Öörbrytelser af sinnl:g utsväfning, såsom följd al
den förvirring i tänkesättet, till hvilken skam-
iösa skrifter till en del äro skuld. Otuktiga
våldsamheter emot barn haåfva ökat sig ifrån!
4139 till 406. Brott emot menniskolif (fader-
mord, förgiftning, mord, barnmord, dråp) hafva
förblifvit sig temmeligen lika i antal, eller
bafva blott knappt märkbart tilltagit. Från
4836 till 4840 var deras medeltal 744, under
de tre följande åren hade de ökat sig till 740,
754, 756, år 1844 minskats till 633. Om stöl-
der under försvårande omsiändigheter under
åren 4826—1830 i medelial stego till 3296,
är denva förminskving väl blott skenbar och
låter förklara sig ef rådskamrarnas benägenhet
sid de läsre, och anklagelsekamrarnas vid de
högre dorstolarne, att förvisa stölder, hvilka
förut ansågos för qvalificerade, såsom enkla
stölder till korrektionsdomstolarne. Häraf lå-
ter sig till en del den stora skilnaden förkla-
ras, att under åren 1826—41830 det årliga an-
talet af enkla stölder i medeltal blott belöpte
sig till 412,576, deremot år 4844 till mer än
dubbelt, nemligen 26,739. Följaktligen kan man
antaga, att böjelsen för rågra slags brott har
förblifvit sig lika, men för andra tilltagit. Ait
de så kallade förseelserna (contraventions) nä-
stan årligen förökas, är obestridligt. År 1825
räknade man 34,047 sådana, år 4852 redan
64.834, år 4844 till och med 97,044. Afråk-
nar man här också de fall, som till följe a!
de ofvannämnda råds- och anklagelsekamrarnas
mildhet på de sista tiderna blifvit öfverflyttade
ur brottens till förseelsernas antal, så stiger
tillvexten inom 20 år dock alltid till hälften af
det förra antalet.
Men det bedröfligaste är den så att siga re-
gelmässiga tillväxten i antalet af återfall så blend
dem för brott, som bland dem för förseelser,
inför domstol tilltalade. Det noggranna bestäm-
mandet af detta antal genom domarna har först
år 4853 blifvit möjligt. Då räknade man hland
7,223 för brott anklagade blott 1,446 återfallne,
år 1844 deremot 4,821, alliså fjerdedelen af
ella anklagade. Anmärkningsvärdt är också, att
ibland de 4,824 återfallne för år 1844 blott
268 förnt varit dömde till tvångsarbete i Bag-
103 eller till svårare fängelsestraff i centralfön-
gelserna, under det att 1,3543, dömde till fän-
gelsestraff af andra klassen, utgått ur departe-
mentsfängelser, och 40 i första instansen blivit
fällda till böter. Biand de för förseelser lag-
fö de, hvilkas antal steg till 67,799, befunnos
ir 18535 8,909 återfallae och år 4844 ibland
97,044 lagförde 45,044, alltså 135, procent.
Alven i denna klass var attså tilltagand-t af
återfall starkare än det af förseelserna öfver-
i Frankrike (V, af brottens, Y4 af förseelsernas
totalantal) synes visserligen oroande, och tll
ejer bedröfvelse skolen j erfara, att dessa upp-
gifter frin domstolarne deröfver till och med
åro under verkliga förhållandet. Ty domsto-
larne döma blott dem, som äro återfallne, hvilka
för dem blifvit noterade såsom förut dömde;
men för huru många lyckas det ej att höljz
deras förflutna lefnad inför domstolen i en oge-
nomiränglig slöja? För det mesta blifva så-
dana menniskor först efter deras dom i streaff-
anstalterna, ull hvilka de afföras, igenkände un-
der deras verkliga nazin, med bvilka vanärande
minnen äro förknippade. Af de officiella upp-
gifter, hvilka inrikesministern bar meddelat Ut-
skottet, synes, att man i cenvtralfängelserna skil-
j.r de lagligt bestämda återfallna från dem, som
komma i dagen efter den andra domen. Den 4
Januari 4846 räknade ran bland 453,583 man-
liga straffångar 4,557 återfall af första slaget
och 4,138 af det andra; alltså belöpie sig an-
jalet af de för deras återfall icke straffade till
mer än fjerdedelen af de derför bestraffade,
och totalantalet af återfallne i centralfänge!serna
till 3,675, alltså till 41784., procent af alla
dervarande fångar... Många centralfängelser i
pärbeten af stora städer äro till ?3, ja till och
med till ZY, fyllda med iterfallne. Fängelset
i B.guos och departementsfärgelserna inträf-
fade återfall; men förmodligen skulle dylka
forskningar lemna samma resultat, nemligen, ati
till summan i embetsmannauppgif erna ännu en
fjerdedel af densamma bör läggas.
Så är det verkliga förbållandet med mängden
af brott och återfall i Frankrike. Det låter en-
dast förklara sig af våra straffanstalters ofull-
komliga beskaffenhet. Att de ofvan omtalade
delvisa förbättringarne (sfskaffandet af marke-
tenterierna, föreskrift om tysinad, strängare tukt),
äfven om de sträckt sig till alla fängelserna och
icte blott till centralfängelserna, blott skulle
åstadkomma en ofullständig reform, är klert
deraf, att da redan från år 4839 äro införda
och att scdan den tiden ingen förbättring har
återfallen i centralfängelserna från den 4 Jan.
1838 se vi, att iblani 12,648 menliga straffan-
ger 3,232 voro återfallne, alltså 445840) proc.,
följaktbgen I. proc. mindre än 8 år sednare.
D:s:a siffror tala högljuidare än allt, hvad som
ejjest kan blifva sagdt emot bibehållandet af det
nervarande systemet. Ett system, hvilket inom
få år har fört till fördubbling af förseelsernas
ental och till en ständigt stigande förökning I
aterfallen, bevisar att gemensamt inspärrande,
trots alla bemödanden för undanrösjande af
dermed förenade olägerheter, till följe af sin
natur sätter ett oöfverstigligt binder emot hvarje
senomgripande reform.
Och hu:u kan det vara annorlunda i en
dun.tkrets af förderf, der på visst sätt hvarje
andedrag hos dena ene qvälver de goda rörel-
serna hos den ardre och upptänder onda lu-
stars låga. De visaste mått cch steg blifva tiil
följe af fångarnes beröring med hvarandra en
anledning till ofog. Det omtalade påbudet af
tystnad retar, i det alt det gitver en svårighet
att öfvervinna, nemligen den hos menniskor,
som lefva tillsammans på samma ställe, äro un-
darkactada carmma 4ate Ant Lältida med samma
och om man år 4844 blott räknade 2367, såls
hufvud. Denna starka proportion af återfallenl:
i Loos t. ex. räknar 370 sådana bland 9801:
fångar, och det i Melun 743 bland 4,083.:
Det felas oss uppgifter till besämmande af dejn
we
mm a
- OD MR
visat sig bland fångarne. Ur öfversigten öfverl.