m— — — — VA
hvilket band hon ägde det inflytande öfver er, som
är synbart för hvar och en, samt ärnade bedja hen-
na använda det till att rädda er.
Rädda mig! Hvad menar ni med det, min gun-
stig herre ?
Förlåt mig, sir; men jag kan ej blunda för hvad
som tilldrager sig. Det lefnadssätt ni för, öfversti-
ger vida de tillgångar ni sagt mig er äga. Ni har
betjenter, som äro er onyttiga — vagnar, som ej
begagnas — och hästar, som aldrig ridas. -
Ja-så.n
Och sedan så tycks ni så fullt och fast tro på
allt hvad de behaga säga, som omge er, och —
Noel, sir — ni — har lånt Noel penningar.
Har ni ej gjort detsamma, Georg?
Jo, sir; men jag är yngre — och —
— Rikare kanske; men jag förmodar att ni ej ändå
kunnat vara nog narraktig, att låna honom pennin-
gar om ni väntat er ej återfå dem, och jag hoppas
dessutom, att jag får göra huru jag bebagar med
min egendom ? -
Utom allt tvifvel, men — jag är säker Di förlå-
ter mig — ni har erbjudit Noel att bo i ert hus.
Än sen? Bodde han ej hos er förlidet år?
Jo, sir, men —
Men, hvad? Ni har ju rekommenderat honom
till mig, som ett orakel och ett mönster för alla
hans bekanta.,
Men ni lefver ej ensam.v
Nå, än sen ?,
De bästa män äro, då qvinnor äro i fråga —
Ni vill väl ej låta mig förstå, att er förträflliga
vän Noel är utan grundsatser ? sade öfversten.
Nej, blott — :
Det gör mig ondt att höra er föra ett sådant
språk, särdeles efter den scen, hvartill jag varit vitt-
ne i detta samma rum, sade öfversten allvarligt.
INi, som, efter hvad ni sjelf säger, så noga stude-
rat menniskonaturen, har ej under ett, två eller tre
år lefvat på en så förtrolig fot med en man, till
hvilken ni ej hyser något förtroende, och om detta
lär allt ni har att anföra till ert försvar för ert upp-
I förande emot miss Anstruther, så är detsamma som
intet. Jag upprepar, att det af många skäl blifver
bäst att iakttaga fullkomlig tystnad öfver detta ämn-
ne; men under tiden måste ni afhålla er från alla
besök i Park Lane.,