med vapen i band; men icke genom att:böj:
hufvudet under cfferbilan.n
DE ALLMÄNNA ORSAKERNA TILL BROT-
TEN, SAMT MEDLEN ATT DEM MOT-
ARBETA.) Å
4 (Forts. från Lördagsbl.)
Vi hafva nu granskat de orsaker, som i följd
af de menskliga passionernas mis-ledning och
våldsamma utbrott vantigen föra tillelin!e och
brot!, förnämligast när de icke af en ändamåls-
enlig lagstiftning och upplyst folkbildning tv n-
gas inom de gränsor religicn och samvete ut-l.
staka. Men då lag:rna i allmänhet, och den
verkställande makten isynnerhet äro de väk-
tare, hvilka samhället för sin säkerhet eger alt
påräkna, nödgas vi tillse om de si så uppfylla
silt maktpåliggande kall, som med samhällets
ala intressen är öfverensstämmaude, helst de
är af högsta behof för medborgaren att kärna,
huru vida han uti l:gen och des: väktare eger
ett säkert värn, och således hos dem har att rå-
räkna andan som ger lif, ej endast bokstafven
somr dödar.
Vi skola beklagligtvis snirt öfvertyga os att
det ick2 ensamt är genom listernas egendom-
liga förderf sora sambället lider, utan lika myc-
ket g nom ett origtigt uppskaltande i allmän-
het af brottens egentliga storlek och inflytande,
äfvensom efter den falska måttstock, hvaref:er
brotten vanligt-is uppmites, och hvilken, då
den icke alltid uti en föråldrad lag kunnat ega
ett -.s:kert rättesnöre, ofta nödgats bero al en
okunnig, oerfaren och ovillg domares hugskott.
— Deraf dessa så ofta förekommande åtejfir-
visningar af i underrätter afdömde mål, t vilka
ega till följd för sakeganden i lindrigaste fsliet
dryga omkostnader, men icke sällan långvarigt
fängelse, som aldrig tages i beräkning vil det
MM mm h MÅ p- As
p— - pr Jr CTO - DI B - PR
CU An Ad LS AAJQ mm AM -— —- pm MM (10
e-
egentliga straffets tillämpning. Di föresarandel.
ämne hufvudsakligast åser brotten ceh deras be-
handling, är det äfven inom den egentliga kri-
minallagens område, som vi skola anställa våra
forskningar, såsom lemnanie de mest maktpå-
liggande resu!tater i detta hänseend-.
Det tilhör visserligen lagen att noggrannt af-
väga brottets egentliga beskaffenhet, för att der-
efter kunna med rättvisa tillämpa straffet, men
minne icke våra lagar alliför uteslutanie för-
trott sig till ett balanceringssystem, hvarigenom
man trott sig kunna, i hkhet med hvad vid
vigningen af jordiska ämnen är fallet, ge:om
tillsättandet eller borlt:gandet af några vigler,
FA
-— ee AMA
-—
fullkomligt noggrannt afväga äfven så helt ochl,
hållet andliga krafier, som brotten med dess
orsaker och följder äro! U.i den svenska lgenl:
har man derigenom till och med trott sg
kunna beräkna huru minga par spö eller ris
böra sv-ra mot vissa riksdaler — ja, så sam-
vetsgrannt förfarit vid denna vägning — att
man, för nosgrannhetens skull, ofta tillagt eller
borttagit en så obetydlig vigtsdel som äran:
förlust, uppenbar kyrkoplikt o. d.
E:t märkvärdigt lagbud bland öfriga af dy-).
likt slog är i detta fell missgerningsbalkens
VII kop. 7 S, så lydande: Bryter ngon vpp
annor racns bref, läser eller gifver annan att
läsa, uppenbarar och utsprider det som skrif-
vit är, och söker dermed hans skada och nesa,
som det rörer: böte tjugo daler eller mera, och
vare dertill ärelösg, om brottet det förtjenar.
Detta lagstadgande eger en dubbel märkvärdig-
het, såväl genom den sammanställ!ning och deraf
följande jemförelse emellan 20 dalers plikt och
ärans förlust, hvilken sednare följer så till sä-
gandes med på köpet, som äfven derigenonm att
vissa höga funktionärers i Europa embetspligt
just är att verkställa hvad vår lag här förbju-
der och ans. .tt för ärelöst.
För mord, tjufnad, mordbrand och dylika
missgerningar stadgar emedlertid icke lagen
ärans förlust. Vi förmoda visserligen att lag-
stif:aren icke ansett sig höra sadga ärelöshet
för ogerningar, hvilka, i sig sjelfva, äro mer
än ärelösa — nemligen omenskliga — och för
hvilka sjelfva straffet redan bär vanärans stäm-
pel; men vi tro, alt aldrig någon lag hvarken
kan eller bör inrymuösa såsom straff, hvad som
endast tillbör brottet, nemligen vanräran, helst
det är omöjligt för den ena menniskan att ut-
forska den andras hjerta — detta ärans, såväl
som alla andra ädla käpslors förborgade djup.
— Ära och vanära, huru mycket bero de
icke af omständigheterna! blott i dygden är
ära, blott i lasten är skam, säger en utmärkt
förfa!tare; vårt fädernesland har sett en afsina
förnämsta medborgare, direkte från des; skam-
pålar och belastad med den lagenliga ärelöshe-
tens hela förbannelse, finna en både tryggad och
ärad tillflygt uti famnen på Europas måktigaste
monark, cch två af dess medbrottslige höljas
med samme monarks högsta nådebetygelser,
under det den tredje, en lika svag som olyck-
lig qviona, i samma lags namn, och oaktadt
dess faders höga värdigheter och stora förtjen-
ster, dömmas till risslitning, och från schavot-
ten släpas till tukthuset för att sedan aldrig
kunna resa sig! —— — Hvarest ligger väl, i
dessa ohyggliga fakta, den sanna äran eller
vanäran ?
Hvad den offentliga kyrkoplikten beträffar,
hvilken äfven, vid bestraffandet af lagölverträ-
dels:r, oftast lemnas på köpet, veta vi väl, att
ursprungliga afsigten dermed var en vacker och
högtidlig försoningsakt, och få således icke på
lagen kasta skulden för den vanära, som nu
medföljer den, i stöd 2f en förändrad och må
bär da falsk opivion; men vi hafva enfört dessa
straffbestämmelser, som nu medföra en ofelbar
vanfrejd, hufvudsakligsst af den orsak, att der-
med an!yda, huru en mot tidens arda och en
stigande vpplysning stridanis Igstifining kin
förvexa begreppen om ära och varära — Cm
rätt och orålt — genom at hinöra till straf-
fet, hvad som endast tllhör
des anse en person, com
allt söt: from lagöfvertr
oo Mm or KB 2
- fe — V— RA OK KM HA --m
———
ww mm IN NA pl - AA —i— AA AA IA DD AH MM IM APA Fm AM dd MM —- mv MM GA PR AA mm MM I AA MMO — för tr amn MM 0 FF VA -—- AM PR pm AA
Am HR tr AA