Efter rosenbuketten följde en anna:n af heliotroper. ! i Ändtligen hade jag hunnit till min femte bu-; kelt, då j:g råkade D... ÅAck, det är du, min vän ! ropade han. Mycket välkommen! Du kommer just lagom för att spisa hos mig i afton, tillika med den och den (här uppräknade han tre å fyra namn) — ! nvi räkna på dig. ,Tusen tack för ditt artiga tillbud, svarauc jag; men ehuru jag skulle ha mycken lust att antaga det, måste jag dock säga nej derföre att jag är i sällskap med någon., Men jag tycker det faller af sig sjelit att mitt främmande skall ega rättighet att medtaga sin någon; det är öfverenskommet att på bordet skola stå sex vattenkaraffer, ämnade till ingenting annat än att hålla blomsterbuketterna friska.) Ack, min bäste vän, hvad du nu bedrar dig, Jag har ingen bukett att sätta i dina karaffer. Det är en karl i2v har med mig. Nå väl, du känner ju ordspråket: våra vänner; vänner ärd våra vänner. SDet är en ung man, som du icke känner. Så skola vi snart göra bekantskap. Jag skall föreslå honom det. Ja, och om han vägrar, så medtag honor ändå, mot hans vilja. . Jag lofvar att åtminstone göra hvad ja2g förmår. Huru dags sätter men sig till bords? Klockan tre. Men då man ämnar bli sittande till klockan sex, så har du tid på dig Det är godt.s En bukett af förgät-mig-ej, som torde hafva hört den sednire delen af vårt samtal, tog nu D,.. under armen och afligsnade sig med honom. . . Några ögonblick derefter träffade jag Louis de Franchi, som sannolikt hade slutat t:la med sin violbukett.