Biskop. Holmström förklarade, att han vidhöll sina såsom ledamot af konstitutionsutskottet vid föregående riksdag mot förslaget anförda betänkligheter, och upprepade några af de anmärkningar, som föregående talare anfört. Biskoparna Hallström och Nibelius likaså. Doktor Reuterdahl var af samma åsigt, som nyss Uppräknade trenne talare. A!lven biskop Hedren ta:ade emot den kongl. proPositionen. Afslaget å den sålunda diskuterade punkten var nära enhälligt. Vid föredragningen af andra punkten i Konstitutions-utskottets mem., om departementschefsembetets förvaltning genom tillförordnad föredragande då embetet är ledigt eller ordinarie departementschef är hindrad att det utöfva, samt om regeringsärendernas behandling när konungen går i fält eller befinner sig på resor — upplyste herr erkebiskopen, att hvad här föreslagits blifva lag, hittills bade varit praxis. Förslaget lemmades väl icke utan anmärkning, men Ståndet fann sig nödtvunget att bifalla det, på det regeringen icke vid sina tillfällen måtte befinna sig alldeles redlös, såsom biskop Heurlin yttrade. I diskussionen deltogo biskoparne Holmström och Hallström, prosten Lundblad, doktor Broman och prosten Traneus. Tredje punkten, om tillägg till Tryckfrihetsförordningen, så att ansvar skulle följa för eftertryckande af skrifter, till hvilka andra staters undersåter ega förlagsrätt, diskuterades länge och väl. Biskop Agardh, doktorerne Thomaånder och Sandberg, professor Grafström och prosten Stabeck uppträdde emot förslaget. För bifall dertill talade biskoparne Hallström och Holmström, doktorerne Reuterdshl och Gumezlius, prosten Forssell och professor H. G. Lindgren. Propositionen på bifall vann vid votering med 29 röster mot 26. —— ———— — — Red. har blifvit anmodad införa följande ANFÖRANDE AF KOMMINISTER JANZON I HÖGV. PRESTESTÅNDET EMOT BRÄNVINSBRANNINGEN: Vördsamt Memorial! Om man med en berömd rättslärd, jag vill minnas att det var Hobbes, definierar naturtillståndet såsom ett allas krig med alla, så måste dess motsats, ett kristligt samhälle, vara ett tillstånd af allas fred med alla. Då i förra tillståndet menniskan är sig sjelf nog, icke erkänner något fädernesland, icke ens någon familj, utan såvida detta erkännande instämmer med erkända egna fördelar; så äger hon i det sednare ett fädernesland, en familj och tänker sig sjelf endast i förening med dessa, liksom sjömannen på hafvet i skeppets räddning söker sin egen. Stenen, för att passa in i byggningen, måste låta sig tuktas, de skarpa kanterna afhuggas för att gemensamt med grannarne bilda en menniskoboning, då han förut ökade höjden på ett stenrör, som tjemade kanske till ett ormbo; så måste naturmenniskan, då hon inträder i samhället, låta det kantiga afslipas; bon måste uppoffra sin falska frihet, som både betingas och bindes af hatet, för att återfå den sanna friheten, förklarad i kärleken: i ett allas fred med alla. Det svaga och underlägsna skulle icke utrotas utur, utan upptagas uti samhället, i hvilket höga och låga, rika och fattiga, starka och svaga hafva frid med hvarandra och den ena blifva den andras fyllnad såsom lemmar i en lekamen. Gifve vi akt på den riktning, industrien, understödd af kulturen, i sednare tider tagit, fine vi, att denna skall upphäfva satsen af en allas fred med alla, och följaktligen undergräfva och upplösa samhället. Stenarne i samhällsbyggnaden falla ifrån hvarandra, för att åter blifva egoismens ormbo. Penningen, som gifver städja åt snillet och vetenskapen, anfaller genom machinen, ångkraften och fabriksväsendet allt häftigare hemmet, inkräktar allt mer på enskilda menniskokraftens område, der husfadren fordom med ädel sjelfkänsla hade byggt sitt bo och födde sitt hus. Af trefne arbetare skapades proletärer i geometrisk progression, och barnhus, kurhus och räddningshus äro att anse såsom lasaretter och sjukhus för i denna drabbning mellan husoch fabriksfliten blesserade. Förderfligast af allt verkar bränvinet. Hela bränvinsväsendet förefaller mig som ett plundringståg under freden: derföre vill det synas mig, som skulle det ligga under Riksens Höglofl. Ständers värdighet att sätta sig ned för att utarbeta operationsplan för -ett så beskaffadt fälttåg. Bränvinsfaten, som sändas ut i landet, äro detta krigs artilleripark, som Serveras af en skara krögare, den ingen räkna kan. Kulan från kanonen gifver blott döden eller stympar en lem. Väl flyta äfven då makans och barnens tårar, men milda och hoppfulla: döden förstörer icke, han blott gömmer hjertats skatt, och blodig skjorta för fäderneslandets försvar är krigarens förnämsta prydnad och hederstecken. Spritdrycken, kulan i glaset, han dräper det borgerliga lifvet förr än det lekamliga: han unnar hvarken bjeltedöden på ärans fält, eller martyrkronan på trons offeraltar; utan blott brottslingens marter och qval i cellen, på afrättsplatsen, eller de föga mildare qvalen af makans och barnens tårar och verop öfver honom, som bragt fattigdom, vanära och förtviflan öfver dem 1 verlden. Hvarför bränner man bränvin? Man svarar: för husbehof. I ordet husbehof,; eller behof för huset, ligger den lögn, hvarpå hela bränneriväsendet hufvudsakligen hvilar. Behöfver väl huset bränvinssupning? Har icke detta omstörtat fler hus än det uppbyggt? Vittna icke både vetenskap och erfarenhet att bränvin icke blott är umbärligt, utan -ock skadligt; att det lika med Japis infernalis, opium och arsenik jemte andra Guds gåfvor, väl försvarar sin plats i apoteket, men icke så i visthuset eller dagliga dieten. När det kommit dit, fräter det gerna bort allt annat, både kläder och föda, liksom elden icke tål någon granne bredvid sig, för att ensam herrska, Men mången bränvinsproducent smakar sjelf icke bränvin; hvarför bränner då han? Han bränner för grannen. Detta torde vara fallet med de flesta bränvinsproducenter: de bränna för nästan. Men sker väl detta af kärlek till nästan eller till hans penningar? Jag frestas verkligen att tro det sednare; Ty blef väl nästans ställning så mycket förbättrad som bränvinet honom kostade? Fick han i detta full valuta för sina penningar? Hade det icke varit fastmer en ren vinst för mången konsument, om han betalat hvad han för bränvinet gaf, blott för