EN KORSIKANSK PANILJ,
ALEXANDER DUMAS.
I början af Mars månad år 1844 gjorde jag
en resa till Korsika.
Ingenting kan vara mera pittoreskt och mers
beqvämt än en resa på Korsika. Man går
om bord i Toulon; inom tjugu timmar är man
i Ajaccio och inom tjugufyra i Bastia. Der
köper eller hyr man en häst! Om man byr
den, behöfver man ej betala derföre mer än
fem francs om dagen; om man köper den,
slipper man med hundrafemtio francs, i ett
för allt. Må man icke skratta åt detta mått-
liga pris! Den hyrda eller köpta hästen åstad-
kommer, i likhet med den ryktbara gascog-
narhästen, hvilken hoppade från Pont-Neuf ned
i Seiner, sådana saker, hvilka hvarken Pros-
pero eller Nautilus skulle göra, dessa kaplöp-
ningshjeltar på Chantilly och på Marsfältet.
Han färdas fram på vägar, der Balmah sjelf
skulle sätta jernkrampar, och öfver bryggor,
der sjelfva Auriol skulle begära en balancerstång.
Hvad den resande angår, så behöfver han
blott tillsluta ögonen och lita djuret råda sig
sjelft: faran angår honom icke.
Oberäknadt att man, med denna häst, som
går fram öfver allt, kan fårdas ett tjog mil om
dagen, utan att han behöfver hvarken mat el-
ler drick. Då och då, när man stannar för att
beskåda ett gammalt slott, bygdt af någon för-
näm herre, hjelten i och chefen för en feodal-
tradition, eller ock för att afteckna ett gam-
malt, af genuesarne uppbygdt torn, afbetar
hästen en grästorfva, afskalar ett träd eller
slickar en mossbeväxt klippa — det är allt hvad!
han behöfver.
Hvad nattqvarter för hvarje matt angår, är
det ännu vida enklare. Den resande anländer