Ridderstolpes svårsöner, har icke underiatit att dels af denna omständighet, dels af de gjorda anmärkningarna, som hon likväl aktat sig att anföra sådana de äro, utspinna en väfnad af insinuationer, såsom hade snart sagdt hela handeln tillkommit genom en intrig, samt föga mindre än ett bedrägligt förhållande varit i fråga, De stora tidningarna hafva härvid icke heller blifvit glömda, under det föregifvandet, att de skulle hafva stannat med publicerandet af revisorernes förhandlingar just der denna anmärkning vidtog, ehuru förhållandet, åtminstone hvad Afionbladet angår, var, att detsamma endast upptog två eller tre af de märkligaste föremålen för. revisorernes granskning. Detta allt ger oss en ökad anledning att lemna rum för de upplysningar friherre Hamilton inlemnat till redaktionen, ehuru saken ej förut varit vidrörd i Aftonbladet. Man får deraf tillfälle att inhemta, att dikten härvid spelat den förnämsta rollen i Minervas insinuationer, såsom i de flesta uppgifter från samma håll. — Artikeln lyder sålunda: Rikets Ständers år 1847 församlade revisorers berättelse innehåller i fråga om inköpet för statens räkning af f. d. Ridderstolpeska huset några uppgifter, de der först inom ett af riksstånden och sedermera i ett par tidningar gifvit en, som det vill synas, önskad anledning till fortsatta anmärkningar, riktade emot mig personligen, åt hvilka man sökt gifva en sådan färg, att jag anser mig pligtig att lemna följande upplysningar i ämnet: Såsom handlingarne utvisa, afslöts köpet om nämnde hus med Statsutskottet icke af mig eller någon bland sterbhusdelegarne, utan af bouppteckningsmannen i sterbhuset. Först då köpekontraktet skulle med herrar fullmäktige i Riksgäldskontoret undertecknas, erhöll jag å sterbhusets vägnar fullmakt dertill. Allt intill denna stund hade jag ej haft något bestyr hvarken med denna eller någen annan af familjen friherre G. Riddersolpes eller sterbhusets affärer. För sjelfva köpets uppgörande var jag således främmande, utom det att jag på begäran uppsatte en beskrifning öfver egendomen, enligt de mig lemnade uppgifter. oo Med afseende på den beskyllning, som en tidning framfört, att huset neml. skulle hafva varit utbjudet för 70,000 rdr bko, och att den högre summan af 4100,000 rdr ej fo:drats förr, än fråga uppstod att aflåta huset till staten, och således i tydlig afsigt att plundra densamma, får jag dock upplysa, att detta ingalunda är enligt med sanna förhållsndet. — Så snart det blef bekant att huset var till salu, erhöllos genast anbud på 80 och 83,000 rdr bko, men dessa anbud emottogos icke, emedan sterbhusdelegarne ifrån början ansågo det värdt ett vida högre belopp. — Att vid handelns uppgörande med Statsutskottet ej någon af sterbhusdelegarne tillåtit sig ens ett försök att i denna fråga inverka på någon af dess ledamöters öfvertygelse, kunna Utskottets då varande ledamöter, af hvilka de fleste äfven nu äro riksdagsmän, bäst intyg?, och vädjar jag tryggt till dem. I anledning af den anmärkningen, att före köpets uppgörande icke tillkännagifvits, att huset var graveradt med en inteckning mot 5 procents ränta å rdr 41,600 bko af egenskap att ej kunna uppsägas, torde få lemnas den upplysning, att denna sednare omständighet var för sterbhusdelegarne sjelfve obekant, eraedan skuldförbindelsen var öl år gammal, och att afskrift deraf ej fanns på sterbhusets kontor. — Ingen serskild anledning fanns heller att dölja förhållandet, om det också varit kändt, enär man ej rimligen kunde anse en inteckning emot den då som låg ansedda räntan af fem procent som något särdeles ondt. Väl hade det:dock varit, om Statsutskottets herrar ledamöter. ansett det behöfligt att genast uttaga gravationsbevis, så att fullständig upplysning i ämnet derigenom vunnits på samma gång för dem och för sterbhuset. — Nu blef detta deremot först ifrågasatt vid köpekontraktets slutliga afgörande genom Riksgäldskontorets herrar fullmäktige. Den resolution från borgerskapets enkhusdirektion, som enligt revisionsberättelsen skulle af mig hafva blifvit framlemnad först flera månader sednare än den varit af direktionen utgifven, kunde jag dock i verkligheten, oaktadt ofta upprepade förfrågningar, ej utbekomma förr än vid den tidpunkt, då den af mig till herr ombudsmannen i riksgäldskontoret afgafs. Skälet dertill var, att ofvannämnde direktion blott sällan sammanträder, att ingen sekreterare hos densamma finnes anställd, så att handlingarne af ledamöterna sjelfve förvaras, och att den direktionsledamot, som hade detta ärende om hand, under hösten var utur staden frånvarande. Något intresse å min sida att undandölja denna resolution kunde dessutom ej finnas, enär sjelfva köpet, afslutadt med hrr fullmäktiges principaler, rikets ständer, ej kunde derigenom i någon mån rubbas. Att jag, sedan nu äfven köpekontraktet var undertecknadt, och egendomen med alla densamma åtföljande rättigheter och skyldigheter, hvaribland äfven den att ifrån den 4 Oktober erlägga ränta å irågavarande inteckning, var af riksgäldskontoret öfvertagen, ej ansåg mig böra taga någon vidare befattning med saken, bör så mycket mindre förefalla underligt, som hr sekreteraren i riksgäldskontoret hade förklarat sig lätt kunna förmå enkhusdirektionen, att medgifva inteckningens inlösande. Att detta sedan ej lyckats, lika litet som att öfverflylta densamma på något annat i staden beläget hus, kan ej heller rimligtvis läggas mig till last, helst som jag enligt löfte gjort flera, fastän fruktlösa försök, i den vägen. Den gjorda anmärkningen, att huset ej blifvit till dess grund och soliditet af vederbörande embåtsmyndigheter unJersökt innan köpet afslutades, drabbar ej säljaren. — Härvid får jag likväl upplysa, att högloft. stats-utskottets hrr ledamöter dessförinnan sjelfva besigtigade huset