Tagberedning hafva haft och fortfarande äga ett stort
inflytande på den juridiska bildningen och juris-
prudencens utveckling i vårt land. De utgifna lag-
förslagen med åtföljande motiver hafva icke allenast
bidragit att utvidga det juridiska vetandet hos fler-
talet af domarckorpsens yngre ledamöter, utan äfven
gifvit den enskilde medborgaren många vigtiga upp-
lysnigar. Pem tillkommer onekligen förtjensten,
att så väl hafva stadgat och gifvit mer bestämdhet
åt begreppen, hvad juridikens theoretiska delar be-
träffar, som äfven att hafva lemnat en behöflig led-
ning. vid det praktiska afgörandet af rättstvister i
de fall, då 17354 års lag befunnits bristfällig eller
mindre tydlig. Vidare må erinras, att under loppet
af flera riksdagar ofvannämnde kommitteers arbeten
blifvit flitigt rådfrågade i alle civile lagstiftnings-
ärender och grundlagt flerfaldiga R. Sts beslut,
hvilket bäst kan inhämtas af sednaste riksdagsför-
handlingar, enär riksdagsbeslutet innefattar 81 SS,
deraf- ungefär en tredjedel angå Jagförändringar.
Enligt mi:t förmenande ligger det derföre mycken
orättvisa i påsiåendet, att landet hittills intet gagn
haft af dessa tommitteer.
Hvad åter slutliga resultatet af deras arbeten be-
träffar, så är jag öfvertygad att detsamma skall
blifva i ännu högre grad vinstbringande och nyt-
tigt. Redan 4737 eller 3 år efter den tidpunkt,
då nuvarande lag af statsmagterna antogs, utfärda-
des flera förklaringar och tillägg dertill, och här-
med har man, till följd af rättsbegreppens utveck-
ling och förändringar i rikets sociala och politiska
förhållanden oafbrutet fortfarit ända intill våra da-
gar. Hvarje tidsperiod har efter då rådande prin-
ciper satt sin stämpel på de särskilda lagstiftnings-
åtgärderna, och man finner en betydlig skillnad
mellan dessa under den s. k. frihetstiden, den derpå
följande envåldsperioden och slutligen närvarande
tid. Ett sådant hopande af skiljaktiga lagbud må
ste uppväcka behofvet icke allenast af vårt lagverks
-codifiering, utan äfven af dess omarbetning, för at
motsvara tidens fordringar. Alla härmed öfverens-
stämmande lagförändringar måste vara i lika hög
grad nationeil:, som fordna tidens lagförändringar
voro på sin tid. Att den först tillsatta lagkommit-
tån utgått från grundsatsen, att förända så litet som
möjligt af su gällande lag, utvisa bäst motiverna
till det år 4826 utgifna civil-lagförslaget, der det i
ingressen heier:
Kommitttens fasta föresats har från företagets
början varit, att icke i förut gällande stadganden
tillstyrka någon ändring, som ej efter kommittns
öfvertygelse varit påkallad af de nya förhållanden
och ombytta tänkesätt, hvilka under samhällets
fortgång till högre utbildning uppkommit och stad-
sat sig.
Jag tillstyrker bifall till betänkandet.
Hr Printzenskjöld erinrade, att lagkommitteens
förslag till ny kriminallag ännu hvilade hos Lag-
utskottet. Om det sedan utskottet dermed inkom-
mit till ständerna blefve afslaget, så blefve det nö-
digt att uppgöra eit nytt förslag samt bilda en ny
kommittg, och man stode åter på samma punkt
som för några och 30 år sedan. Klokast vore att
ej pröfva det ena förslaget, förrän det andra hade
blifvit afgjordt.
Hr Filirvus, J. F., bade ett yttrande till för-
svar för utskottets betänkande, bland annat, att om
än det nya !acförslaget icke ginge igenom hos stän-
derna, skulle det likväl, såsom vetenskapligt arbete
betraktadt, blifva ett vackert monument från vårt
tidehvarf. Ridderskapet och adela borde mindre
än något annat stånd vägra bifall till anslaget.
Frih. Raab, Adam. Att neka anslag, då af det
nya lagförslaget endast handels-, utsöknings- och rät-
tegångsbalkerns återstå, Vore såsom att låta en dyr-
bar byggnad förfalla, då endast taket återstode att
lägga på. Det syntes, att en plan vore uppgjord
för att tillvisabringa afslag på betänkandet. Frih.
Cederström, såsom chef för avautgardet, hade bör-
jat bataljen, sekunderad af herr Munck af Rosen-
schöld, såsom tira!jör, och herr Printzenskjöld så-
som kärntrupp. Med frih. Cederströms öfvertygelse
om lagberedningens förmåga och skicklighet behöf-
de man ingen vidare garanti för arbetets fullbor-
dan. Ville frih. Cederström hafva en sådan rätte-
gång som den mot Alexandre Dumas? Hr Print-
zenskjöld hade talat för uppskof; men om 1400 iår
finge förflyta, intsa lagförslaget fullbordades, så
blefve första och sista delarne deraf så olika hvar-
andra, att ett nytt erfordrades
H. ex. grefve Posse ville hvarken besvara eller
tillrättavisa ett af en ledamot nyss uppläst anfö-
rande, som Ridderskapet och Adeln borde söka
glömma. Pet af hr Printzenskjöld anförda skäl
alt ständerna borde afvakta lagutskottets utlåtande
öfver det nya kriminallagförslaget, talade för bi-
fall, men ej för återremiss. Antingen ständerna
fattade sådant beslut, som föranledde ändringar i
nämnde förslag, eller förkastade det, uppstode ökadf
bebof af en lagkomite, H. Ex. upplyste, att an-
slaget till lagberedningskomitten icke hade va:
rit anordnadt längre än till 4847 års slut, så at!
dess kostnader nu bestriddes med en besparing åå
förra anslaget af 3.000 rdr, som likväl räcker blot!
3 månader, inonr hvilken tid beslut om kriminsl-
lagförslaget ej torde hinna fattas.
Frib. Pa nsijorna, C. O.: ansåg det äskade an-
slaget behöfligt, men ville se en skymt af gräns
för arbetet. Han fruktade, att vår tid ej vore
skicklig för tagstiftning. Om man såge på de för-
fattningar, som biifvit utfårdade under sednaste
44—13 år, och huru många förklaringar och än
dringar de erfordrat, kunde man icke hysa några
förhoppdingar. Frih. ville, att ständerna skulle an-
hålla, det K. M. ville så ordna lagberedningens
arbeten, att rättegångsbalken vid nästa riksdag
kunde föreläggas ständerna, jemte deröfver inhem-
tade utlåtanden. Fördenskull yrkades återremiss.
(Forts. föl;2r.)
BERÄTTELSE 30
amma Frans Av Då memredsa