le ståndsbröder, som uppträdt såsom smädarens för-
varare, att derföre hafva att påräkna smickrande
)eröm, under det jag måhända än ytterligare blir
gifven till spillo åt gäckerlet och smädelsen; men
tåndaktig i motgången vidblifrer jag ändock mitt
oeslut. Jag har förut förklarat, det jag ansåg un-
ler ståndets värdighet att sjelit uppträda såsom kla-
gande, men ansett saken böra lemnas till lagarnes
väktare, som icke lärer underlåta vidtaga den åt-
särd, hvartill han af omständigheterna otvifvelaktigt
skall se sig uppfordrad. Skulle detta mitt förslag
blifva undertryckt, återstår mig intet annat än det,
att ståndet må förklara sitt högtidliga ogillande af
artikelförfattarens smädliga uttryck; och anhåller
ag hos talmannen, att proposition måtte framstäl-
ELD
Sedan talmannen erinrat att, så vidt han fattat,
ingen ståndets ledamot uppträdt såsom försvarare af
artikelförfattarens åtgörande, utan tvärtom alla med
ovilja och misshag yttrat sig emot hans skrifsätt,
ortsattes diskussionen; dervid
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens län utlät
sig: Ehuru den öfverklagade artikeln är till inne-
hållet i högsta grad smädlig och synes skrifven i
ett uppbrusadt tillstånd, anser jag dock saken böra
förfalla och icke till någon åtgärd föranleda.
Matts Pehrsson från Stockholms län: Det kunde
väl synas öfverflödigt, att sedan så många talare
uppträdt, ytterligare förlänga diskussionen, men jag
bar begärt ordet, i anledning af brodren Heur-
lins framställning om proposition. Iogen enda
medlem af detta stånd synes mig hafva gillat
artikelförfattarens förfarande, utan tvärtom. Min
åsigt hade visserligen varit, att frågan aldrig bordt
väckas, men nu, sedan den blifvit bragt å bang och
man kommit derhän, att den måste afgöras, bör
man uttänka ett sätt, hvarpå den lämpligast kan
bringas till slut. För min del hemställer jag till
brodren Heurlin, om han icke sku!le finna lämpligt
att låta saken falla och diskussionen deröfver med
uttryckt ogillande af författarens smädliga artikel,
må i protokollet qvarstå. Jag förutser, att i annat
fall votering icke kan undvikas, hvilket jag anser
mindre lämpligt. Icke böra vi, genom anlitande af
åklagaremakten och lagarne, söka upprättelse. Vi
böra sätta oss öfver smädelsen; icke vi ensamt, utan
hela representationen, kan anses deraf träffade
Andreas Benatson från Jönköpings län: Jag har
tillförene förenat mig med ståndsbrodren Strind-
lund, men begär nu få fästa ståndets uppmärk-
samhet på en omständighet, som jag vill söka ut-
veckla. På frågan: hvad var orsaken eller anled-
ningen till Dagligt Allehandas utfall emot bon-
deståndet, svaras, utan att behöfva närmare under-
söka och skärskåda saken, att orsaken återfinnes I
bondeståndets beslut i afseende å de föreslagne
grundlagsförändringarne. Majoritetens bland stån-
det mening, som var för afslag af förändringarne,
segrade. Det är denna majoritet, som af artikel-
författaren fått uppbära förebråelser att hafva hand-
lat oklokt och tanklöst, och det är denna del af
ståndet, som ifrågavarande sak egentligen angår.
Om frågan, sedan den en gång blifvit väckt, blir
undertryckt och anses böra öfverlemnas åt glöm-
skan, har samma majoritet, som ogillat grundlags
förändringarne, i och med detsamma erkänt att
pressen hade rätt, och att den gjort sig förtjent a!
de förebråelser pressen uttalat. Den sista villan
blir då värre än den första. Jeg tror det derföre
icke vara vådligt, förnedrande eller oklokt att öf-
verlemna frågan till vederbörande embetsmyndig:
het. Ståndet skall genom en slik åtgärd visa sig
hafva karakter, och saken är efter mitt omdöme
dessutom af den vigt, att den icke bör med hand-
lingarne begrafvas i ständets archif.
Anders Andersson från Skaraborgs län: Jag har
förut anmält, att jag icke var tillstädes då frågan
om grundlagsförändringarne förevar i ståndet. Jag
är således fri från tillmälet; men kan ändock ickq
underlåta yttra min åsigt rörande den af stånds-
brodren Heurlin framställda anmärkning. Detha
blifvit yrkadt att en anmälan derom, att stånde!
ogillade artikelförfattarens smädliga skrifsätt, borde
från bondeståndet utgå, på det vederbörande em-
betsmyndighet sedermera må, efter befogenhet, vid-
taga ändamålsenlig åtgärd. Men, jag frågar, hvad
skulle ståndet genom ett åtal emot redaktionen :
hufvudsak vinna, och hvaruti skulle fördelen afer
slik åtgärd bestå? Om ståndet icke i sig sjelft ege:
heder och anseende, utan att genom processer nöd:
gas kämpa sig dertill, vill jag icke längre vare
medlem af ståndet. Min mening är att ståndet ut
talar sitt ogillande af författarens smädliga skrif.
sätt och låter saken dermed förfalla.n
Lars Larsson: Olika meningar, i afseende å de
slut, hvari ståndet bör stanna, hafva under öfver:
läggningen sökt göra sig gällande. Innan saker
sluteligen företages har jag trott mig böra gifva till
känna, det jag anser Andreas Bengtssons f:am
ställning, hvilken säkerligen delas af flere ståndet:
medlemmar, på sätt och vis kunna vara ganske
rigtig; men, om ståndet icke vidtager någon åt
gärd för sakens öfverlemnande till embetsmyndig
het, anser jag deraf icke följa, att de ledamöte
som afslagit grundlagsförändringarne, medgifvit rig
tigheten af pressens emot ståndet framställda an
märkningar, hyadan jag vidblifver att ståndets åt
gärd icke bör sträckas längre, än att ståndet ut
trycker sitt förakt öfver tidningsartikeln. Sådan
är öfverensstämmande med ståndets värdighet, utai
att motionärens mening derigenom blir undertryckt
I öfrigt tror jag, att saken redan ernått den of
fentlighet, att lagarnes väktare icke derom äro
okunnighet, och att de således utan uppmaning
från ståndet, efter inhemtade upplysningar utu
ståndets protokoll, kunna vidtaga sådana åtgärder
som uti förevarande fall af dem anses lämpliga.
Pehr Nilsson: Ståndsbrodren Beurlin syftade tvif
velsutan på mig, då han yttrade att åtskillige Ile
damöter ställt sig såsom tidningsskrifvarens försva
rare, derföre att jag i milt skriftliga anförand
förklarat mig hysa den åsigt, att frågan borde för
falla och till ingen åtgärd föranleda. Under de
jag åberopar hvad talmannen, i anledning af Heur
lins berörde utlåtande erinrat, samt hänvisar Heur
lin till bvad jag i berörde mitt anförande yttra!
får jag härmed förklara, att jag på det högsta ogil
lar tidningsskrifvarens förfarande, men enser at
ingen åtgärd, i anledning deraf, från ståndets sid
bör företagas, utan endast att smädelsen lemnas å
föraktet. Sådant hindrar icke justitiestatsministern
såsom tryckfrihetens vårdare, att utan vårt yrkand
i laglig ordning låta upptaga saken, En talar
ittrat att någon åtgärd borde från ståndet
oo 204 I annat faAll aAlälta Ar