det, som man aldrig kunnat fråntaga! — och då med ordet ära i denna bemärkelse förstås vissa bestämda medborgerliga rättigheter, så är det väl rättast att lagen äfven sålunda uttryckte detta vigtiga straffbud. Uti förslaget till nya kriminal-lagen har man i detta afseende användt benämningen förlust af medborgerligt förtroende; detta uttryck är visserligen vida lämpligare än det närvarande, ärans förlust; men borde, enligt hvad oss tyckes, ännu närmare bestämmas, genom uppgift af hvilka medborgerliga rättigheter, som derigenom förloras. Genom förlusten af alla medborgerliga rättigheter blifver individen fogelfri; och det torde kunna beiviflas om en person, som blifvit förklarad ärelös eller förlustig af medborgerligt förtroende, som är nära detsamma2, kan, utan fara för samhället, tillåtas att vistas på fri fot, ty den medborgerliga äran är samhällets säkraste, nästan enda garant; fråndömandet af äran eller af medborgerligt förtroende borde endast tillkomma högsta instansen eller konungen, ty ärans förlust, om äfven sedan lagligen godtgj: rd, är ett af de sår, hvars ärr aldrig utplånas. PS (Forts)