BERÄTTELSE
rörande Lagförslaget om Fångvården, fram-
ställd i franska Pärskammarens session den
If 24 April 1847 af hr Beranger (dela Dröme).
C (Forts. från JM 26.)
Hittills hafva fängelsereformens avhäagare
och - motståndare varit af ganska olika mening
i afseende på antalet af brott i Frankrike.
Somliga hafva öfverdrifvit deras tilltagande, an-
dra hafva sökt framställa detsamma sora obe-
tydligt. Denna motsägelse härrör dels från de
olika synpurckter, från hvilka man utgick, dels
väl också från den partiifver, som begagnar
siffeorna såsom vapen för att nedslå motstin-
darne. Framför allt måste vi till sionenas Jug-
nande säga, ait Frankrikes samhällsskick icke
har urartar, att våra nuvarande seder icke be-
höfva frukta för en jemförelse med sederna för
ett halft århundrade sedan, ej heller med grann-
folkens, -a!t snsrare samhällsförhållsndena och
familjebanden isstare tiliknyias, att den reli-
giösa känslan tillager, att man icke mer är
utsatt för frestelsen att missbruka det heliga-
ste, under det man döljer äregirigheten under
hyckleriets ru mera gagnlösa täckmantel, ej
heller för frestelsen att göra folktron till före-
mål för en fo ofisck cynisms utnötta begab-
beri, att aldrig menniskokärlekens och saktmo-
dets ande, szmt de rikas sträfvande att under-
stödja de fattiga, visat sig på ett mera Jysande sätt.
Men å andra sidan måste man också med-
gifva, att bvarja samhälle i sedligt hänseende
har sin svaga sida; ty ur dess fu!lkomning
härflyta nya b-bof, och dessa åstadkomma nya
bristfälligheter. Så är verldens log. Men det
onda, som civilisationen iecka kan föreby:g?,
skall den åtminstone åter godtgöra, och det är
dess största ära, ait den bir izom sig sjelf bo-
temedlet mot det af henne fracmbragta onda.
I verklighetea är brottens ställning fölande:
I det hela synes antalet af de för egentliga
brott inför assisdomstolarne inställde anklagade
förblifva sig lika, churu: vid enskilda slag af
brott ett tilliagande är märkbart. Under tid-
rymden frin 4831 till 48335 belöpte det sig i
medeltal till 7466, från 4833 till 4840 steg
det till 7885, under de 4 följande åren sjönk
det åter till 7462, 6953, 7296, 7159. Detta
sista tal är för år 1842 och längre går icke
vår kriminalstatistik. Dervid är att märka,
att å ena sidan Frankrikes befolkning sedan
1830 har stigit med en tiondedel, å andra si-
dan, att vid betraktandet af de särskilda slagen
af brott civilisåtionen synes vara orsaken till
tillvexten i somliga förbrytelsers antel och till
aft:gandet i de andras. Af donna hetraktalga