nella staten tagit ett nära nog omätligt försprång. Vid sin afsöndring från Danmark delade dessa begge länder t. ex. sin förut gemensamma statsskuld, i nästan lika delar; så att Norge åtog sig bälften, och blott den andra hälften :stadnade qvar att tynga Danmark, men Norge har: nu betalt sin bälfty medan Danmark har sin obetald och fördjupar sig oupphörligt i mera skuld; Norge har äfven under tiden utvidgat sin handelsflotta så märkligt, att den är nu ansenligare än någon annan europeisk stats, Englands allena uadantagen; hvaremot Danmark blott kan yfvas öfver en kongl. marin; som dyrt underhålles på de skattdragandes bekostnad. Danmark har imedlertid varit styrdt af upplysta monarker. Fredrik VI stiftade skolor öfverallt, och bragte det derhän att hvar dansk åtminstone kan läsa och skrifva nu. Det demokratiska Norge drog väl försorg om detsamma; men det gaf äfven en särskild uppmärksamhet åt de förut derstädes föga utvecklade högre undervisningsverken. Derjemte befrisddet tryckpressen ifrån stämpelafgifter och andra betungande hinder, och pressen har derigenom kunnat så allmänt och på så liniriga vilkor sprida statsmannainsigter och andra samhällskunskaper till hvar koja i Norge, att landet nu styr sig sjelf undransvärdt, så i afseende på omtanka som god hu:hållning. Vi nämna ej detta för a!t predika republikanism; vår grundsats är tvärtom att betrakta verlden sådan som vi finna den; men hvad vi anfört är) facta, allvarsamma och vigtiga, och väl värda att eftersinnas. Vi hafva föranledts till denna öfverblick genom det nyligen inträffide frånfället af konung Christian VIII, som regerat sedan 1339. Denne monarks företrädare, Fredrik VI, hade att kämpa med oro inom landet, mindre härrörande från några frisinnade anspråk af danska folket, än från en stamfåfänga ho3 några professorer vid universitetet i Kiel; hvilka ordi:de om vissa gamla undantagslagar, till förmån för hertigdömena Slesvig och Holstein. Fredrik och hans efterträdare omfsttade tillfället att inrätta provincialständer, i tanka att en representation, som sålunda skingrades på skilda håll, borde blifva medgörligare, än en som samlades på en enda ort; särdeles: om denna vore bhufvudstaden. Det var en missräkning likväl, så mycket bedröfligare, som den gaf Preussen anledning att följa ex:mplet, i samma afsigt. I Denmark ledde den till de svåraste följder, emedan den hotat med ingenting mindre än hela rikets sönderstyckning, och, såsom oafvislig verkan deraf, med förlusten af dess sjelfständiga bestånd. Det är nämligea någonting alldagligt i politiken, att nir tanklöst tvistande partier söndra ett samhälle, så inblanda sig främmande makter och spekulera på söndringen för att draga vinst deraf för egen räkning. Thronföljdslagarne i Danmark lemna olyckligtvis dörrn öppen för dylika inblandningar. Dessa lagar äro nämligen olika för monarkiens olika b2ståndsdelar; i Danmark kan thronföljden gå i arf på qvinnosidsn; i det med Tyska Förbundet införlifvade hertigdömet Holstein kan den blott; gå i arf på mansknien. Tvistens vigt och vådsamhet ökas genom de personers politiska ställning, hvilka befiona sig på partiets utom riket beligna bakgrund. Då den nuvarande konungen är barnlös, och äfveaså hans broder, kommer Danmarks krona att efter dem ärfvas af prinsessan Charlotta, förmäld med landtgrefven af Hessen Cass-l, hvars son, Fredrik Wilhelm Georg Adolf, sålunda är den framtida tronarivingen. Men denne prins Fredrik blef för några år sedan (den 28 Januari 1844) förmäld med storhertiginnan Alexandra Nicolajawna, kejsar Nicolai dotter; och fastän han i Augusti samma år åter blef enkling, anses han icke dess mindre så tillgifven ryska ideer och intressen, alt Holsteinarne af den orsaken bysa en serskild afsky för Dinmarks tillkommande monark. På thronföljden åter i hertigdömet Holstein, och i Slesvig, betraktadt af det tyska partiet såsom ett bitang till Holstein; göras eller väntas särskilta anspråk af hertigen till Slesvig-Holstein-Soåderburg-Augustenburg, Christian Carl Fredrik August, hvilken har talrika afkomlingar, och understödes icke blott 2f det Tyska partiet utan, som man tror, äfven af Preussen i samband med Tyska Tullföreningsstaterna, hvilka länge kastat begärliga blickar på de hamnar, som hertigdömena äga vid Östersjön och Nordsjön. En mera invecklad fråga har knappast kunnat kast:s åt den europeiska politiken att tvista om; särdeles som en mängd biomständigheter intrassla den ytterligare. Storbritanniens intresse är naturlgtvis, att se de vigtiga nycklarna till Östersjön i händerna på en kraftfuil makt. Den som är van att räkna på den politiska jemvigten i Europa, kan ej heller utan missnöj: se Danmarks gamla rike minskadt med hertigdömena och inskränkt till öarne och Jutland. Och likväl, om det en dag sku!le hända, att hertigdömena rycktes derifrån, för att bilda en sjelfständig stat, införlifvad med Tyska förbundet, så blefve Danmark nästan tvunget att, för sitt sjelfbestånd, sammansluta sig med Nörrige och Sverige: — en återförening af de tre Skandinaviska rikena, hvilken till väktare vid Östersjöns mynning skulle framställa ewt långt mera kraftfullt välde, än det som tvisten emellan de Tyska och Danska intressena hade upplöst. BERÄTTELSE rörande Lagförslaget om Fångvården, fram7 ställd i franska Pärskammarens session den r. 24 April 1847 af hr Beranger (dela Dröme). (Forts. fr. måndagsbl.) J torden hafva sett, att art. 2-i förslaget åsyftar, det prefekternas; märernas och andra förvaltande embetsmäns förhållande till fängelserna genom en förordning bör fastställas. En ny reglering ar detta