begått i Brägge, och förklarade, att uppträdet den 7 November var blott en tillställning, för att skrämmaj hustrun från bennes beslut attj söka äktenskapskilnad. Efter två sammanträden, som väckte ofantligt uppseende i Paris, afkunnade domstolen sitt utslag den 135 November. Deri erkännes lagligheten af grefvens ansökning att återfå sin personliga frihet; men, i afseende på hans befogenhet att råda öfver sig sjelf och de sina, förklaras, att hans förstånds beskaffenhet måste närmare utredas, innan något yttrande kan fällas öfver denna befogenhet. Hans egen förk!aring öfver uppträdet den 7 anses som en bekräftelse på hans förståndsrubbning, oaktadt hans sedan ådagalagda lugn och sans. För att bestämma verkliga förbållandet vid uppträdet den 7, anses nödvändigt att förut kunna förklara de tecken till vansinnighet, som grefven förrådt vid sina under ransakningen vitsordade våldsamma uibrott, icke blott emot sin fru och sitt tjenstfolk, utan äfven emot åtskilliga af hans diplomatiska underlydande. Dessa facta uppräknas, och laglig undersökning af hvart ocb ett förklaras oundgänglig, genom vederbörliga myndigheter, samt likaså en granskning af hans sinnestillstånd, genom en kommitte af läkare. Sedan dessa undersökningar föregått, ville demstolen fälla slutlig dom i saken. Så vidt ännu är bekant, var målet icke afslutadt före sistl. års utgång, och nyfikenheten var icke mindre spänd, än förut; isynnerbet som domslutet, huru det än måtte utfalla, måste leda till de sällsammaste slutföljder. Förklaras grefven galen, så blir det högst besynnerligt att de bestyrkta facta, som skulle vitsorda galenskapen och till en del inträffat för längre tid tillbaka, kunnat stå tillsammans med bans diplomatiska bestyr och med franska kabinettets fortsatta förtroende för honom i detta hänseende. Förklaras han klok, och till följd deraf befogad att återinträda i sin egenskap af make och far, husbonde och förman, så sväfvar i dessa samma facta ett Damoklessvärd oupphörligt öfver hans fru, hans barn, hans hbusfolk och hans underlydande i embetsväg; och ingen kan vara förvissad om, att icke den parodi, grefven nu utfört af det Praslinska sorgspelet, kan slutas med en fulländad härmning. mö — LR ———————::L rv