DJURKCU AVP JÄV MY99 SS EV PY EUT MSD stegens sal (la salle des pas perdus), som detta rum ännu så betydelsefullt kallas, sedan den gamla regimens tid. Man ställer sig i rad, för att få komma in dit, lika oförtrutet och ihärdigt, som vid den nya teatern Montpensier. Bestörtningen öfver hertigens af Praslin mord och sjelfmord höll på att aftyna, då grefve Mortier kom att återväcka hopens smak för det rysliga. Mortierska sorgspe1et följde så tätt efter det Praslinska, och hade så mycket syskontycke dermed, i sin första akt, att man deri begynte ana blott en härmning, af det förra, innan det hastigt upplöste sig i en dram utan blod och död, och på ett sätt som fick mer och mer utseende af en parodi, i mån som händelsen utvecklade sig. Knuten invecklade sig likväl med detsamma : ju mera man efterforskade dess trådar, ju mera förlorade de sig i ett hemlighetsfullt mörker, och retade just derigenom så mycket mer den allmänna nyfikenheten. De fakta, som blifvit offentligt utredda angående skådespelets personer och sjelfva handlingen, inskränka sig ännu till hvad som följer. Grefven och grefvinnan Mortier hade blifvit sammanvigda för elfva år sedan och ägde två barn: en son om tre år och en dotter om sju. Grefven har i trettio år på ett hedrande sätt tjenstgjort såsom diplomat. När han gifte sig var han franskt sändebud i Haag, sedan fick han samma befattning i Schweiz, och vid den nu inträffade händelsen var han anställd på lika vis i Turin. I sistlidne Oktober anlände grefvinnan Mortier brådstörtadt till Paris från Brögge i Flandern, för att, som hon sade, hos sin far, chefen för allmänna stämpelverket, söka skydd emot sin makes våldsamheter och inför domstol söka äktenskapsskilnad. Hon berättade en dittills aldrig förspord och t oförklarlig söga om våld, som skulle hafva blifvitjr föröfvadt emot henne, om nedriga beskyllningar! mot hennes heder, om intriger med hennes biktfader och hennes tjenstfolk. Den 7 Oktober — påstod hon — hade grefven sprungit ur sängen och gripit till en rakknif, i öppet erkänd afsigt att ahämnas, som hon sade, och sålunda skrämt henne sjelf ur rummet. Följande dagen förnyade han sina hotelser, i hennes barns och guvernantens närvaro, och förklarade, att han icke ens skulle skona sin hustru inför societeten. Han var likväl på den tiden plågad af en öronsjukdom. Hans våldsamheter upprepades vidare den tredje dagen i hans mors närvaro, och han fordrade då, att hans bustru skulle tillbringa följande natten i rummet nästintill hans eget. Det förskräckta husfolket förfrågade sig härom hos henne, och hon blef undangömd ifett skafferi, medan förberedelser gjordes till henf nes flykt. Grefvens slägtingar anlände mot afto-! nen, då han, ursinnig öfver heunes försvinnande, genomsökte huset under hotelser om hämnd. Han upptäckte likväl icke hennes gömställe, och kloöckan 4 följande morgonen lyckades hon smyga sig ur huset och begaf sig genast till jernvägsstationen i Courtray; samt reste derifrån, med första åpgVvagnosforan, till Paris. Omkring en månad stannade hon här hos sin far, skild från sina barn, från hvilka hon fick underrättelser genom guvernanten; men så hemlighetsfullt, att brefyen sändes under kuvert till henpnes bror, som bor i Ulm i Wärtemberg. Den 3 November ankom äfven grefve Mortier jemte barnen till Paris, och tog in på hotel Chatam, vid Rue Neuve S:t Augustin. Den 6 November skref grefven ett bref till benne, hvari han tillkännagaf, att, när bon inhändigade det, skulle han och hans barn vara döda. Han beskyllade henne i detta bref för den skändligaste och oförsyntaste okyskhet och slutade med dessa ord: Jag återför till himlen två änglar, som jag fört till jorden. De skola en dag kalla dig till räken; skap för sin faders förtidiga död, och den skymfj. du hopat öfver honom. Min sista tanka är ent. förbannelse öfver dig och din niding till far. l En afskrift af detta ursinniga och ohyggliga te-l: stamente var äfven afsänd till fru De Boignes, enl L L j Ammar m mma mn tUUO ——— AL FA KA 4 FA FA KR RA IN A mm tm -—— af husets omgängsvänner, och en underrättelse om hans hemska beslut till hans mor och hans kusin. Grefvionan betogs af förskräckelse vid brefvets mottagande; det var dateradt den 6 November, och hon fick det den 7. Hon rådförde sig med några bland sina bekanta om hvad som först vore att göra, och på deras tillstyrkan anmäldes saken hos( polisen. Pärskammarens kansler och president, ba1 ton Pasquier, och polisprefekten grefve Delessert! foro nu, jemte grefvinnan, till hotel Chatam, ditl! polisbetjenter genast hade blifvit afsända, för att omringa det, hindra alla från allt inträde dit och afskära all utgång derifrån. Grefvens dörr fanns, reglad innanföre; men genom nyckelhålet såg man li honom ännu lefvande och frisk, som det tycktes, li och de begge barnen äfven; han hade dem emel-l lan sina knän, och omkring honom lågo öfver ett dussin rakknifvar. Emellanåt förde han en rakknif framför strupen på dem och sade, att hani skulle döda dem; gossen gret och ropade om förskoning; flickan sade, att hon gerna ville dö, omj. hennes far så önskade; detta samtal kunde höras al grefvinnan och de begge embetsmännen, som stodo utanför dörren, I tre timmar fortfor detta fasansfulla uppträde; ingen af de lyssnande vågade på minsta sätt låta grefven ana, att han hade åhörare, af fruktan att han då genast skulle utföra sitt beslut. Ändtligen erinrade man sig, att till våningen fanns en bakdörr; som hade blifvitigensatt, för att icke begagnas; genom den skaffade man sig inträde obemärkt, och hrr Pasquier och Delessert lyckades att befria barnen, innan någon skada skett. -Men grefven vägrade enständigt att lägga ifrån sig en rakknif, som han höll i handen, och upprepade sitt beslut att taga lifvet ar sig. På baron Pasquiers hedersord, att lagligt afseende skulle göras på grefvens klagomål, slog denne ändtligen ihop rakknifven och stoppade den i fickan, såmt följde kanslern ut. På gården blef han griko och förd till dårhuset i Ivry. Om någon bandling kan anses wansinnig, så varl. et utan tvifvel grefve Mortiers. Obestyrkta misstankar, af det svartaste slag, emot en dittills välfrejdad maka, mordiska hotelser, brutalt våld och förvirrade tillmälen emot henne — allt tillsammans utmärker en ganska vådlig vansinnighet. Förl: det närvarande är den gjord oskadlig; men för att ! skydda hans hustru och bans barn från framtida ! anfall, lät grefvinnan vid första domstolen ingifva en ansökning om -interdiktion emot sin man; hvilket enligt franska lagen vill säga ett beslut om hans förklarande för vansinnig och hans hållande under offentlig tillsyn såsom sådan. Enligt franska lagen måste likväl en förklaring af ett ofamiljråd understödja dylika ansökningar. Familjrådet har sex ledamöter, alla af den persops slägt, mot hvilken ansökningen är ställd, tre på fädernesidan och tre på mödernesidanr; en fredsdomare är dess) ordförande. Familjrådet kan afhöra vittnen under edsförbindelse och mottaga bandlingar till ansökningens bestyrkande eller vederläggning, hvilka jemte protokollet slutligen bifogas ansökningen, i fall denna tillstyrkes. vw Till allmän förvåning afstyrkte familjrådets 1edamöter ansökningen i närvarande fall, med förklaving aft orefva Martior icke Vore vansinnig: en