le ståndsbröder, som uppträdt såsom smädarens förvarare, att derföre hafva att påräkna smickrande )eröm, under det jag måhända än ytterligare blir gifven till spillo åt gäckerlet och smädelsen; men tåndaktig i motgången vidblifrer jag ändock mitt oeslut. Jag har förut förklarat, det jag ansåg unler ståndets värdighet att sjelit uppträda såsom klagande, men ansett saken böra lemnas till lagarnes väktare, som icke lärer underlåta vidtaga den åtsärd, hvartill han af omständigheterna otvifvelaktigt skall se sig uppfordrad. Skulle detta mitt förslag blifva undertryckt, återstår mig intet annat än det, att ståndet må förklara sitt högtidliga ogillande af artikelförfattarens smädliga uttryck; och anhåller ag hos talmannen, att proposition måtte framstälELD Sedan talmannen erinrat att, så vidt han fattat, ingen ståndets ledamot uppträdt såsom försvarare af artikelförfattarens åtgörande, utan tvärtom alla med ovilja och misshag yttrat sig emot hans skrifsätt, ortsattes diskussionen; dervid Johan Jacob Rutberg från Norrbottens län utlät sig: Ehuru den öfverklagade artikeln är till innehållet i högsta grad smädlig och synes skrifven i ett uppbrusadt tillstånd, anser jag dock saken böra förfalla och icke till någon åtgärd föranleda. Matts Pehrsson från Stockholms län: Det kunde väl synas öfverflödigt, att sedan så många talare uppträdt, ytterligare förlänga diskussionen, men jag bar begärt ordet, i anledning af brodren Heurlins framställning om proposition. Iogen enda medlem af detta stånd synes mig hafva gillat artikelförfattarens förfarande, utan tvärtom. Min åsigt hade visserligen varit, att frågan aldrig bordt väckas, men nu, sedan den blifvit bragt å bang och man kommit derhän, att den måste afgöras, bör man uttänka ett sätt, hvarpå den lämpligast kan bringas till slut. För min del hemställer jag till brodren Heurlin, om han icke sku!le finna lämpligt att låta saken falla och diskussionen deröfver med uttryckt ogillande af författarens smädliga artikel, må i protokollet qvarstå. Jag förutser, att i annat fall votering icke kan undvikas, hvilket jag anser mindre lämpligt. Icke böra vi, genom anlitande af åklagaremakten och lagarne, söka upprättelse. Vi böra sätta oss öfver smädelsen; icke vi ensamt, utan hela representationen, kan anses deraf träffade Andreas Benatson från Jönköpings län: Jag har tillförene förenat mig med ståndsbrodren Strindlund, men begär nu få fästa ståndets uppmärksamhet på en omständighet, som jag vill söka utveckla. På frågan: hvad var orsaken eller anledningen till Dagligt Allehandas utfall emot bondeståndet, svaras, utan att behöfva närmare undersöka och skärskåda saken, att orsaken återfinnes I bondeståndets beslut i afseende å de föreslagne grundlagsförändringarne. Majoritetens bland ståndet mening, som var för afslag af förändringarne, segrade. Det är denna majoritet, som af artikelförfattaren fått uppbära förebråelser att hafva handlat oklokt och tanklöst, och det är denna del af ståndet, som ifrågavarande sak egentligen angår. Om frågan, sedan den en gång blifvit väckt, blir undertryckt och anses böra öfverlemnas åt glömskan, har samma majoritet, som ogillat grundlags förändringarne, i och med detsamma erkänt att pressen hade rätt, och att den gjort sig förtjent a! de förebråelser pressen uttalat. Den sista villan blir då värre än den första. Jeg tror det derföre icke vara vådligt, förnedrande eller oklokt att öfverlemna frågan till vederbörande embetsmyndig: het. Ståndet skall genom en slik åtgärd visa sig hafva karakter, och saken är efter mitt omdöme dessutom af den vigt, att den icke bör med handlingarne begrafvas i ständets archif. Anders Andersson från Skaraborgs län: Jag har förut anmält, att jag icke var tillstädes då frågan om grundlagsförändringarne förevar i ståndet. Jag är således fri från tillmälet; men kan ändock ickq underlåta yttra min åsigt rörande den af ståndsbrodren Heurlin framställda anmärkning. Detha blifvit yrkadt att en anmälan derom, att stånde! ogillade artikelförfattarens smädliga skrifsätt, borde från bondeståndet utgå, på det vederbörande embetsmyndighet sedermera må, efter befogenhet, vidtaga ändamålsenlig åtgärd. Men, jag frågar, hvad skulle ståndet genom ett åtal emot redaktionen : hufvudsak vinna, och hvaruti skulle fördelen afer slik åtgärd bestå? Om ståndet icke i sig sjelft ege: heder och anseende, utan att genom processer nöd: gas kämpa sig dertill, vill jag icke längre vare medlem af ståndet. Min mening är att ståndet ut talar sitt ogillande af författarens smädliga skrif. sätt och låter saken dermed förfalla.n Lars Larsson: Olika meningar, i afseende å de slut, hvari ståndet bör stanna, hafva under öfver: läggningen sökt göra sig gällande. Innan saker sluteligen företages har jag trott mig böra gifva till känna, det jag anser Andreas Bengtssons f:am ställning, hvilken säkerligen delas af flere ståndet: medlemmar, på sätt och vis kunna vara ganske rigtig; men, om ståndet icke vidtager någon åt gärd för sakens öfverlemnande till embetsmyndig het, anser jag deraf icke följa, att de ledamöte som afslagit grundlagsförändringarne, medgifvit rig tigheten af pressens emot ståndet framställda an märkningar, hyadan jag vidblifver att ståndets åt gärd icke bör sträckas längre, än att ståndet ut trycker sitt förakt öfver tidningsartikeln. Sådan är öfverensstämmande med ståndets värdighet, utai att motionärens mening derigenom blir undertryckt I öfrigt tror jag, att saken redan ernått den of fentlighet, att lagarnes väktare icke derom äro okunnighet, och att de således utan uppmaning från ståndet, efter inhemtade upplysningar utu ståndets protokoll, kunna vidtaga sådana åtgärder som uti förevarande fall af dem anses lämpliga. Pehr Nilsson: Ståndsbrodren Beurlin syftade tvif velsutan på mig, då han yttrade att åtskillige Ile damöter ställt sig såsom tidningsskrifvarens försva rare, derföre att jag i milt skriftliga anförand förklarat mig hysa den åsigt, att frågan borde för falla och till ingen åtgärd föranleda. Under de jag åberopar hvad talmannen, i anledning af Heur lins berörde utlåtande erinrat, samt hänvisar Heur lin till bvad jag i berörde mitt anförande yttra! får jag härmed förklara, att jag på det högsta ogil lar tidningsskrifvarens förfarande, men enser at ingen åtgärd, i anledning deraf, från ståndets sid bör företagas, utan endast att smädelsen lemnas å föraktet. Sådant hindrar icke justitiestatsministern såsom tryckfrihetens vårdare, att utan vårt yrkand i laglig ordning låta upptaga saken, En talar ittrat att någon åtgärd borde från ståndet oo 204 I annat faAll aAlälta Ar