nu framträdde en interlokutör, qvinnans förra hus-
bonde, och upplyste att barnets far vore, icke går-
disten, utan en annan person, den han kände, och
som åtagit sig att betala för barnets inköp på barn-
huset. Den för inköpet bestämda summa skulle den
listiga qvinnan troligen stoppat i sin kjolsäck, i fall
den mellankommande personen ej förstört hennes
lilla plan.
— Ea annan qvinna, hitkommen från landet,
ville äfven ha sitt barn in på barnhuset häromda-
gen. På polismästarens fråga efter barnfadren sva-
rade hon, att ingen ville kännas vid det; han skulle
vara tillfinnandes någonstans på landet. Så sök
upp honom då! yttrade polismästaren.
— En tredje, som hade ett lika beskaffadt ären-
de, uppgaf att hennes barns far vore en obekant
sjöman. Ja, det är en för märkvärdig sjöman —
utlät sig herr polismästaren — som är far åt så
många barn. Det är också en obekant gesäll, som
alltför ofta får uppbära skulden; skall man då al-
drig få rätt på den sjömannen och den gesällen ?