Regeringen anser de enskilda skyldige att gif-
va staten hela frukten af deras mödor.
Ett sådant antagande från vederbörandes sida
är mycket ihåligt. :En klok och välviljandell
Regering vet, att folkets behållningar bära stör-
re välsignelse i folkets egna fickor, än i statens
skattkammare. Hon påfinner ej nya utgifter,!:
för att få skäl fordra förökade statsinkomster.!l
Hon misströstar ej, att då fäderneslandets välle
verkligen kräfver en uppoffring, står det be-
låtna folket med alla krafter färdigt att göra
den, och att den då är afgörande i samma
mån, som dessa krafter äro skonade och friska.
Om Upplysaren således, i vår tanka, orätt
uppfattat samhällsförbättringarnes financiella vil-
kor, så kunne viicke heller gå in på hans åsigt
om sättet för deras genomförande. Hen kla-
gar, att man antastat de extra anslagen såsm
gåtlika summor, hvilkas ursprung vore obe-
kant, ehuru enhvar lärer veta, att de betyd-
pliga fästningsanläggningar, hvilka för många år f
sedan blifvit påbörjade, men ännu icke kunna lt
vara fullbordade, väl måste fortsättas; att dessa
fästningar måste bestyckas, för att kunna göra
gagn; att dockbyggnadenn (i Carlskrona) nicke
bör lemnas bhbelffårdig; att krigsfartyg måste
mybyggas; att beväringsmanskapet, hvars vigt
för landets försvar man allmänt medgifver,
måste klädas och väpnas; att ransakningshäk-
tenas byggnad, fordrad både af mensklighet
och klokhet, måste fortsättas; att landets to-
pografiska uppmätning icke kan afstannan m.
m. - Antagom då att verkligen alla dessa före-
tag varit så väl betänkte, att de böra utföras:
ehuru vi för ej långe ssdan sett fästningsverk
uppresas vid hufvudstaden, som redan blifvit
raserade; sett dockbyggnader förr påbörjade
som lemnats åt förfall; sett krigsfartyg, som
väl färdigbyggde, befunnits nära nog obrukbare;
sett reservförråder bildas, som man nu vill
anamma och som i följd deraf snart bli spo-
lierade; och sett anslag gifvas till häradshäk-
ten, som nu disponeras till hufvudstadens o. s.
v. Men skall då ovilkorligen allt ske, på en
gång? påkallar ögonblicket nu alla. dessa före-
tag? Kan man ej lämpligare ordna dem några
i sänder? Och om något deribland redan ifrån
början blifvit mindre väl uttänkt; om det re-
dan kostat mera än det bordt; är det ej då en
Tegerings pligt, att godtgöra nationen dessa äl-
dre förhastanden, genom någon lindring i upp-
offringarna nu?
Vill Upplysaren väl försvara, att sedan en
stor centralförrådsfästning blifvit uppförd 45
till 20 vanliga dagsmareher från en kustgräns,
med nödig styrka för att motstå en öfverrump-
ling, man :ovilkorligt skall fullborda, alla
verk, som kunna behöfvas mot en formlig be-
lägring, ehuru ingen äfven aflägsen anledning fin-
nes att befara krig med någon enda makt? och
hvad slags tänkbar nödvändighet är väl förhan-
den, att hafva brådtom med dess bestyckande,
då vi äga kanongjuterier, som när som helst
kunna fullgöra fremmande makters beställningar
af kanoner, kastpjeser och projektiler, m. m.?
Ar då icke en af våra folkrikaste provinser en
borgen för, att de nödige befästningsarbetena
skulle kunna i behofvets stund afslutas, om ock
alla de öfrige provinserna behöfde mangranntl:
resa sig och hela vår arm användas, att möta
en landstigande fiende. Kan man verkligen
inbilla sig, att de granna befästningarna vid
Carlskrona, att Marstrand, att Waxholm, skola,
i händelse af välrustade fiendtliga flottors an-
fall, lemna större garantier för försvaret, än
om svenska folket, bakom vallar af träd. så-
som det grekiska oraklet yttrade, i sina sund
och skär borra och med brännare förstöra fi-
endens åbäkliga - drakar, i fall de nalkas? Och
huru är det väl med den egentliga faran af en
fiendtlig landstigning i Sverige? Hvar skulle
en fisnde här, utan de oerhördaste ansträng-
ningar, kunna med nog styrka och förråder
taga fast fot, der ej folket, om det har frihet
och trefnad att försvara, skall öfverväldiga de
lejda härarne och blott lemna dem valet mel-
lån en död i böljorna eller för svärdet? Man
behöfver blott betänka våra kusters vidsträckt-
het och vårt lands beskaffenhet, för att deraf
hemta de största tvifvel emot ett fästningssy-
stem. Der befästningarne hos oss skola göra
gagn, der måste de väl med ansträngning för
tillfället uppföras, då fiendens operationsbas är
redan gifven. Först då kunna de göra nytta —
och de göra den ock då, om folket vill. — I
annat fall, hvad kan man väl förmå med den
i några fästen instängda stående armåeen?
Upplysaren talar om, att krigsfartyg måste
nybyggas.. Ja väl! När man först är säker på
huru det bör göras, och när det är gifvet, i
hvad mår de behöfvas. Men om det måste er-
kännas, att man ännu är oviss om båda delar-
na, så synes det väl bättre, att icke förhasta
sig, helst då nöden alldeles icke står för dör-
ren. En något skarpsinnig statsman kan omöj-
ligt vara blind för de förhållanden i den yttre
verldspolitiken, hvilka för närvarande göra alla
ansträngningar för en stor flottas anskaffande obe-
höfliga och fåfänga; den som icke ser det, kan
ej heller lemna någon garanti för sin klokhet,
i hvad vår inre ställning rörer. Om regerin-
gen skulle rotfästa sig i en motsatt öfvertygelse,
så bevisar det blott, att den hvarken tror rätt
på folket, eller på krigshären, eller på sina eg-
na favoriserade diplomater — ty om dessa sed-
nare göra sin skyldighet, och vårt föga kost-
samma skärgårdsförsvar är väl ordnadt, så haf-
va vi både träd och jern och armar, att på våra
talrika varfsbäddar lätt kunna upptimra fly-
tande lavetter till de kanoner, som skola rensa
våra segelleder från fiendtliga fartyg. i
Hela hemligheten i vårt försvar måste för
framtiden blifva, att förena kännedomen om
vapnens bruk och enkla trupprörelsen med all-
männa undervisningen; att utbilda denna kun-
skap hos folket, genom en välordnad, men kort
öfning i ynglingaåren, samt att förskaffa ett till-
räckligt förråd af vapen, för att vara färdigt
när och hvar det behöfves. Vill man ej detta,
atan rädes, ännu. nära år 18350, att uppfylla
SÖOAN fun sand an og oo FR