emottaga berörde belopp att, enligt testatorernas fö, d. reskrift, användas och utdelas. ki — Angåeade skonerten Floras förolyckande, meddelar Westerviks Veckoblad följande: Den 47 sistl. November blef fartyget, 14 mil från Barcelona och oaktadt det endast förde svigt-refvad stormesan, kullkastadt af en orkan, så att kölen kom upp och hela riggen under vattnet. Tre matroser ech konstapeln, hvilka hade vakten på däck, blefvo i ögonblicket begrafne i vågorna. Kaptenen, styrmannen, 2 matroser och jungmannen, hvilka vid olyckstillfället befunno sig under däck, räddade sig uti den lilla rymd, som var emellan vattnet och kölen, och kringdrefvo i denna förskräckliga belägenket i 6 dygn, då de på 40 mils distans, ifrån stället der olyckan skedde, befunno sig i Alcudia hafsvik på nordöstra kusten af ön Mallorca och hvarest ankaret tog bottnen. Derefter lyckades de skeppsbrutne att göra en öppning på skråfvet af !, tums diameter och derigenom utstucko de en käpp med ett litet stycke hvitt tyg, som bemärktes af några fiskare, hvilka hastade att hjelpa de olycklige genom ett hål, som höggs i skråfvet. Derefter bragte de dessa 5 räddade i land och afförde dem till lasarettet i Alcudia, hvarest de aflemnades den 23 November och hafva der njutit all möjlig omvårdnad, så att de 4 befinna sig väl, men en har dött i land och blifvit der begrafven. Då brefvet, hvilket relaterar ofvanstående uppgifter, afgick från konsuln i Palma (hufvudstaden på ön Mallorca), var man sysselsatt med lastens bergning, men fruktade att icke lyckas dermed på annat sätt än att förstöra skråfvet. — Fartyget tillhörde Sölfvitsborg. Bland dem som omkommo vid detta olyckstillfälle var matrosen Tolf från denna stad, hvilken efterlemnat hustru och barn i nödställd belägenhet. (W. V.) Weziö den 21 Jan. Uadantagsmannen Nils Mowitz och dess nu aflidna hustru, i Werpeshult Norregård, hafva förärat till Stenbrohults fattige 4000 rdr bko, hvaraf dock endast räntan årligen tår användas. — I Wirestad socken var en piga plågad af tandvärk, till hvars fördrifvande hon förtärde så mycket bränvin, att hon somnade, utan att mera resa sig. Medicolegal besigtning har af vederbörlig provincialläkare blifvit verkställd. — I Stenbrohult och Wirestad socken roa sig dervarande skyttar med målskjutning, hvarvid den, som gör de vackraste skotten, erhåller vinster till och med i guldoch silfverpjeser. Hvar och en som vill skjuta, erlägger endast 24 å 36 sk. rgs. Det vore önskligt, att man flerestädes ville följa detta exempel. Derigenom skulle inom kort tid bilda sig bland Sverges allmoge en mängd skarpskyttar, hvilka i nödens stund vore goda att finna. Belöningarne torde endast böra på annat sätt arrangeras och bestå i goda gevär och andra till skytte hörande saker, uppköpta af gemensam kassa, och ej som nu endast vara ett slags bortspelande eller bortskjutande af vissa effekter. — Det berättas, att hr professor Tullberg i Upsala har till Stenbrohults kyrka förärat en stor, af professor Berggren i Stockholm målad, oljefärgstafla, utgörande ett porträtt af den store naturforskaren Car! von Linn. Taflan var beställd i Stockholm af befallningsman Crona, som sålt densamma till professor Tullberg. (W. Bl.) Malmö d. 22 Januari. Från den engelskal: briggen, som på resan från S:t Petersburg till London strandade Julafton emellan Trelleborg och Falsterbo, hafva omring 500 fat talg blifvit bergade. Fartyget är vrak. — I går hemkom ett af stadens fartyg från England. Uti sundet blef fartyget omgifvet af is, med hvilken det dock dref igenom sundet. Här väntas ännu några af stadens fartyg från England, hvilka vi önska lycka att äfven under vintern hemkomma. M. T.) I — I går försiggick härstädes en begrafning, som ådrog sig särskild uppmärksamhet. Det var den siste medaljiren utaf manskapet vid Kronprinsens hussarregemente som fördes till jorden och som derjemte var den siste af truppen, som bevistat något fälttåg. Den aflidnes namn var Johan Arndt, född d. 4 Maj 1784, blef hussar 1806 vid general Hampus Mörners sqvadron, hade i 44 år varit vid regementet samt tjenstgjorde redligen till sin död. På sednare tiden var han väl mindre tjenstbar, men befälets godhet emot honom gjorde att han endast mera sällan användes, men då han syntes i sin uniform, ådrog han sig alltid uppmärksamheten; ty den gamle veteranen med sina gråa lockar, sitt ärriga ansigte och sin silfvermedalj på bröstet, gick qvar som ett lefvande segertecken ifrån Bornhöft. Begrafningen var verkligen ståtlig; en afdelning af regementet till häst och en till fot öppnade tåget; silfvermedaljen bars på ett hyende af en gammal invalid; efter kistan leddes hästen, betäckt med ett svart täcke, prydt med silfverstjernor, och i processionen deltog allt i staden varande öfveroch underbefål samt slutligen en del af der aflidnes kamrater. Vid grafven gafs salut. Det var mycket vackert af vederbörande att på ett sådant sätt hedra minnet af en gammal krigare. En ofantlig mängd menniskor af alla stånd och åldrar voro ute för att se jordfården efter den siste Medaljörenn. o (M. A.) Fstad d. 22 Jan. Å ett hos åboen Ola Pålsson på Tolånga natten emellan den 27 och 28 sistl. Nov. anställdt så kalladt ungdomsgille sammanträffade snickarelärlingen Fredrik Appel och drängen Nils Persson från Tolånga, och råkade slutligen i oenighet om hvilken af dem som borde ersätta en hos Ola Pålsson vid dansnöjet sönderslagen fönsterruta, hvarvid Nils Persson flera gånger hotade Appel med stryk; han hindrades dock ifrån att å stället verkställa hotelsen af öfrige tillstädesvarande personer. Då det började lida mot morgonen, begaf sig Appel från dansnöjet till sitt hem hos modren, enkan Johanna Appel äfven i Tolånga, hvarpå sam. me Nils Persson, åtföljd af drängen Jöns Persson, likaledes från Tolånga, genast eftersatte Appel och träffade honom slutligen hemma, der han redan gått till hvila. Appel uppväcktes genast och förmåddes åtfölja Nils Persson och drängen, under föregilvande att man skulle begifva sig till något annat ställe i byn för att få kaffe. De hade likväl icke gått längre än omkring 4 å 500 famnar ifrån Appels hemvist, förr än Jöns Persson med en gärdesstör öfverföll Appel oeh tillfogade honom några slag i hul.vudet, så att han genast afled, hvarpå Nils Persson bortbar den döda kroppen och nedlade den å en af de stenar, hvilka begagnas för öfvergång af den så kallade Tolånga dalabäck, der den döda kropper blef qvarliggande tills den påträffades af andra per soner. Genom utslag den 410 sistl. Dec. har Fär: häradsrätt dömt bemälde Nils och Jöns Perssöne harafstt nen den förre att böta 43 rdr 46 sk och I