denna möjlig, der ga denarens betalni: gstormaga, d. ä. dess frihet och arbetskraft, blifvit honom ! beröfvad? Denna lag måste salunda vara ensamt grundsd för bedräglga galdenärer, eller sådane, som hafva förmåga eller medel att betala sin skuld, men dock icke göra det, ockl tili deras ental ;äknas främst falska bankrutiörer; hvarföre använder man den då icke pål. demw? De tyckas deremot vara derifrån undantagne. Att emedlertid lagkommitieen, vid fr-; slaget till allmänna civillagen, insett hela s rängheten af bysättningsving, synes af dess motiver för handelsbalkens 20 kap. så lydande: I anseende till det lidande, som en långvarig förlust af personlig fribet för gäldenären meaförer, kan bysättving sättas i bredd med flera af de str: ff, hbvarmed brottmålslagen belägger svårare brott, och äfven, i stränghet öfvergå nigra af dem. Då i lagen gifves bestämda reglor för straffets tillämpning och afmä:ande efter ohka straffbarhetsgrader, kommer de:emot bysättning alt bero af borgenärs godtycke, hämndlystnad eller förmåga att i hiktet underbålla gäldenärenx. Om man åter nogare granskar denna rätt t:ll bysättning, som lång:fvaren sig bevingat och låntagaren sig iklädt, så skall man finna, att) dn är fullkomligt stridande mot all förnuftig samhällslag. Man kan nemligen aldrig lagligen ; pantförskrifva hvad man icke eger, likasom man icke har rättighet att emott:ga en pant, som man vet icke är den lånsökandes egendom! Sådant är emedlertid, obestridligt, förhållandet med den personliga frihet, som genom bysättning gifves och tages. Medborgsrens personliga) frihet och deraf beroende arbetskraft är icse: hans, utan samhällets tillhörighet. Vi hafva förut ( visat, att det borgerliga samhällets id förut-! sätter, såsom hufvudsakligt vilkor, en förbindelse å medborgarens sida, att hafva alla sina krafter osparda för detta samhällets bestånd och tryggbet, äfvensom att samhället å sin sida förbundit sig att skydda medborgaren till lif, ära och egendom. Huru skulle jag nu kunna uppfy:la ( denna förbindelse, om j:g, genom en offentlig afhendling, afhände mig förmågan till hvarje fri ( verksamhet, d. v. s. pantsätter min frihet för obestämd tid ? Huru minga fasansvärda scener och huru !: många illgerningar har ej bysättningslagen fram-: kallat, och med all sin stränghet har den lik-c visst icze kunzat betrygga hvarken enskild eller allmön säkerhet uti handel och vandel, ! hvilket tvärtom, med hvarje dag, blifver allt-s mera problematisk. 1 Då vi imedlertid icke kunna hoppas, alt ge-4 nom våra här anförda satser förmå utverka s någon total afsk:ffaing af bysättningslagen, så!e våga vi, om det anses nödigt att bibehålla detta 1 baibari uti vår lagsuftning, åtmin:tone föreslå! följande förändringar deruti: f 4:0 Att vid gäldstuga alltid skall finnas en arbetsinrättning, hvarvid gäldenär eger tillfålle! att, genom frivilligt arbete, al!betala sin skuld,: i mån af sin förmåga, ceh att i alla fall hvarje ! dag af fängelsetiden räknas honom till godo såsom afbetalaing deiå, efter ett visst faststälat) pris, t. ex. 4 rdr, sejan bans kosthåll blifvit) afdraget, eller enligt samma grunder som Lag-) kommitteen föreslagit för b.ters förvandling till) fängelse. ) Motiverne för detta fö.slag torde ej behöfva anför:s. 2:0 Att endast borgesmännen, för en löpande l: skuld, kunna underkastas bysättning, euligt la-! gens former, och med de vilkor oivan blifvit): före .lagne, äfvenscm att dessa borgesmän sedan !: kunna, af låntagaren, utkräfva sin utbetalda borgen, endz:st genom utmätning af egendom, inteckning u:i halfva löner, samt, om d.nna tillgång ej fiones, genom frivilligt arbete efter bestämdt pris på dagsverke — men sldrig genom bysättning. Mo:iverna ull detta förslag torde deremot behöfva anföras; de äro följ:nde: Hvsr och en person, som önskar upptaga ett lån, förutsättes vara en siden, som förskaffat sig nigot fört:oeade till sin redbarhet; åt hvarje annan bör ej lån komma i fråga. Som imedle:tid det kan vara ganska möjligt, att den, hos hvilken linet ; ansökes, icke personligen känner lånsökanden, så bör den förra, med allt sköl, kunna fordra ! att den sednare förskeffar sig 2:ae vederhältigel! och välkände borgesmän; för desse bör det s -!! leges både vara och göras angeläget att nogal: dj ; l beriltiga huruvida lågsökanden verkligt behöfver lånet, och eger utvägar att det återgälda. Det blifver alltid en vinst, både för låne:ökanden och långifvaren, att sannolik vederhä-l tighet finnes hos den förra, så väl till updvikande af lagens inblandning genom utsökning,: hvilket alltid ökar skulden, som äfven ati förhindra lättsinnet cch tanklösheten, att der-l igenom finna någon näring, och stundom bereda hela familjers undergång. Då borgesmännen, såsom vi föreslagit, en-l: samme blifva underkastade en sådan fara somj bysättning medförer, utan att ega samma säkerhet hos låntagaren, så skola de nog se sig väll före, innan de sålunda pantförskrifva hela sin välfärd. Att derigenom för den lånsökande, borgens anskaffande cch följaktligen skuldsättning, försvåras, torde icke vara så skadligt. Vi vilja icke förneka, att, för upprätthållandet af den allmänna krediten, förnämligast till! handeins skydd ceh förkofran, högst sllvarliga streffbestämmelser äro rödiga mot uraktlåten betalningspligt, framför allt hvad infriandet af vexlar i allmävhet angår; men månne icke för dem något undanteg, om man så anser rödigt, ken göras, och att bysättnings-! fvång der kan snvändas, urder visaförbehål:? Oss tyckes för öfrigt, att l2gen, 1å allt upptinkligt sätt, sörjt för borgenärens bäst, och l! att gäldenären derigenom blifvit så på ala si dor kringränd, att han icke kan undslippa den förres förföljelser, annat än genom cet kring-! gårde af alla råttsförhållandes, mot hvilka, snart sagdt, na lagbestämmelser hjelpa. (Forts.) ! Åsen ass nr enes