Om landtdagarnas sammankallande på b2-
stämda tider hör man lika litet talas nu mera. :
som om alla andra af den förenade landtda-
gen hos konungen gjorda ansökningar; och än-l
nu mindre om någon tryckfrihet eller tryck-
frihetslag. Det förhåller sig med oss och pa-l
tentförsäkringarna, som med barnen och amm-
sagorna; de beskedliga ammorna berätta om
och om igen sina sagor för de oroliga barnen,
för att lulla dem till sömns. Tyskarne äro
ett underbart folk; de lefva på sina förhopp-
ningar, som på räntan af ett omätligt kapital,
och tröttna aldrig att förespegla sig de dråp-
ligaste saker, oaktadt de veta alltsammans icke
vara ennat än gyckel och sken. Tryckfrihet,
d. v. s. pressens verkliga frihet, är under när-
varande förhållanden en omöjlighet, såväl i
hela Tyskland som i Preussen. Det är naken
dårskap att begära den af regeringarne, hvilka
ej ett år skulle kunna värna sitt förmynder-
skapssystem och sin p,kristliga familjstat emo!
en fri press; hela den vacklande byggnaden
skulle sammanstörta öfver deras hufvuden. Men,
hvad skulle man väl säga om en man, som
med egen hand ryckte bort stöttorna från sin
lutande boning? ... Och dessa stöttor för Tysk-
lands statsbyggnader utgöres af Censuren och
Polisen.
Af polackarnas process hafva vi snart att
vänta en ny upplaga, d. v. s. dess behandl.ng
vid en ny instans. Statsåklagaren har besvä-
rat sig öfver första instansens utslag och fordrar
att de tilltalades förbrytelse måtte anses som
högförräderi. Man förlorar sig i gissningar öf-
ver regeripgens mening med dessa påståenden,
hvilka nästan röja förföljelselystnad, om icke
blodtörst. Hvad kan det gagna regeringen om
andra instansen verkligen förklarade d2 tillta-
lade för bögförrädare, och förökade den första
instansens 8 dödsdomar till 350 eller 60, eller
fördubblande det redan så dryga beloppet af
fängelseår för de öfrige sakfällde? Arnar den
verkligen skaffa bödeln arbete? En så blodig
föresats är knappast tänkbar; ty att göra mar-
tyrer vore verkligen det sämsta man kunde på-
hitta. Man har redan, genom de tre till döden
dömda — Mieroslawski, Ezarowski och Ko-
sinski — förlägenhet nog, då de hvarken vilja
öfverklaga första instansens utslag eller bedja
om nåd. Det är tre unga svärmare, som äro
färdiga att dö såsom offer för fäderneslandet,
och för att sedan dyrkas i Polen såsom helgon.
Regeringen kan icke medgifva dem äran af
en sådan martyrdom, och likväl kan hon icke
lagligen påtruga dem någon nåd, när de visa
den ifrån sig. Man var allmänt af den tan-
kan, att en amnesti skulle följa på domen, och
ansåg detta för den lyckligaste utväg att sluta
det bedröfliga och kostsamma högmålet, hvil-
ket redan medtagit öfver en half million tha-
ler, som till största delen faller statskassan till
last. Ty de förmög:a bland de tilltalade hafva
samtliga blifvit frikände; de sakfälda deremot
äro fattiga, och deras ansvarighet, en för alla
och alla för en, för bötesmedlen och rätte-
gångskostnadsersättningen, tjenar till ingenting.
En amnesti har också varit i fråga, men po-
lackarne sjelfva äro till en god del orsaken att
den icke blifvit förverkligad. I stället att hålla
sig i styr och, åtminstone för närvarande, icke
gifva anledning till misstroende, ställa de mer
än någonsin fram sin nationalitet till åskådande,
konspirera, såsom goda polackar, emot allt hvad
tyskt heter, visa sitt hat emot tyskarne utan
all försynthet, och uppreta tyska befolkningens
ovilja, likasom regeringens misstänksamhet, på
alla möjliga vis. Ni kan icke föreställa er,
huru långt detta går; det går så långt, att in-
gen polack låter förfördiga någonting hos en
tysk handtverkare eller ger någon tysk arbe-
tare eller köpman tillfälle till förjenst. De
annars så tålmodiga tyskarne hafva å sin sida
derigenom bringats så vida, att på andra sidan
Oder ett riktigt dödligt hat råder ibland dem
emot allt hvad polskt är, och att ingenting
skulle hos tyskarne kunna skada regeringen så
mycket, som en amnesti. Också skulle polac-
karne betrakta den som en svaghet; tyskarne
åter som en uppmaning åt de förre, att drifva
sitt högmod, sist hån och sina upprorsförslager
ännu längre. Konungen kan derföre icke be-
vilja någon amnesti; och så komma vi då att i
Mars få se det stora högmålet draget inför den
andra instansen, hvilken sannolikt tommer att
fastställa, men icke att skärpa, den förstas ut-
slag.
De religiösa tvisterna och afsöndringen a
fria församlingar från statskyrkan forifara allt-
jemt, på gamla viset. Den fria kyrkan i Magde-
burg, so: räknar 8000 ledamöter, har nu bil-
dat sig till en egen församling, men vänt:r
ännu laglig stadfästelse, som, enligt sista rel:-
gions-ediktet, icke kan vägras den. Adressen
från borgerskapet i Breslau till magistraten,
hvilken deri uppfordras att skydda den prote-
stantiska samvetsfriheten och att inbe:ätta hos
Hars Maj:t buru betänkligt den är hotad, har
gifvit anledning till ett åtal; den tryckta och
gerom bokbandeln spridda adressen har blifvit
förbjuden. Likaså anstränger man sig med ett
arnit åtal, emot hr v. Holzen:o: ff, för förolämp-
ning emot moajestätet samt uppvigling till mis:-
nöjen, deröre at han, jemte 42 bönder, i en
underdånig böneskrift hos konungen anhållit om
en kbältre grundl:g än patentet af den 3 Febr.
Af bönderna hafva redan 33 bönfallit kos ko-
nungen om nåd; de öfriga 9 komma att jemte
friherrn ställas inför rätta. I allmänhet fattas
oss icke processer och åtal för politiska öfver-