Ridderstolpes svårsöner, har icke underiatit att
dels af denna omständighet, dels af de gjorda
anmärkningarna, som hon likväl aktat sig att
anföra sådana de äro, utspinna en väfnad af
insinuationer, såsom hade snart sagdt hela han-
deln tillkommit genom en intrig, samt föga
mindre än ett bedrägligt förhållande varit i
fråga, De stora tidningarna hafva härvid icke
heller blifvit glömda, under det föregifvandet,
att de skulle hafva stannat med publicerandet
af revisorernes förhandlingar just der denna an-
märkning vidtog, ehuru förhållandet, åtminstone
hvad Afionbladet angår, var, att detsamma en-
dast upptog två eller tre af de märkligaste fö-
remålen för. revisorernes granskning. - Detta allt
ger oss en ökad anledning att lemna rum för
de upplysningar friherre Hamilton inlemnat till
redaktionen, ehuru saken ej förut varit vidrörd
i Aftonbladet. Man får deraf tillfälle att in-
hemta, att dikten härvid spelat den förnämsta
rollen i Minervas insinuationer, såsom i de fle-
sta uppgifter från samma håll. — Artikeln ly-
der sålunda:
Rikets Ständers år 1847 församlade reviso-
rers berättelse innehåller i fråga om inköpet
för statens räkning af f. d. Ridderstolpeska hu-
set några uppgifter, de der först inom ett af
riksstånden och sedermera i ett par tidningar
gifvit en, som det vill synas, önskad anledning
till fortsatta anmärkningar, riktade emot mig
personligen, åt hvilka man sökt gifva en sådan
färg, att jag anser mig pligtig att lemna föl-
jande upplysningar i ämnet:
Såsom handlingarne utvisa, afslöts köpet om
nämnde hus med Statsutskottet icke af mig
eller någon bland sterbhusdelegarne, utan af
bouppteckningsmannen i sterbhuset. Först då
köpekontraktet skulle med herrar fullmäktige
i Riksgäldskontoret undertecknas, erhöll jag å
sterbhusets vägnar fullmakt dertill. Allt intill
denna stund hade jag ej haft något bestyr hvar-
ken med denna eller någen annan af familjen
friherre G. Riddersolpes eller sterbhusets af-
färer.
För sjelfva köpets uppgörande var jag således
främmande, utom det att jag på begäran upp-
satte en beskrifning öfver egendomen, enligt de
mig lemnade uppgifter. oo
Med afseende på den beskyllning, som en
tidning framfört, att huset neml. skulle hafva
varit utbjudet för 70,000 rdr bko, och att den
högre summan af 4100,000 rdr ej fo:drats förr,
än fråga uppstod att aflåta huset till staten,
och således i tydlig afsigt att plundra densam-
ma, får jag dock upplysa, att detta ingalunda
är enligt med sanna förhållsndet. — Så snart
det blef bekant att huset var till salu, erhöllos
genast anbud på 80 och 83,000 rdr bko, men
dessa anbud emottogos icke, emedan sterbhus-
delegarne ifrån början ansågo det värdt ett vida
högre belopp. — Att vid handelns uppgörande
med Statsutskottet ej någon af sterbhusdelegarne
tillåtit sig ens ett försök att i denna fråga in-
verka på någon af dess ledamöters öfvertygelse,
kunna Utskottets då varande ledamöter, af hvilka
de fleste äfven nu äro riksdagsmän, bäst intyg?,
och vädjar jag tryggt till dem.
I anledning af den anmärkningen, att före
köpets uppgörande icke tillkännagifvits, att hu-
set var graveradt med en inteckning mot 5
procents ränta å rdr 41,600 bko af egenskap
att ej kunna uppsägas, torde få lemnas den
upplysning, att denna sednare omständighet var
för sterbhusdelegarne sjelfve obekant, eraedan
skuldförbindelsen var öl år gammal, och att
afskrift deraf ej fanns på sterbhusets kontor.
— Ingen serskild anledning fanns heller att
dölja förhållandet, om det också varit kändt,
enär man ej rimligen kunde anse en inteck-
ning emot den då som låg ansedda räntan
af fem procent som något särdeles ondt. Väl
hade det:dock varit, om Statsutskottets herrar
ledamöter. ansett det behöfligt att genast uttaga
gravationsbevis, så att fullständig upplysning i
ämnet derigenom vunnits på samma gång för
dem och för sterbhuset. — Nu blef detta der-
emot först ifrågasatt vid köpekontraktets slut-
liga afgörande genom Riksgäldskontorets herrar
fullmäktige.
Den resolution från borgerskapets enkhus-
direktion, som enligt revisionsberättelsen skulle
af mig hafva blifvit framlemnad först flera må-
nader sednare än den varit af direktionen utgif-
ven, kunde jag dock i verkligheten, oaktadt
ofta upprepade förfrågningar, ej utbekomma förr
än vid den tidpunkt, då den af mig till herr
ombudsmannen i riksgäldskontoret afgafs. Skä-
let dertill var, att ofvannämnde direktion blott
sällan sammanträder, att ingen sekreterare hos
densamma finnes anställd, så att handlingarne
af ledamöterna sjelfve förvaras, och att den
direktionsledamot, som hade detta ärende om
hand, under hösten var utur staden frånva-
rande.
Något intresse å min sida att undandölja
denna resolution kunde dessutom ej finnas,
enär sjelfva köpet, afslutadt med hrr fullmäk-
tiges principaler, rikets ständer, ej kunde der-
igenom i någon mån rubbas.
Att jag, sedan nu äfven köpekontraktet var
undertecknadt, och egendomen med alla den-
samma åtföljande rättigheter och skyldigheter,
hvaribland äfven den att ifrån den 4 Oktober
erlägga ränta å irågavarande inteckning, var
af riksgäldskontoret öfvertagen, ej ansåg mig
böra taga någon vidare befattning med saken,
bör så mycket mindre förefalla underligt, som
hr sekreteraren i riksgäldskontoret hade förkla-
rat sig lätt kunna förmå enkhusdirektionen, att
medgifva inteckningens inlösande. Att detta se-
dan ej lyckats, lika litet som att öfverflylta
densamma på något annat i staden beläget hus,
kan ej heller rimligtvis läggas mig till last,
helst som jag enligt löfte gjort flera, fastän
fruktlösa försök, i den vägen.
Den gjorda anmärkningen, att huset ej blif-
vit till dess grund och soliditet af vederbörande
embåtsmyndigheter unJersökt innan köpet af-
slutades, drabbar ej säljaren. — Härvid får jag
likväl upplysa, att högloft. stats-utskottets hrr
ledamöter dessförinnan sjelfva besigtigade huset