balken icke kunde föreläggas ständerna förrän ci-
villagen blefve fårdig, vore vederlagdt derigenom,
att lagberedningen för närvarande är sysselsatt med
R. B.; fastän handelsbalken icke är reviderad.
För öfrigt upprepade grefven flere af andra ta-
lare anförda skäl för återremiss.
Hr Akerman trodde sig, med anledning af et
grefve Gyldenstolpes yttrande, ej behöfva erinra,
att ratio vore ett latinskt ord, som betydde skäl,
grund och slutligen förnuft; rationel betydde så-
ledes förnuftigt, och det rationella borde således,
i talarens tanka, stå öfver det nationella. — Frih.
R. Cederström hade yttrat åtskilligt utom ämnet,
bland annat om ar Åkermans förtjusning för det
nya lagförslaget. Hr Ä. hade ej talat om dess be-
skaffenhet; han hade ingen juridisk inspiration,
så att han kunde döma om hvad han ej läst.
Herr Rääf upplyste, att han ej yrkat afslag på
det begärda anslaget till lagberedningen, utan blott
återremiss af betänkandet.
Hr Munck af Roscnschöld, som fästade sig mer
vid sak än vid personer, äfven om de vore gref-
var, ville lemna dessa derhän för att gå till ämnet
och upplysa, att, enligt hans uppfattning, grefve
Gyldenstolpes yttrande om rationelt och nationelt
varit rigtigt, och att grefven dermed menat, att det
rationella uti all lagstiftning är, att den är natio-
nell, d. v. s. lämpad efter det folk, för hvilket la-
garne stiftas. Eljest kunde nationen säga om la
garne, såsom Svenska Minerva låter Ibrahim Gi-
braltar säga uti en bekant anekdot: elles sont trop
fines pour mon usage.
Då grefve Anckarsvärd fästat sig vid talarens
uttryck : att ställa lagberedningen under framtiden,
såsom förnärmande för justitiestatsministern, lik-
som detta endast skulle tillkomma honom, så hän.
visade tal. till sitt skriftliga anförande, hvarest me-
ningen af bans yttrande vore attse; och om grefve
Anckarsvärd deråt lyckats gifva en mindre passande
betydelse, så hade grefve Posse honom, men icke
talaren, att tacka för komplimangen.
Frib. Tersmeden, W. F.: De fleste talare, som
yttrat sig, såsom friherrarne J. Cederström och
Palmstjerna samt grefve Gyldenstolpe, hade genom
utskottets beräkningar kommit till olika resultater,
och frib. R. Cederström hade instämt med dem
alla, fastän tal. icke kunnat förstå hvad han egent-
ligen velat... Hr Rääf hade yrkat uppskof, hvilket
vore detsamma som afsleg. Hvad skulle statsut-
skottet kunna göra af en sådan återremiss? När
skillnaden i åsigterna om sjelfva den ifrågavaran-
de saken vore så ringa, som den visat sig vara,
så kunde den ej hafva föranledt motståndet, utan
planen vore att gifva tillkänna en ogillande opi-
nion om det nya lagförslaget. Tal. trodde icke
huset vara kompetent dertill.
Sedan frib:ne Raab och Cederström, R., haft hvar
sitt yttrande, uppsteg hr von Hartmansdorff: Jag
har af illamående varit bindrad att deltaga i den-
na diskussion, men då en talare nämnt mitt namn,
kan jag icke underlåta att svara honom.
Denne talare har sagt, att de konservative hin-
drat lagkommittten att framlägga sina förslager.
Nej, det bafva de icke; de hafva blott hindrat de-
ras framgång, och jag hoppas med Guds hjelp att
de fortfarande skola kunna göra det. — Samme
ledamot har sagt, att man borde bortarbeta dena-
tionella lagarne, om de ej vore rationella. Detär
en komplimang åt våra lagstiftare, och innebär til-
lika, att visheten är nyfödd. De moderna jurister-
na tänka så, och det får riket umgälla. — Frih.
Tersmeden har sagt, att de, som yttrat sig emot
utskottets betänkande, velat opinera mot det nya
lagförslaget. Likavål kan man tro statsutskottet
hafva velat opinera för det. Hvem är det,
som har tillstyrkt beviljande af 3,,:delar af det
anslag, K. M. äskat för fästningsbyggnader, om
icke statsutskottet? Men det begärda anslaget för
lagberedniogen har det tillstyrkt tillfullo. Jag an-
ser något böra beviljas, derför att det förra ansla-
get blott utgått till 1847 års slut; men frågan är
huru mycket. Om 3,000 rdr äro besparda, så fin-
nes tillgång för ett qvartal. Innan dettas slutkan
lagutskottet inkomma med utlåtande öfver kriminal-
lagförslaget. Om detta blir afslaget af ständerna,
så lära samma män, som utarbetat förslaget, ej
kunna göra ett nytt. Således komma nya perso-
ner att blifva utsedda. mMånne dessa blifva lika
dyrlegda, som de närvarande, eller åtminstone en
af dem? Ar det skäl, då man ej vet, hvarifrån
medel skola tagas till statens behof, utan skuld-
sättning eller ökad bevillning, att bevilja medel
till hvad som icke behöfves? Först må man se
hvad som blifver af kriminallagförslaget. Emeller-
tid kan statsutskottet inkomma med särskild an-
mälan om första qvartalets utgående.
Frih. Tersmeden besvarade hr von Hartmans-
dorffs jemförelse mellan statsutskottets tillstyrkan-
de af hela anslaget till lagberedningen och blott
en del af anslaget till fästningsbyggnader, dermed
att det sednare varit föranledt af K. Maj:ls pro-
position, som äskat att en del af anslaget skulle
beviljas utan afvaktan på beslutet om det hela.
Hr Cedeischjöld, R. Th.: ansåg anslaget böra ut-
gå, men statsutskottet borde från lagberedningen
inhemta utlåtande, buru snart dess arbete kunde
vara färdigt, hvilket borde kunna bestämmas om
icke på dagen; så åtminstone på året.
Hr Ribbing, Arvid, ville bifalla anslaget, äfven
om det vore dubbelt; nu gjorde det icke mer än
2 rst på hvar person i riket.
Sedan diskussionen förklarats slutad, anställdes
votering, i byilken utskottets betänkande segrade
med 124 röster mot 1143.
Rättelser : I början af redogörelsen för denna dis-
kussion, införd i lördagens Aftonblad, står, bland dem
som yttrat sig, hr Fåhreus, J. F., i stället för hr
Fåhraeus, 0. I.
I samma blads postskriptum och redogörelsen för
ridderskapet och adelns plenum står statsutskottets
utl. M 14,, i stället för lag-ulslkotrets utl. Aa 14:
och 88 ja mot 81 nej i st. för 48 ja n.ol42 nej.
Riksdagsfullmäktigen Strindlunds motion hos
Bondeståndet om reorganisation eller in-
dragning af Riksgäldskontoret.
I en tid, då man af styrelsen fordrar vidtagande
af nödiga åtgärder till förenkling af rikets embets-
verk och hvad dermed cger gemenskap, förefaller
det besynnerligt att från representationens sida in-
tet steg göres till förenkling af Rikets Ständers egne
verk. Väl hafva Rikets Ständers år 1845 försam-
lade revisorer, uti deras från trycket utgifne berät-
mee a ap a