Tagberedning hafva haft och fortfarande äga ett stort inflytande på den juridiska bildningen och jurisprudencens utveckling i vårt land. De utgifna lagförslagen med åtföljande motiver hafva icke allenast bidragit att utvidga det juridiska vetandet hos flertalet af domarckorpsens yngre ledamöter, utan äfven gifvit den enskilde medborgaren många vigtiga upplysnigar. Pem tillkommer onekligen förtjensten, att så väl hafva stadgat och gifvit mer bestämdhet åt begreppen, hvad juridikens theoretiska delar beträffar, som äfven att hafva lemnat en behöflig ledning. vid det praktiska afgörandet af rättstvister i de fall, då 17354 års lag befunnits bristfällig eller mindre tydlig. Vidare må erinras, att under loppet af flera riksdagar ofvannämnde kommitteers arbeten blifvit flitigt rådfrågade i alle civile lagstiftningsärender och grundlagt flerfaldiga R. Sts beslut, hvilket bäst kan inhämtas af sednaste riksdagsförhandlingar, enär riksdagsbeslutet innefattar 81 SS, derafungefär en tredjedel angå Jagförändringar. Enligt mi:t förmenande ligger det derföre mycken orättvisa i påsiåendet, att landet hittills intet gagn haft af dessa tommitteer. Hvad åter slutliga resultatet af deras arbeten beträffar, så är jag öfvertygad att detsamma skall blifva i ännu högre grad vinstbringande och nyttigt. Redan 4737 eller 3 år efter den tidpunkt, då nuvarande lag af statsmagterna antogs, utfärdades flera förklaringar och tillägg dertill, och härmed har man, till följd af rättsbegreppens utveckling och förändringar i rikets sociala och politiska förhållanden oafbrutet fortfarit ända intill våra dagar. Hvarje tidsperiod har efter då rådande principer satt sin stämpel på de särskilda lagstiftningsåtgärderna, och man finner en betydlig skillnad mellan dessa under den s. k. frihetstiden, den derpå följande envåldsperioden och slutligen närvarande tid. Ett sådant hopande af skiljaktiga lagbud må ste uppväcka behofvet icke allenast af vårt lagverks -codifiering, utan äfven af dess omarbetning, för at motsvara tidens fordringar. Alla härmed öfverensstämmande lagförändringar måste vara i lika hög grad nationeil:, som fordna tidens lagförändringar voro på sin tid. Att den först tillsatta lagkommittån utgått från grundsatsen, att förända så litet som möjligt af su gällande lag, utvisa bäst motiverna till det år 4826 utgifna civil-lagförslaget, der det i ingressen heier: Kommitttens fasta föresats har från företagets början varit, att icke i förut gällande stadganden tillstyrka någon ändring, som ej efter kommittns öfvertygelse varit påkallad af de nya förhållanden och ombytta tänkesätt, hvilka under samhällets fortgång till högre utbildning uppkommit och stadsat sig. Jag tillstyrker bifall till betänkandet. Hr Printzenskjöld erinrade, att lagkommitteens förslag till ny kriminallag ännu hvilade hos Lagutskottet. Om det sedan utskottet dermed inkommit till ständerna blefve afslaget, så blefve det nödigt att uppgöra eit nytt förslag samt bilda en ny kommittg, och man stode åter på samma punkt som för några och 30 år sedan. Klokast vore att ej pröfva det ena förslaget, förrän det andra hade blifvit afgjordt. Hr Filirvus, J. F., bade ett yttrande till försvar för utskottets betänkande, bland annat, att om än det nya !acförslaget icke ginge igenom hos ständerna, skulle det likväl, såsom vetenskapligt arbete betraktadt, blifva ett vackert monument från vårt tidehvarf. Ridderskapet och adela borde mindre än något annat stånd vägra bifall till anslaget. Frih. Raab, Adam. Att neka anslag, då af det nya lagförslaget endast handels-, utsökningsoch rättegångsbalkerns återstå, Vore såsom att låta en dyrbar byggnad förfalla, då endast taket återstode att lägga på. Det syntes, att en plan vore uppgjord för att tillvisabringa afslag på betänkandet. Frih. Cederström, såsom chef för avautgardet, hade börjat bataljen, sekunderad af herr Munck af Rosenschöld, såsom tira!jör, och herr Printzenskjöld såsom kärntrupp. Med frih. Cederströms öfvertygelse om lagberedningens förmåga och skicklighet behöfde man ingen vidare garanti för arbetets fullbordan. Ville frih. Cederström hafva en sådan rättegång som den mot Alexandre Dumas? Hr Printzenskjöld hade talat för uppskof; men om 1400 iår finge förflyta, intsa lagförslaget fullbordades, så blefve första och sista delarne deraf så olika hvarandra, att ett nytt erfordrades H. ex. grefve Posse ville hvarken besvara eller tillrättavisa ett af en ledamot nyss uppläst anförande, som Ridderskapet och Adeln borde söka glömma. Pet af hr Printzenskjöld anförda skäl alt ständerna borde afvakta lagutskottets utlåtande öfver det nya kriminallagförslaget, talade för bifall, men ej för återremiss. Antingen ständerna fattade sådant beslut, som föranledde ändringar i nämnde förslag, eller förkastade det, uppstode ökadf bebof af en lagkomite, H. Ex. upplyste, att anslaget till lagberedningskomitten icke hade va: rit anordnadt längre än till 4847 års slut, så at! dess kostnader nu bestriddes med en besparing åå förra anslaget af 3.000 rdr, som likväl räcker blot! 3 månader, inonr hvilken tid beslut om kriminsllagförslaget ej torde hinna fattas. Frib. Pa nsijorna, C. O.: ansåg det äskade anslaget behöfligt, men ville se en skymt af gräns för arbetet. Han fruktade, att vår tid ej vore skicklig för tagstiftning. Om man såge på de författningar, som biifvit utfårdade under sednaste 44—13 år, och huru många förklaringar och än dringar de erfordrat, kunde man icke hysa några förhoppdingar. Frih. ville, att ständerna skulle anhålla, det K. M. ville så ordna lagberedningens arbeten, att rättegångsbalken vid nästa riksdag kunde föreläggas ständerna, jemte deröfver inhemtade utlåtanden. Fördenskull yrkades återremiss. (Forts. föl;2r.) BERÄTTELSE 30 amma Frans Av Då memredsa