delen instängda i kaserner, kasteller och andra fasta platser. Den sicilisnska miniserens korta besök till sin bestämmelseort upplyste Neapels invånare tydligare än något annat om ställningen på Sicilien; och då 200 man sårade soldater återfördes med nästa ångbåt, ökades den upprörda sinnesstämningen ännu mer. Man förnam att af de till upprorets kufvande öfversända tropparna knappast 1200 man återstodo under öfvergeneralens befäl: de öfriga voro dels fångna, dels omkomna, dels sjuka. Ett litet med bomull lastadt skepp från Catanea medförde äfven flera kongl. embetsmän, som flytt från denna stad, och bekräftade i Neapel att förhållandet der icke var förmånligare för styrelsen än i Palermo. Detta allt intriffade den 24 Januari och utsigterna blefvo allvarsammare och mera hotande med hvart ögonblick. I stället för att besvärja stormen, tycktes koncessions-kungörelserna stegra den ytterligare, och man önskade allmänt att österrikarnes bjelp ofelbart skulle anlitas. Den 23 tidigt på ma gonen fann man på gathörnen uppsatt ännu en koncsssion, nemligen kungörelsen om en amnesti; men, ty värr, äfven blott ett halft, af omständigheternas tvång framkalladt medgifvande. Väl hette det i första paragrafven, att nåd beviljades åt alla statsfångar; men genast i den andra undantogos vissa uppräknade personer, neml. nästan alla hufvudmännen för upproret i Calabrien; de skulle, förklarades det, föras till en aflägsen ö, att der afvakta vidare b-fallningar. Sednaste underrättelsen är af samma dato, kl. 3 e. m., omedelbart före postingfsrtygets afgång. Oron i hufvudstaden hade vuxit hela degen; man talade ej om annat än upproret på Sicilien; på alla gator var folket i stor rörelse, utan ati man egentligen visste orsaken; hos regeringen och i palatset sades en otrolig förvirring råda; befallningar och återkallelser korsade hvarandra; kommendanten på fästet S:t Elmo hade fått befallning att, vid gifvet tecken, beskjuta staden; polisministern, den beryktade del Coretto, Var försvunnen; borgaregerdet hade fått sig tillsända vapen och ammunition hemma i sina boningar från tyghusen, sedan prinsen af Salerno, konungens farbror, hvilken dagen förut mönstrat det, hade erinrat det om dess bestämmelse att bloit upprätthålla allmänna ordningen, och, i händelse af ett upplopp, förekomma plundring cch våldsamheter. Man omtalade såsom säkert, att oroligheternas bemliga ledare redan hade värfvat tusentals menniskor, och besoldat dem för att vara till hands vid första vink. I det närbelägna Salerno utbredde sig upproret: de kongl. tropparne voro tilibakaslagna och folket var på tig till hufvudstaden. Så berättades åtminstone i Neapel, der man icke visste hvilka medel som vidtagits för att häfva oordningen; men blott att nigonting skulle ske. De med förra posten spridda förhoppningarne om reformer äfven i det Österrikiska Italien hafva hastigt blifvit nedslagna genom en befallning, cmedelbart från Wien, att arrestera samme Marini, som styrelsen i Venedig nyss förut hade tillåtit ingifva en hemställning om dylika reformer (se gård:gsnumret), äfvensom d:r Tommasio, hvilken föreslagit en hemställning om mera liberal censur. Begge blefvo gripna af polisen den 48 och gensst afförda till venetianskzr brottmålsdomstolens fängelse. De österrikiska troppförstärkningarna i Lombardiet hade föranledt konungen af Sardinien att låta fråga vicekonungen i M:lano om menipgen dermed. Ebhuru svaret, ef:er hvad man kunde vänta, förnekade alla fiendiliga afsigter, så hafva likväl besättningarne på konungariket Sardiniens lombardiska gräns blifvit förstärkta, och i fästningarne Novi och Alessandria herrskade samma liflighet, som före utbrottet af ett krig. RYSSLAND. Öfver de många motsägande uppgifternu om ett konkordat emellan Katolska Kyrkans öfverhufvud och kabinettet i S:t Petersburg kungöras nu diplomatiska berigtiganden både från Ryssland och Italien, men hvaraf saken icke blir särdeles klarare än den var förut. I Journal de St. Petersbourg för d. 20 Januari förmäles nämligen, att kejsarens ratifikation på öfverenskommelserna med den Heliga Stolen icke hade anländt till Rom, när påfven i kardinalskonsistoriet d. 47 December cffisielt motsade tidningsberättelserna om ett afslutadt konkordat. I Gazetta di Roma, säges åter, att öfver Rysslands underhandlingar med den Heliga Stolen hvilar en slöja, zom icke kan lyftas; hvad som kan nämnas består blott deri, att kejsaren har samtyckt till några bland de punkter, på hvilka de af den Heliga Stolens fordringar bero, som afse upprätthållandet af katolska trosbekännelsen cch dess lagliga ecklesjastikmyndighet i Ryssland och Polen. FÖRENTA STATERNA. I kongressen har man voterat tacksägelse till segrarne i det mexikanska kriget, generalerne Taylor och Scott. För öfrigt kämpade partierna ännu, den 42 Januari, om gillandet eller ogillandetaf kriget, samt dess ändamål, och frågan om unionens förstorande genom mexikanska områden. I kongressen hade beslutats uppställandet af en tribun eller talarestol, från hvilken ledamötern2 hädanefter skulle tala, i stället för att påihittills brukligt sätt hålla tal från sina platser. Ett amerikanskt blad yttrar, i anledning häraf: ,Vi se med bedröfvelse denna nyhet, ty vi tro, att ju mindre man kan höra hvad åtskilliga representanter hafva att säga, ju bättre är det för dem sjelfva, deras konstitutioner och fäderneslandet.n Angående Newyorks handel för 1847, uppgifves, att införselns värde steg till 95 millioner dollars, eller nära 235 millioner mer än