Om landtdagarnas sammankallande på b2stämda tider hör man lika litet talas nu mera. : som om alla andra af den förenade landtdagen hos konungen gjorda ansökningar; och än-l nu mindre om någon tryckfrihet eller tryckfrihetslag. Det förhåller sig med oss och pa-l tentförsäkringarna, som med barnen och ammsagorna; de beskedliga ammorna berätta om och om igen sina sagor för de oroliga barnen, för att lulla dem till sömns. Tyskarne äro ett underbart folk; de lefva på sina förhoppningar, som på räntan af ett omätligt kapital, och tröttna aldrig att förespegla sig de dråpligaste saker, oaktadt de veta alltsammans icke vara ennat än gyckel och sken. Tryckfrihet, d. v. s. pressens verkliga frihet, är under närvarande förhållanden en omöjlighet, såväl i hela Tyskland som i Preussen. Det är naken dårskap att begära den af regeringarne, hvilka ej ett år skulle kunna värna sitt förmynderskapssystem och sin p,kristliga familjstat emo! en fri press; hela den vacklande byggnaden skulle sammanstörta öfver deras hufvuden. Men, hvad skulle man väl säga om en man, som med egen hand ryckte bort stöttorna från sin lutande boning? ... Och dessa stöttor för Tysklands statsbyggnader utgöres af Censuren och Polisen. Af polackarnas process hafva vi snart att vänta en ny upplaga, d. v. s. dess behandl.ng vid en ny instans. Statsåklagaren har besvärat sig öfver första instansens utslag och fordrar att de tilltalades förbrytelse måtte anses som högförräderi. Man förlorar sig i gissningar öfver regeripgens mening med dessa påståenden, hvilka nästan röja förföljelselystnad, om icke blodtörst. Hvad kan det gagna regeringen om andra instansen verkligen förklarade d2 tilltalade för bögförrädare, och förökade den första instansens 8 dödsdomar till 350 eller 60, eller fördubblande det redan så dryga beloppet af fängelseår för de öfrige sakfällde? Arnar den verkligen skaffa bödeln arbete? En så blodig föresats är knappast tänkbar; ty att göra martyrer vore verkligen det sämsta man kunde påhitta. Man har redan, genom de tre till döden dömda — Mieroslawski, Ezarowski och Kosinski — förlägenhet nog, då de hvarken vilja öfverklaga första instansens utslag eller bedja om nåd. Det är tre unga svärmare, som äro färdiga att dö såsom offer för fäderneslandet, och för att sedan dyrkas i Polen såsom helgon. Regeringen kan icke medgifva dem äran af en sådan martyrdom, och likväl kan hon icke lagligen påtruga dem någon nåd, när de visa den ifrån sig. Man var allmänt af den tankan, att en amnesti skulle följa på domen, och ansåg detta för den lyckligaste utväg att sluta det bedröfliga och kostsamma högmålet, hvilket redan medtagit öfver en half million thaler, som till största delen faller statskassan till last. Ty de förmög:a bland de tilltalade hafva samtliga blifvit frikände; de sakfälda deremot äro fattiga, och deras ansvarighet, en för alla och alla för en, för bötesmedlen och rättegångskostnadsersättningen, tjenar till ingenting. En amnesti har också varit i fråga, men polackarne sjelfva äro till en god del orsaken att den icke blifvit förverkligad. I stället att hålla sig i styr och, åtminstone för närvarande, icke gifva anledning till misstroende, ställa de mer än någonsin fram sin nationalitet till åskådande, konspirera, såsom goda polackar, emot allt hvad tyskt heter, visa sitt hat emot tyskarne utan all försynthet, och uppreta tyska befolkningens ovilja, likasom regeringens misstänksamhet, på alla möjliga vis. Ni kan icke föreställa er, huru långt detta går; det går så långt, att ingen polack låter förfördiga någonting hos en tysk handtverkare eller ger någon tysk arbetare eller köpman tillfälle till förjenst. De annars så tålmodiga tyskarne hafva å sin sida derigenom bringats så vida, att på andra sidan Oder ett riktigt dödligt hat råder ibland dem emot allt hvad polskt är, och att ingenting skulle hos tyskarne kunna skada regeringen så mycket, som en amnesti. Också skulle polackarne betrakta den som en svaghet; tyskarne åter som en uppmaning åt de förre, att drifva sitt högmod, sist hån och sina upprorsförslager ännu längre. Konungen kan derföre icke bevilja någon amnesti; och så komma vi då att i Mars få se det stora högmålet draget inför den andra instansen, hvilken sannolikt tommer att fastställa, men icke att skärpa, den förstas utslag. De religiösa tvisterna och afsöndringen a fria församlingar från statskyrkan forifara alltjemt, på gamla viset. Den fria kyrkan i Magdeburg, so: räknar 8000 ledamöter, har nu bildat sig till en egen församling, men vänt:r ännu laglig stadfästelse, som, enligt sista rel:gions-ediktet, icke kan vägras den. Adressen från borgerskapet i Breslau till magistraten, hvilken deri uppfordras att skydda den protestantiska samvetsfriheten och att inbe:ätta hos Hars Maj:t buru betänkligt den är hotad, har gifvit anledning till ett åtal; den tryckta och gerom bokbandeln spridda adressen har blifvit förbjuden. Likaså anstränger man sig med ett arnit åtal, emot hr v. Holzen:o: ff, för förolämpning emot moajestätet samt uppvigling till mis:nöjen, deröre at han, jemte 42 bönder, i en underdånig böneskrift hos konungen anhållit om en kbältre grundl:g än patentet af den 3 Febr. Af bönderna hafva redan 33 bönfallit kos konungen om nåd; de öfriga 9 komma att jemte friherrn ställas inför rätta. I allmänhet fattas oss icke processer och åtal för politiska öfver