sammas: Då ett af våra hufvudsakligaste å!iggarden, såsom-representanter vid detta riksmöte, är att! i den mån en stigande upplysning, eller olika förhållanden, kräfva, förändra och förbättra våra lagar, och på så sätt, efter vår bästa förmåga, befrämja ett älskad: fosterlands väl, bör och kan det icke undgå vår uppmärksamhet att många af våra landsmän, hviika med oss deltaga i alla medborgerliga skyldigheter, allIdeles icke äro i å:njutande af de, med dessa rättigheter. Å En de! af dessa rättigheter är dem till följd om förändring deri kan således icke i ståndeas plena väckas, utan inskränker sig derföre denna min motion Vill önskan af en förändring uti de stadganden af den ekonomiska lagsuftningen, hvilka inskränka svenska medborgares, af den mosaiska trosbekännelsen, allmänna medborgerliga rättigheter. Sådane äro till följd af Kongl. Maj:ts nådiga förordning at den 30 Juni 48538 och den derpå följande nådiga kungörelsen om tillämpningen af samma förordning af den 20 September nämnde år, rättigheten att köpa fast egendom på landet och den att bosätta sig annorstädes än i Stockholm, Götheborg, Norrköping eller QCarlskrona. Om man för att igenfiona orsakerna til! dessa närmande inskränkningar i medborgerliga rättigheter går till 1782 års nåliga judereglemente, ur hvilket de äro t:go2, och tar i betraktande den tid och de omständigheter under hvilka detta nådiga reglemente tillkom, så finner man att judarne först genom förrberörde reglemente på d n tiden voro för oss så väl till nationaliwet som religion fullkomligt främmande, hvarföre orsakerna till de inskränkningar i allmänt medborgerliga rättigheter som då gjordes, säkerligen voro föranledda af omsorg om statsreligioneas he!lgd, och hvad serskildt de rättigbeter angår, som äro föremål för denena metion, af fruktan för att om judarne tilätes att sig här i riket med fu!lt medborgerliga rättignågot land ägde, — så många af dem skulle på en gång inflytta, att en alltför brådstöriad förändrisg stulle inträff-t och många svenska medborgare blifvit lidande på det intrång desse främlingar skulle gjort i deras yrken och hsndteringar. Huru olika äro icke deremot förhållanden: nu? Med undantag af någre få under sednare tider inflyttade judar, hvilka Kongl. M3j:t i nåder antingen tillåtit att tills vidare sig här i riket uppehålla eller också, med de inskränkningar ofvannämnde förordningar innehålla, gifboende medlemmar af den mosaiska trosbekännelsen infödde svenskar, hvilka det synes mig att man icke, utan att göra sig skyldig till den gröfsta orättvisa och förtryck, kan förbjuda att, när de dertill äga medel, köpa fast egenfinna för sg lämpligast. Fruktan för stora inflyttningar af främmande judar skulle också numera vara fullkomligt ogrundad; ty icke allenast äro de nu i många lånder fullkomligt emanciperade, utan de äro äfven i alla andra, der de vistas, med sådan mildhet behandlade och hafva af en stigande Jupplysning så snart sin fullständiga emancipaskyldigheter, för alla andra än dem, förenadel af grundlagers bud förvägrad och någon fiågal för många af våra landsmän tryckande och för-: finzo tillåelse att i riket inflytta och såledesl; beter bosätta, hvilka rättigheter de då icke il vit svensk medborgarerätt, äro alla i riket S j s ( I dom eller bosätta sig hvar helst inom riket del tion att förvänta, att de säkerligen icke för dej rättigheters ernående, hvilka de bär skulle få,l skulie vara villiga att ombyta fädernesland. Dessutom ken en sådan inflytining endast med IKongl. Maj:ts sorskilda nådiga tillstånd ske och det är lätt att förstå att en sådan icke skuile I beviljas, om någon sorts fara af en alltför stor linflyttning vore för handen. Någon omtanka om statsreligionens helgd kan ej eller läggas till grund för ett fortsatt ne-l kande af nämnde rättigheter; ty den mosaiska moralläran är icke allenast lika utan precist densamma som vår, och denna omtanka kan således endest afse faran af proselytm2keri eller af exemplets inverkan på religiositeten; men det faller af sig sjelft, att proselytmakeri till en Ireligion, hvnrs bekännare måste vara afkomlinIgar af en natlon, som längesedan upphört att lexistera, ej kan: komma i fråga, — och hvad lexemplets inverkan 2ngir, så är det ett kändt faktum, att mosaiska trosbekännare sjelfve äro ytterst relig:ösa och aldrig fela i aktning för andras religion, ej heller har n:gon sådan inl verkan kunnat förspörjas i de städer, der de nu i sex decennier varit bosatte. Man bör dessuom ihågkomma att anhängare af andra krisna lläror än den rena evangeliska få bosätta sig hvar de behaga, och från deras sida är onekligen farhågan för såväl proselytmakeri som exemIplet af religiös indefferentism v:da mera grunIdad; och likväl har man ej sett någon olögenThet af denna dem förunnade rätt. I Såsom bidrag till min motion, får jag vördIsamligen bifoga de mossiska trosbekännarnes Ipetition till Hans Maj:t Konungen och kommercekollegii yttrande deröfver tillika med de Jaf sagde kollegium af länsstyrelser och konsuller infordrade uppgifter, äfvensom. -en afskrifi laf de högst smickrande utlåtanden öfver del mosaiska trosbekännelsen tillhörande HollänIdäre, som de holländske ministrarne afgifvit till Iöljd :af en föregående konsuls rapport till norrska regeringens Man behagade deraf se de lyckliga verkninIgar, som öfverallt ägt rum der, hvarest underI Isåtare af mosaiska trosbekinnelsen l!ått lika rättigheter med andre medborgare, äfvensom de fördelaktiga och särdeles hedrande vitsordsvenlänsstyrelser. vudsakligaste ink:st, som blifvit gjorda emot förlänandet af bemälde medborgerliga rättigheter, då denna fråga vid föregående riksdagar I underlecat sändernec nränino ellar com af ofske medborgare af nämnde lära erhållit af sinal Jag öfvergår nu till vederläggande af de huf