begått i Brägge, och förklarade, att uppträdet den
7 November var blott en tillställning, för att skräm-
maj hustrun från bennes beslut attj söka äkten-
skapskilnad.
Efter två sammanträden, som väckte ofantligt
uppseende i Paris, afkunnade domstolen sitt ut-
slag den 135 November. Deri erkännes lagligheten
af grefvens ansökning att återfå sin personliga fri-
het; men, i afseende på hans befogenhet att råda
öfver sig sjelf och de sina, förklaras, att hans för-
stånds beskaffenhet måste närmare utredas, innan
något yttrande kan fällas öfver denna befogenhet.
Hans egen förk!aring öfver uppträdet den 7 anses
som en bekräftelse på hans förståndsrubbning, oak-
tadt hans sedan ådagalagda lugn och sans. För
att bestämma verkliga förbållandet vid uppträdet
den 7, anses nödvändigt att förut kunna förklara
de tecken till vansinnighet, som grefven förrådt
vid sina under ransakningen vitsordade våldsamma
uibrott, icke blott emot sin fru och sitt tjenstfolk,
utan äfven emot åtskilliga af hans diplomatiska
underlydande. Dessa facta uppräknas, och laglig
undersökning af hvart ocb ett förklaras oundgäng-
lig, genom vederbörliga myndigheter, samt likaså
en granskning af hans sinnestillstånd, genom en
kommitte af läkare. Sedan dessa undersökningar
föregått, ville demstolen fälla slutlig dom i saken.
Så vidt ännu är bekant, var målet icke afslu-
tadt före sistl. års utgång, och nyfikenheten var
icke mindre spänd, än förut; isynnerbet som dom-
slutet, huru det än måtte utfalla, måste leda till
de sällsammaste slutföljder. Förklaras grefven ga-
len, så blir det högst besynnerligt att de bestyrkta
facta, som skulle vitsorda galenskapen och till en
del inträffat för längre tid tillbaka, kunnat stå till-
sammans med bans diplomatiska bestyr och med
franska kabinettets fortsatta förtroende för honom
i detta hänseende. Förklaras han klok, och till
följd deraf befogad att återinträda i sin egenskap
af make och far, husbonde och förman, så sväfvar
i dessa samma facta ett Damoklessvärd oupphör-
ligt öfver hans fru, hans barn, hans hbusfolk och
hans underlydande i embetsväg; och ingen kan vara
förvissad om, att icke den parodi, grefven nu ut-
fört af det Praslinska sorgspelet, kan slutas med
en fulländad härmning.
mö — LR ———————::L rv