styrelsen bDbeslot att använda den nya metoden på alla fångar i detta fängelse. I de första dagarne af Januiri 4840 lät den förändringen fullständigt taga sin början. Imedlertid hade man att kämpa med allvarsamma svårigheter. Huse: var mycket osundt; i alla rigtningar gick ett förderfligt luftdrag genom detsamma och byggnadens fördelning i flera, gnom bryggor förenade, flyglar, gjorde tjenstgöringen deri mycket besvärlig. Dertill kom, att denna straffanstalt på sätt och vis var att betrakta som ett sjukhus, emedan de flesta af dess invånare voro eländets barn, dels utsvultne, dels genom laster försvagade, dels behäftade med af sedeslösa föräldrar ärfda åkommor, så att bland fem alltid en led af skrofler. Intet under att på den första tiden dödligheten var så stor. Styrelsens fasta och ihärdiga vilja har småningom öfvervunnit dessa svårigheter. Husets gestalt kunde icke ändras, men genom mångahanda förbättringar blef det gjordt sundare. En mängd spatsergårdar blefvo anlagda, i hvilka alla fångarne, hvar och en åtminstone en timma dacligen, kunna, skiljda från andra, taga sig rörelse. Härigenom, samt genom sund föda och en mild regelmässig behandling, har helsotillsåndet så förbättrats, att antalet af dödsfallen, hvilket förr steg till 40 å 30 årligen bland omkring 3500 fångar, år 4846 hade sjunkit till 42, och att man inom de tre första månaderna af år 1847 blott räknade trenne. Hvad som fullkomligt skall gifva eder en måttstock för bedömands.t ef det nya systemets resultater i sedligt hänseende, är den erfarenhet, att sällskapet för understödjande af lösgifna unga fångar, före 4840, då fullständig isolering blef inörd, med alla sina bemödanden icke kunnat åst d:omma, att återfallen stego till mindre än 1494, procent och att detta tal nu nedsjunkit til 7 oy Vill man till alla dessa slående bevis lägga ännu ett vidare, må man fråga dem, som från unga straff-fingar blifvit män, isynnerhet dem, som lefvat såväl under den gamla som under den nya inrättningen. De prisa alla med tacksamhet den nya, hvilken allena de hafva att tacka för deras pånyttfödelse. Men törs man också vänta sig det i afseende på barn vunna resultatet, då frågan är om fullvuxne? Man kan ej inse, hvarföre icke unga menniskor mellan 40 och 20 år ega en liflig . inbillningskraft, blifva lätt otåliga och äro vankelmodiga. Deras känslor följa så tätt på hvarandra, att de alltid hafva behof af att uttrycka dem. I denna lefnadsålder är andedrägten hastigare och den sig utvecklande kroppen förråder genom lifligheten i sina rörelser naturens förborgade verksamhet mera än vid någon annan period af lifvet. Må man betrakta ungdomens lekar! Huru högljudt och gällt skallar dervid dess stämma! Huru trifves den icke i oro och buller! Och just sådana varelser blifva genom ensamheten efiertänksammoa, flitiga, känsliga för goda råd och religiösa intryck. Och dervid blir deras kroppsliga och andliga helsa icke skadad, under det de i enformigheten af deras vanor, i det regelmessiga användandet af deras timmar, i lugnet af en genom arbete lifvad ensamhet, undgå deras lefnadsålders egendomliga fel, hvilka i vanliga lifvet skulle hafva l blifvit stegrade. Hvarföre skulle icke samma förändring ännu lättare kunna åstadkommas hos naturer, som äro mindre motspänstiga ordningens ok, mindre fiender till allt slags stadga, mer tillgängliga för förnuftsgrunder, hos hvilka visserligen djupare inrotade böjelser finnas att bekämpa, men tillika också verksammare vapen emot dem? I detta hänseende kunna vi vara fullkomligen lugna. : Redan hafva i departementerna generalråden af egen drift begyntreformen. Flera fängelser äro der anlagda enligt isoleringssystemet, och i några af dessa fängelser hafva sedan 3 till 6 år fullvuxna af båda könen blifvit intagne, hvilka hafva hlifvit beröfvade allt umgänge med hvarandra och underkastade den i lagbetänkandet föreslagna behandling. För att få en noggrann kännedom om tillståndet i alla dessa längelser, har inrikes-ministern af prefekterna, direktörerne, själasörjarne och läkarne infordrat berättelser, för att kunna jemföra dem sins emellan och beriktiga den ena genom den ardra. Han har förelagtutskottet ett utdrag ur dessa berättelser öfver 47 cellfängelser. Vi återfinne deri detsamma, som vi ofvan antydt som resultat: tilltagande sedlighet, helsans bibehållande och förbättring, själslugn, egnadt attafligsna sinnesrubbningar, en för förhärdade brottslingar fruk-. tansvärd, för själar, som äro angelägna om inre ; frid med sig sjelfva, lätt pröfning; få öfverträ-, delser och sällan förekommande bestraffaingar. : Hvad som vid dessa berättelser i synnerhe! !: är att märka, äro uppgifterna om den allmänna opinionens ställning i förbållande till isoleringssystemet. . Denna var i början mot systemet; på flera ställen hade till och med medlemmarna af uppsigtskommisionerna visat sig intagne emot detsamma, men ju mer facta talade, desto mer försvann fördomen, så att systemet nu öfverallt finner lika så många anhängare, som det förut funnit vedersakare. Dess helsosamma verkningar blifva fullkomligt hekräftade genom vittnesbörd af en man, hvars omdöme onekligen icke kan jäfvas, d:r Lelut, som är medlem af institutet och öfverläkare vid tredje afdelningen af sinnessjuka i Salpetriere. Denne lärde, som sorgfälligt undersökt de flesta cellfängelser i departementerna, och det med den för hans kall egandomliga forskningsande, har gjort tillståndet i dem bekant och bekräftat uppgifterna i de föregående berättelserna. Men, invänder man, om det nya systemet utan skada kan användas vid kortare fängelsestraff, så skulle man deck vid dess snvändande på längre tid srart varseblifva dess förderfliga verkningar. I Pennsylvanien är den längsta tiden för en persons qvarhållande i fånge!s2 genom straff-l. lsgen bestämd till 42 år, och så långe kan der l: straffångars enslighetsfängelse räcka. I fängel-l set la Roquette qvarblifver en fånge icke gerna li öfver sitt 20:1e är; bans fångenskap kan derl. högst räcka 6 år; i medeltal räcker den 3. Il våra departements-celifångelser insättas visserli-l gen blott ransakningsfångar och de som äro l! Armada till mindaa Zn Att Ana fönmgal.astva Ma