Den stackars flickan, besvärad af de mustiga ån-
gor, som uppstego från alla dessa anrättningar, och
plågad till döds af mrs Abberlys enträgna böner,
att hon skulle äta, var rätt belåten då värdinnan
gaf tecken att uppstiga från bordet.
Till råga på alla dessa små förtretligheter pina-
des hon mel besvärliga artigheter af en mrs Åb-
berlys brorson, mr Tadpole.
Han var en liten satt, mörkhårad man, med röda
kinder och hvit hy, öfverdrifvet klädd och görande
anspråk på att känna allt och alla. Han skämtade
med fadren, lekte med barnen, stod utmärkt väl
hos frun i huset, drack tre koppar hett tå och
gjorde ifrigt sin kur för guvernanten, hvilket sed-
nare var en stor lättnad på Louise, hvars själ var
helt och hållet upptagen af förmiddagens händelser
och den förklaring Georg afgifvit, att han ej hade
något hjerta för miss Neville. Om verkliga beve-
kelsegrunden till hans knäfall var hon så litet ense
med sig sjelf, att hon ej vågade afgöra om hon un-
der sin antagna karakter vore sin egen rival eller
icke, och hon var till och med nog blygsam att
tillräkna tillgifvenheten för onkeln den upprörda
Isinnesstämning han under samtalet visade-
När en qvinna älskar och är besluten att älska,
betyder det föga i hvilka omständigheter den äl-
skade är invecklad — allt är säkert att i hennes
tanka lända till hans fördel och under den rosen-
kindade gudens mäktiga inflytande upptäcka hans
dyrkare — kanske för sent — att den bindel han
så villigt räcker dem är tillräckligt bred att betäcka
(öronen så väl som ögonen.
Om Louise blott känt det öfvervägande infiy-
tande hon under sin nya karakter vunnit öfver sin
I kusin, skulle hon besparat sig den verld af oro och
I qval hon led i m:rs Abberlys förmak af m:r Tad-
Ipoles fadda nonsens och de yngre familjmedlem-
marnes praktiska förtroligheter.
Det var långt lidet på aftonen och Louise vän-
tade hvar minut på vagnen, som skulle föra
henne hem, då betjenten inkom med en biljett till
Louise samt den underrättelse att hennes kam-
marjungfru var der nere och afvaktade hennes be-
fallningar. Brefvet innehöll att hon skulle anbålla
hos m:rs Abberly att få qvarblifra hos dem öfver
natten, och ehuru detta något förvånade henne,