I morgon, upprepadna öfversten; i morgon är för långt uppskof, sir. Aanu denna afton skall jag visa er min tanke om dean2 galne pojkes uppförande. Hvilka steg ni är ansen er berättigade att taga i morgon, mina herrar, så tillåt mig anhålla om ert sällskap hem til mig, der vi skola sluta vår afton utan att behöfva befara något obehagligt afbrott, och jag hoppas att denna bjudning skall på ett tillfredsställande sätt visa min tanke om den skymf ni af min brorson lidit. Min vagn har redan en stund stått förspänd. Hela sällskspet var förtjust, utom Georg, som ej visste hvad han skulle tro. Vid min heder en förträfflig id, sade Bertie, uppspringande från den låtsade sömp hvari han varit försänkt under hela ordvexlingen. Låt oss:bege oss bem, öfverste.n Huru mumlade Georg, och hans torkar flögo genast till Louise. Kom då, fortfor översten. Noel, ring på klockan... låt oss afligsna oss och lemna denna uppbrusande yngling att sofva hettan af sig. Hyad? Gör Georg oss ej sällskap 2 sade Noel. Ej hem till mig om ni behagar, mr Noel, s3de öfverstev, hvarofter hen, sedan han tills2gt betjäoten låta vagnen köra fram till porten, tog Djson under ena armen och Noel under den andra, och önskade sin brorsson godnatt, hvilket exempel följdas af det öfriga sällskapet i olika moduwationor, samt lemnade vår hjelte i en sinnesstämning, hvars möjlighet han tjugufyra timmar förut ej skul? kunnat ana. Stundens sftertankar voro ej sidana att dekuvde stilla den storm, som rasade i hans inre. Han hade ådragit sig en förvisning från sin enkels hus... hade på en kanhända lös misstanka stött ifrån sig sina bästa vänner och iavecklat sig i en affir, hv följder voro oherätneliga, hvarförutom han ins att sälek riden on nagelfara hans hand: i tt och pska fingrolfgkt honom, som den der kränkt doas lagar. Men ju mer kan funderade och grubblade, ju mer öfvertygades han om att Dysons vänner spolat falskt. Han kunde haft orätt i att så öppet till känagifva det, men saken var tydlig. Härtill kom äfven oron att miss Anstruther, skulle vara blott