sedan dess skulder blifvit afdragna från dess till-j
gångar, så är den i nödens stund föga användbar. !
Bankens säkerhetshandlingar för utgifna lån kunna l:
icke förvandlas till silfver. Att indrifva större eller!
mindre del af dessa lån, skulle väl vara uti ytterstal
nödfall en verksam utväg till sedelstockens minsk-
ning, men huru förfärlig vore icke en sådan stryp-
ning för landet! — Men, säger man, hvartill be-l
höfvas så mörka förespeglingar, då banken för det
närvarande är uti den mest lyckliga ställning? Till
svar härå vill jag blott anmärka, att, om handels-
konjunkturerna, i afseende på export och import, i
betydiig grad blifva missgynnande, kan ställningen
blifva ganska olycklig på några få år. Vi hafva
en erfarenhetsläxa härutinnan, som icke är så gam-
mal, att den bör vara glömd. Vid 4840—41 årens
riksdag fanns också i banken en samlad vinst på
4,118,568 rdr. Något mera än hälften deraf, eller
2,311,246 rdr, öfverlemnades till statsverket. Pen-
ningar utöstes då med fulla händer åt alla håll.
Och huru gick det? På mindre tid än 3 år, eller
inom 4843 års slut, nedsjönk metalliska valutan i
banken ifrån 48,248,800 rdr banko till 7,892,400
rdr banko. Hvem minnes icke, att vid den kort derpå
år 1844 idträffade riksdagens början motioner väck-
tes om förbud mot silfveruttagning ur banken till
utförsel? Hvem erinrar sig icke ännu de högljudda
jemmerropen öfver strypning och penningebrist, som
då hördes från alla landsändar, serdeles från de or-
ter, som voro välsignade med privatbarker? Och
hvad som då inträffade, kan hända ännu en gång.
Utur alla dessa skäl anser jag, att banken för sin
verkliga förstärkning bör behålla minst !; af sin
samlade vinst och derföre köpa vexlar under en viss
bestämd kurs, och för dessa vexlar dels köpa ut-
ländska säkra räntebärande obligationer, de!s skaffa
sig silfver, hvilket sednare också emot ränta qvar-
blifver hos något säkert hus i Hamburg, påsätt nu
sker med en del af den öfriga silfverfonden. Här-
igenom skulle banken konsolideras på ett dubbelt
sätt, nemligen: dels öka sin räntevinst, utan att
taga den af egna landsmän; dels ega uti samma
räntebärande tillgång en valuta, på hvilken anvis-
ning kunde gifvas, då silfveruttegning ur banken
kom i fråga.
2:0 Bankens andra ändamål är att medelst lån på
billiga vilkor understödja näringarna, och härtill
hade jag önskat att den andra tredjedelen af banko-
vinsten blifvit använd. Jordbruket är landets mo-
dernäring. Eno utsträckt skuldsättning är visserligen
icke nyttig. Men om några lån kunna vara till
gagn för jordbrukaren, så måste det vara amorte-
ringslånen emot lindrig ränta och successiv inbetal-
ning på längre tid. Fonden för dessa lån är otill-
räcklig och den behöfver en tillökning af minst
390,009 rdr. — Åf fonderna för. bankens diskont-
rörelse m. m. ligga visserligen flera millioner här-
städes obegagnade, emedan privatbankerna upptaga
de flesta så beskaffade låntagare, som äro redbara
och säkra. Fördenskull anser jag, att dessa obegag-
nade diskontfonder, förökade med en del af banko-
vinsten, böra emplojeras uti filialkontor i lands-
orterna, hvarest jordbrukaren och näringsidkaren
kunde erhålla biträde genom kreditiv eller lån på
-billigare vilkor än hos privatbankerna, hvarigenom
en större både enskild och allmän fördel skulle be-
redas.
3:0 Bankens tredj2 åndamål är, enligt stiftelse-
urkunden, all en nödsjelps- och tillgångskassa
må beredasn, el!er att med sitt öfverskott bispringa
statsverket. Härtill må nu den återstående tredje-
delen af bankovinsten användas. Man säger väl, att
statsverket behöfver hvarenda skilling af den banko- !
vinst, som är samlad. Den skulle vara en nöd-l)
hjelpskassa, men staten är ju icke för närvarande
i någon nöd. Statsverkets behof äro för öfrigt ela-
stiska. De kunna utvidgas efter tillgångarna. Deil;
visar förhållandet vid 4840—44 årens riksdag. Då
egde riksgäldskontoret uti samlade öfverskotter om-
kring 3 millioner rdr, och erhöll dessutom vid samma
riksdag öfver 2,300,000 rdr af den då befintliga ban-
kovinsten. Utan att riket sedermera varit i någon
serdeles nöd eller fara, äro dessa nu belt och hållet
medtagna och riksgäldskontoret i skuld. För att
betäcka denna skuld må alltså nu , af bankovin-
sten användas. Men statsutgifterna för de kommande
åren torde väl böra regleras och rättas efter de stats-
inkomster, som med (ilförlitlighet kunna påräknas
att inflsta. Att uti propositionen om statsverkets
tillstånd och behof till den s. k. extra statsreglerin-
gen hela den samlade bankovinsten blifvit tagen i
beräkning och anspråk förr än det var af:jordt, hu-
ruvida banken utan egen skada eller möjlig fara
kunde lemna den hel och hållen från sig, torde väl
icke vara så alldeles vanligt. På extra statsreglerin-
gen uppföras några utgifter af permanent natur.
Och om man vill anordna oundvikliga statsutgifter
på bankens vinst, torde man väl beträda en farlig
bana. Det är ju allmänt erkändt, att alla oredor
och olyckor i vårt penningeväsende härledt sig från
den oriktiga åsigten, a:t riksbanken skall fyila
statsverkets behof.n
Med doktor Sandberg hafva sig förenat
Riksdagsfullmäktige Pehr Pålsson från Christian-
stads län, Pehr Nilsson från samma län, Petter Mår-
tensson från Jönköpings län, Nils Jeppsson från
Malmöhus län, Olaus Ericsson från Götbeborgs och
Bohus län och Lars Olsson från Stora Koppar-
bergs län.
Af doktor Lyth: Emot Utskottets beslut ati
ifrån riksbanken abalienera hela bankovinsten för
3:ne år, utgörande 2,862,000 rår, måste jag reser-
vera mig. Jag tror nemligen, att, ehuru banken,
till bedrifvande af dess vanliga rörelse, väl kunde
umbära och uppoffra äfven denna summa, ställnin-
gar och förhållanden i fäderneslandet just nu bordt
uppmana Rikets Ständer att i alla riktningar ut-
vidga riksbankens verksamhet och att förlagskapita-
ler dertill icke bordt förskingras under en tid, då
privatbanker hota att ej allenast undergräfva riks-
bankens bestånd, utan ock att utsuga hela landets
enskilda förmögenhet., -
Af riksdagsfullmäktigen Pehr Östman från We-
sternorrlands län:
Då banken befinner sig i den lyckliga ställning,
att den från 4845 års början till nästlidet års slut
lemnat en vinst, påräknad att uppgå till 2 862.000
rdr banko, hvilken vinst huvudsakligen tillkommit
genom dess lånebedrifvande och derigenom influtna
räntor, således en frukt af den effektiva foliklassens
verksamhet, är det min öfvertygelse, att, om ej
hela, åtminstone hälften af denna vinst bordt an-
vändas till underhjelpande af jordbruket, landets
mod-rnäring och andra industriella företag och b2-
drifvande, hvarigenom jordbrukaren, bergs- och bruks-
idkaren kunde med säkerhet af egen utkomst sys-
galsätta den arbetssökande folkmassan, och dyme-