Efter rosenbuketten följde en anna:n af he-
liotroper. ! i
Ändtligen hade jag hunnit till min femte bu-;
kelt, då j:g råkade D...
ÅAck, det är du, min vän ! ropade han. Myc-
ket välkommen! Du kommer just lagom för
att spisa hos mig i afton, tillika med den och
den (här uppräknade han tre å fyra namn) — !
nvi räkna på dig.
,Tusen tack för ditt artiga tillbud, svarauc
jag; men ehuru jag skulle ha mycken lust att
antaga det, måste jag dock säga nej derföre att
jag är i sällskap med någon.,
Men jag tycker det faller af sig sjelit att
mitt främmande skall ega rättighet att medtaga
sin någon; det är öfverenskommet att på bor-
det skola stå sex vattenkaraffer, ämnade till
ingenting annat än att hålla blomsterbuketterna
friska.)
Ack, min bäste vän, hvad du nu bedrar
dig, Jag har ingen bukett att sätta i dina ka-
raffer. Det är en karl i2v har med mig.
Nå väl, du känner ju ordspråket: våra vän-
ner; vänner ärd våra vänner.
SDet är en ung man, som du icke känner.
Så skola vi snart göra bekantskap.
Jag skall föreslå honom det.
Ja, och om han vägrar, så medtag honor
ändå, mot hans vilja. .
Jag lofvar att åtminstone göra hvad ja2g för-
mår. Huru dags sätter men sig till bords?
Klockan tre. Men då man ämnar bli sit-
tande till klockan sex, så har du tid på dig
Det är godt.s
En bukett af förgät-mig-ej, som torde hafva
hört den sednire delen af vårt samtal, tog nu
D,.. under armen och afligsnade sig med
honom. - . .
Några ögonblick derefter träffade jag Louis
de Franchi, som sannolikt hade slutat t:la med
sin violbukett.