m— — — — VA hvilket band hon ägde det inflytande öfver er, som är synbart för hvar och en, samt ärnade bedja henna använda det till att rädda er. Rädda mig! Hvad menar ni med det, min gunstig herre ? Förlåt mig, sir; men jag kan ej blunda för hvad som tilldrager sig. Det lefnadssätt ni för, öfverstiger vida de tillgångar ni sagt mig er äga. Ni har betjenter, som äro er onyttiga — vagnar, som ej begagnas — och hästar, som aldrig ridas. Ja-så.n Och sedan så tycks ni så fullt och fast tro på allt hvad de behaga säga, som omge er, och — Noel, sir — ni — har lånt Noel penningar. Har ni ej gjort detsamma, Georg? Jo, sir; men jag är yngre — och — — Rikare kanske; men jag förmodar att ni ej ändå kunnat vara nog narraktig, att låna honom penningar om ni väntat er ej återfå dem, och jag hoppas dessutom, att jag får göra huru jag bebagar med min egendom ? Utom allt tvifvel, men — jag är säker Di förlåter mig — ni har erbjudit Noel att bo i ert hus. Än sen? Bodde han ej hos er förlidet år? Jo, sir, men — Men, hvad? Ni har ju rekommenderat honom till mig, som ett orakel och ett mönster för alla hans bekanta., Men ni lefver ej ensam.v Nå, än sen ?, De bästa män äro, då qvinnor äro i fråga — Ni vill väl ej låta mig förstå, att er förträflliga vän Noel är utan grundsatser ? sade öfversten. Nej, blott — : Det gör mig ondt att höra er föra ett sådant språk, särdeles efter den scen, hvartill jag varit vittne i detta samma rum, sade öfversten allvarligt. INi, som, efter hvad ni sjelf säger, så noga studerat menniskonaturen, har ej under ett, två eller tre år lefvat på en så förtrolig fot med en man, till hvilken ni ej hyser något förtroende, och om detta lär allt ni har att anföra till ert försvar för ert uppI förande emot miss Anstruther, så är detsamma som intet. Jag upprepar, att det af många skäl blifver bäst att iakttaga fullkomlig tystnad öfver detta ämnne; men under tiden måste ni afhålla er från alla besök i Park Lane.,