
att hertigdömena rycktes derifrån, för att bilda
en sjelfständig stat, införlifvad med Tyska för-
bundet, så blefve Danmark nästan tvunget att,
för sitt sjelfbestånd, sammansluta sig med Nör-
rige och Sverige: — en återförening af de tre
Skandinaviska rikena, hvilken till väktare vid
Östersjöns mynning skulle framställa ewt långt
mera kraftfullt välde, än det som tvisten emel-
lan de Tyska och Danska intressena hade upplöst.
BERÄTTELSE
rörande Lagförslaget om Fångvården, fram-
7 ställd i franska Pärskammarens session den
r. 24 April 1847 af hr Beranger (dela Dröme).
(Forts. fr. måndagsbl.)
J torden hafva sett, att art. 2-i förslaget åsyftar,
det prefekternas; märernas och andra förvaltande
embetsmäns förhållande till fängelserna genom en
förordning bör fastställas. En ny reglering ar detta