Regeringen anser de enskilda skyldige att gifva staten hela frukten af deras mödor. Ett sådant antagande från vederbörandes sida är mycket ihåligt. :En klok och välviljandell Regering vet, att folkets behållningar bära större välsignelse i folkets egna fickor, än i statens skattkammare. Hon påfinner ej nya utgifter,!: för att få skäl fordra förökade statsinkomster.!l Hon misströstar ej, att då fäderneslandets välle verkligen kräfver en uppoffring, står det belåtna folket med alla krafter färdigt att göra den, och att den då är afgörande i samma mån, som dessa krafter äro skonade och friska. Om Upplysaren således, i vår tanka, orätt uppfattat samhällsförbättringarnes financiella vilkor, så kunne viicke heller gå in på hans åsigt om sättet för deras genomförande. Hen klagar, att man antastat de extra anslagen såsm gåtlika summor, hvilkas ursprung vore obekant, ehuru enhvar lärer veta, att de betydpliga fästningsanläggningar, hvilka för många år f sedan blifvit påbörjade, men ännu icke kunna lt vara fullbordade, väl måste fortsättas; att dessa fästningar måste bestyckas, för att kunna göra gagn; att dockbyggnadenn (i Carlskrona) nicke bör lemnas bhbelffårdig; att krigsfartyg måste mybyggas; att beväringsmanskapet, hvars vigt för landets försvar man allmänt medgifver, måste klädas och väpnas; att ransakningshäktenas byggnad, fordrad både af mensklighet och klokhet, måste fortsättas; att landets topografiska uppmätning icke kan afstannan m. m. Antagom då att verkligen alla dessa företag varit så väl betänkte, att de böra utföras: ehuru vi för ej långe ssdan sett fästningsverk uppresas vid hufvudstaden, som redan blifvit raserade; sett dockbyggnader förr påbörjade som lemnats åt förfall; sett krigsfartyg, som väl färdigbyggde, befunnits nära nog obrukbare; sett reservförråder bildas, som man nu vill anamma och som i följd deraf snart bli spolierade; och sett anslag gifvas till häradshäkten, som nu disponeras till hufvudstadens o. s. v. Men skall då ovilkorligen allt ske, på en gång? påkallar ögonblicket nu alla. dessa företag? Kan man ej lämpligare ordna dem några i sänder? Och om något deribland redan ifrån början blifvit mindre väl uttänkt; om det redan kostat mera än det bordt; är det ej då en Tegerings pligt, att godtgöra nationen dessa äldre förhastanden, genom någon lindring i uppoffringarna nu? Vill Upplysaren väl försvara, att sedan en stor centralförrådsfästning blifvit uppförd 45 till 20 vanliga dagsmareher från en kustgräns, med nödig styrka för att motstå en öfverrumpling, man :ovilkorligt skall fullborda, alla verk, som kunna behöfvas mot en formlig belägring, ehuru ingen äfven aflägsen anledning finnes att befara krig med någon enda makt? och hvad slags tänkbar nödvändighet är väl förhanden, att hafva brådtom med dess bestyckande, då vi äga kanongjuterier, som när som helst kunna fullgöra fremmande makters beställningar af kanoner, kastpjeser och projektiler, m. m.? Ar då icke en af våra folkrikaste provinser en borgen för, att de nödige befästningsarbetena skulle kunna i behofvets stund afslutas, om ock alla de öfrige provinserna behöfde mangranntl: resa sig och hela vår arm användas, att möta en landstigande fiende. Kan man verkligen inbilla sig, att de granna befästningarna vid Carlskrona, att Marstrand, att Waxholm, skola, i händelse af välrustade fiendtliga flottors anfall, lemna större garantier för försvaret, än om svenska folket, bakom vallar af träd. såsom det grekiska oraklet yttrade, i sina sund och skär borra och med brännare förstöra fiendens åbäkliga drakar, i fall de nalkas? Och huru är det väl med den egentliga faran af en fiendtlig landstigning i Sverige? Hvar skulle en fisnde här, utan de oerhördaste ansträngningar, kunna med nog styrka och förråder taga fast fot, der ej folket, om det har frihet och trefnad att försvara, skall öfverväldiga de lejda härarne och blott lemna dem valet mellån en död i böljorna eller för svärdet? Man behöfver blott betänka våra kusters vidsträckthet och vårt lands beskaffenhet, för att deraf hemta de största tvifvel emot ett fästningssystem. Der befästningarne hos oss skola göra gagn, der måste de väl med ansträngning för tillfället uppföras, då fiendens operationsbas är redan gifven. Först då kunna de göra nytta — och de göra den ock då, om folket vill. — I annat fall, hvad kan man väl förmå med den i några fästen instängda stående armåeen? Upplysaren talar om, att krigsfartyg måste nybyggas.. Ja väl! När man först är säker på huru det bör göras, och när det är gifvet, i hvad mår de behöfvas. Men om det måste erkännas, att man ännu är oviss om båda delarna, så synes det väl bättre, att icke förhasta sig, helst då nöden alldeles icke står för dörren. En något skarpsinnig statsman kan omöjligt vara blind för de förhållanden i den yttre verldspolitiken, hvilka för närvarande göra alla ansträngningar för en stor flottas anskaffande obehöfliga och fåfänga; den som icke ser det, kan ej heller lemna någon garanti för sin klokhet, i hvad vår inre ställning rörer. Om regeringen skulle rotfästa sig i en motsatt öfvertygelse, så bevisar det blott, att den hvarken tror rätt på folket, eller på krigshären, eller på sina egna favoriserade diplomater — ty om dessa sednare göra sin skyldighet, och vårt föga kostsamma skärgårdsförsvar är väl ordnadt, så hafva vi både träd och jern och armar, att på våra talrika varfsbäddar lätt kunna upptimra flytande lavetter till de kanoner, som skola rensa våra segelleder från fiendtliga fartyg. i Hela hemligheten i vårt försvar måste för framtiden blifva, att förena kännedomen om vapnens bruk och enkla trupprörelsen med allmänna undervisningen; att utbilda denna kunskap hos folket, genom en välordnad, men kort öfning i ynglingaåren, samt att förskaffa ett tillräckligt förråd af vapen, för att vara färdigt när och hvar det behöfves. Vill man ej detta, atan rädes, ännu. nära år 18350, att uppfylla SÖOAN fun sand an og oo FR