sammas:
Då ett af våra hufvudsakligaste å!iggarden,
såsom-representanter vid detta riksmöte, är att!
i den mån en stigande upplysning, eller olika
förhållanden, kräfva, förändra och förbättra vå-
ra lagar, och på så sätt, efter vår bästa för-
måga, befrämja ett älskad: fosterlands väl, bör
och kan det icke undgå vår uppmärksamhet
att många af våra landsmän, hviika med oss
deltaga i alla medborgerliga skyldigheter, all-
Ideles icke äro i å:njutande af de, med dessa
rättigheter. Å
En de! af dessa rättigheter är dem till följd
om förändring deri kan således icke i ståndeas
plena väckas, utan inskränker sig derföre den-
na min motion Vill önskan af en förändring uti
de stadganden af den ekonomiska lagsuftnin-
gen, hvilka inskränka svenska medborgares, af
den mosaiska trosbekännelsen, allmänna med-
borgerliga rättigheter.
Sådane äro till följd af Kongl. Maj:ts nådiga
förordning at den 30 Juni 48538 och den derpå
följande nådiga kungörelsen om tillämpningen af
samma förordning af den 20 September nämnde
år, rättigheten att köpa fast egendom på lan-
det och den att bosätta sig annorstädes än i
Stockholm, Götheborg, Norrköping eller QCarls-
krona.
Om man för att igenfiona orsakerna til! dessa
närmande inskränkningar i medborgerliga rät-
tigheter går till 1782 års nåliga judereglemente,
ur hvilket de äro t:go2, och tar i betraktande
den tid och de omständigheter under hvilka
detta nådiga reglemente tillkom, så finner man
att judarne först genom förrberörde reglemente
på d n tiden voro för oss så väl till nationali-
wet som religion fullkomligt främmande, hvar-
före orsakerna till de inskränkningar i allmänt
medborgerliga rättigheter som då gjordes, sä-
kerligen voro föranledda af omsorg om statsre-
ligioneas he!lgd, och hvad serskildt de rättig-
beter angår, som äro föremål för denena me-
tion, af fruktan för att om judarne tilätes att
sig här i riket med fu!lt medborgerliga rättig-
något land ägde, — så många af dem skulle på
en gång inflytta, att en alltför brådstöriad för-
ändrisg stulle inträff-t och många svenska med-
borgare blifvit lidande på det intrång desse
främlingar skulle gjort i deras yrken och hsnd-
teringar.
Huru olika äro icke deremot förhållanden:
nu? Med undantag af någre få under sednare
tider inflyttade judar, hvilka Kongl. M3j:t i nå-
der antingen tillåtit att tills vidare sig här i
riket uppehålla eller också, med de inskränk-
ningar ofvannämnde förordningar innehålla, gif-
boende medlemmar af den mosaiska trosbe-
kännelsen infödde svenskar, hvilka det synes
mig att man icke, utan att göra sig skyldig till
den gröfsta orättvisa och förtryck, kan förbjuda
att, när de dertill äga medel, köpa fast egen-
finna för sg lämpligast.
Fruktan för stora inflyttningar af främmande
judar skulle också numera vara fullkomligt o-
grundad; ty icke allenast äro de nu i många
lånder fullkomligt emanciperade, utan de äro
äfven i alla andra, der de vistas, med sådan
mildhet behandlade och hafva af en stigande
Jupplysning så snart sin fullständiga emancipa-
skyldigheter, för alla andra än dem, förenadel
af grundlagers bud förvägrad och någon fiågal
för många af våra landsmän tryckande och för-:
finzo tillåelse att i riket inflytta och såledesl;
beter bosätta, hvilka rättigheter de då icke il
vit svensk medborgarerätt, äro alla i riket
S
j
s
(
I dom eller bosätta sig hvar helst inom riket del
tion att förvänta, att de säkerligen icke för dej
rättigheters ernående, hvilka de bär skulle få,l
skulie vara villiga att ombyta fädernesland.
Dessutom ken en sådan inflytining endast med
IKongl. Maj:ts sorskilda nådiga tillstånd ske och
det är lätt att förstå att en sådan icke skuile
I beviljas, om någon sorts fara af en alltför stor
linflyttning vore för handen.
Någon omtanka om statsreligionens helgd kan
ej eller läggas till grund för ett fortsatt ne-l
kande af nämnde rättigheter; ty den mosaiska
moralläran är icke allenast lika utan precist
densamma som vår, och denna omtanka kan så-
ledes endest afse faran af proselytm2keri eller
af exemplets inverkan på religiositeten; men
det faller af sig sjelft, att proselytmakeri till en
Ireligion, hvnrs bekännare måste vara afkomlin-
Igar af en natlon, som längesedan upphört att
lexistera, ej kan: komma i fråga, — och hvad
lexemplets inverkan 2ngir, så är det ett kändt
faktum, att mosaiska trosbekännare sjelfve äro
ytterst relig:ösa och aldrig fela i aktning för
andras religion, ej heller har n:gon sådan in-
l verkan kunnat förspörjas i de städer, der de nu
i sex decennier varit bosatte. Man bör dess-
uom ihågkomma att anhängare af andra krisna
lläror än den rena evangeliska få bosätta sig
hvar de behaga, och från deras sida är onekli-
gen farhågan för såväl proselytmakeri som exem-
Iplet af religiös indefferentism v:da mera grun-
Idad; och likväl har man ej sett någon olögen-
Thet af denna dem förunnade rätt.
I Såsom bidrag till min motion, får jag vörd-
Isamligen bifoga de mossiska trosbekännarnes
Ipetition till Hans Maj:t Konungen och kom-
mercekollegii yttrande deröfver tillika med de
Jaf sagde kollegium af länsstyrelser och konsu-
ller infordrade uppgifter, äfvensom. -en afskrifi
laf de högst smickrande utlåtanden öfver del
mosaiska trosbekännelsen tillhörande Hollän-
Idäre, som de holländske ministrarne afgifvit till
Iöljd :af en föregående konsuls rapport till norr-
ska regeringens
Man behagade deraf se de lyckliga verknin-
Igar, som öfverallt ägt rum der, hvarest under-
I Isåtare af mosaiska trosbekinnelsen l!ått lika rät-
tigheter med andre medborgare, äfvensom de
fördelaktiga och särdeles hedrande vitsordsven-
länsstyrelser.
vudsakligaste ink:st, som blifvit gjorda emot
förlänandet af bemälde medborgerliga rättighe-
ter, då denna fråga vid föregående riksdagar
I underlecat sändernec nränino ellar com af of-
ske medborgare af nämnde lära erhållit af sinal
Jag öfvergår nu till vederläggande af de huf-