balken icke kunde föreläggas ständerna förrän civillagen blefve fårdig, vore vederlagdt derigenom, att lagberedningen för närvarande är sysselsatt med R. B.; fastän handelsbalken icke är reviderad. För öfrigt upprepade grefven flere af andra talare anförda skäl för återremiss. Hr Akerman trodde sig, med anledning af et grefve Gyldenstolpes yttrande, ej behöfva erinra, att ratio vore ett latinskt ord, som betydde skäl, grund och slutligen förnuft; rationel betydde således förnuftigt, och det rationella borde således, i talarens tanka, stå öfver det nationella. — Frih. R. Cederström hade yttrat åtskilligt utom ämnet, bland annat om ar Åkermans förtjusning för det nya lagförslaget. Hr Ä. hade ej talat om dess beskaffenhet; han hade ingen juridisk inspiration, så att han kunde döma om hvad han ej läst. Herr Rääf upplyste, att han ej yrkat afslag på det begärda anslaget till lagberedningen, utan blott återremiss af betänkandet. Hr Munck af Roscnschöld, som fästade sig mer vid sak än vid personer, äfven om de vore grefvar, ville lemna dessa derhän för att gå till ämnet och upplysa, att, enligt hans uppfattning, grefve Gyldenstolpes yttrande om rationelt och nationelt varit rigtigt, och att grefven dermed menat, att det rationella uti all lagstiftning är, att den är nationell, d. v. s. lämpad efter det folk, för hvilket lagarne stiftas. Eljest kunde nationen säga om la garne, såsom Svenska Minerva låter Ibrahim Gibraltar säga uti en bekant anekdot: elles sont trop fines pour mon usage. Då grefve Anckarsvärd fästat sig vid talarens uttryck : att ställa lagberedningen under framtiden, såsom förnärmande för justitiestatsministern, liksom detta endast skulle tillkomma honom, så hän. visade tal. till sitt skriftliga anförande, hvarest meningen af bans yttrande vore attse; och om grefve Anckarsvärd deråt lyckats gifva en mindre passande betydelse, så hade grefve Posse honom, men icke talaren, att tacka för komplimangen. Frib. Tersmeden, W. F.: De fleste talare, som yttrat sig, såsom friherrarne J. Cederström och Palmstjerna samt grefve Gyldenstolpe, hade genom utskottets beräkningar kommit till olika resultater, och frib. R. Cederström hade instämt med dem alla, fastän tal. icke kunnat förstå hvad han egentligen velat... Hr Rääf hade yrkat uppskof, hvilket vore detsamma som afsleg. Hvad skulle statsutskottet kunna göra af en sådan återremiss? När skillnaden i åsigterna om sjelfva den ifrågavarande saken vore så ringa, som den visat sig vara, så kunde den ej hafva föranledt motståndet, utan planen vore att gifva tillkänna en ogillande opinion om det nya lagförslaget. Tal. trodde icke huset vara kompetent dertill. Sedan frib:ne Raab och Cederström, R., haft hvar sitt yttrande, uppsteg hr von Hartmansdorff: Jag har af illamående varit bindrad att deltaga i denna diskussion, men då en talare nämnt mitt namn, kan jag icke underlåta att svara honom. Denne talare har sagt, att de konservative hindrat lagkommittten att framlägga sina förslager. Nej, det bafva de icke; de hafva blott hindrat deras framgång, och jag hoppas med Guds hjelp att de fortfarande skola kunna göra det. — Samme ledamot har sagt, att man borde bortarbeta denationella lagarne, om de ej vore rationella. Detär en komplimang åt våra lagstiftare, och innebär tillika, att visheten är nyfödd. De moderna juristerna tänka så, och det får riket umgälla. — Frih. Tersmeden har sagt, att de, som yttrat sig emot utskottets betänkande, velat opinera mot det nya lagförslaget. Likavål kan man tro statsutskottet hafva velat opinera för det. Hvem är det, som har tillstyrkt beviljande af 3,,:delar af det anslag, K. M. äskat för fästningsbyggnader, om icke statsutskottet? Men det begärda anslaget för lagberedniogen har det tillstyrkt tillfullo. Jag anser något böra beviljas, derför att det förra anslaget blott utgått till 1847 års slut; men frågan är huru mycket. Om 3,000 rdr äro besparda, så finnes tillgång för ett qvartal. Innan dettas slutkan lagutskottet inkomma med utlåtande öfver kriminallagförslaget. Om detta blir afslaget af ständerna, så lära samma män, som utarbetat förslaget, ej kunna göra ett nytt. Således komma nya personer att blifva utsedda. mMånne dessa blifva lika dyrlegda, som de närvarande, eller åtminstone en af dem? Ar det skäl, då man ej vet, hvarifrån medel skola tagas till statens behof, utan skuldsättning eller ökad bevillning, att bevilja medel till hvad som icke behöfves? Först må man se hvad som blifver af kriminallagförslaget. Emellertid kan statsutskottet inkomma med särskild anmälan om första qvartalets utgående. Frih. Tersmeden besvarade hr von Hartmansdorffs jemförelse mellan statsutskottets tillstyrkande af hela anslaget till lagberedningen och blott en del af anslaget till fästningsbyggnader, dermed att det sednare varit föranledt af K. Maj:ls proposition, som äskat att en del af anslaget skulle beviljas utan afvaktan på beslutet om det hela. Hr Cedeischjöld, R. Th.: ansåg anslaget böra utgå, men statsutskottet borde från lagberedningen inhemta utlåtande, buru snart dess arbete kunde vara färdigt, hvilket borde kunna bestämmas om icke på dagen; så åtminstone på året. Hr Ribbing, Arvid, ville bifalla anslaget, äfven om det vore dubbelt; nu gjorde det icke mer än 2 rst på hvar person i riket. Sedan diskussionen förklarats slutad, anställdes votering, i byilken utskottets betänkande segrade med 124 röster mot 1143. Rättelser : I början af redogörelsen för denna diskussion, införd i lördagens Aftonblad, står, bland dem som yttrat sig, hr Fåhreus, J. F., i stället för hr Fåhraeus, 0. I. I samma blads postskriptum och redogörelsen för ridderskapet och adelns plenum står statsutskottets utl. M 14,, i stället för lag-ulslkotrets utl. Aa 14: och 88 ja mot 81 nej i st. för 48 ja n.ol42 nej. Riksdagsfullmäktigen Strindlunds motion hos Bondeståndet om reorganisation eller indragning af Riksgäldskontoret. I en tid, då man af styrelsen fordrar vidtagande af nödiga åtgärder till förenkling af rikets embetsverk och hvad dermed cger gemenskap, förefaller det besynnerligt att från representationens sida intet steg göres till förenkling af Rikets Ständers egne verk. Väl hafva Rikets Ständers år 1845 församlade revisorer, uti deras från trycket utgifne berätmee a ap a