nu framträdde en interlokutör, qvinnans förra husbonde, och upplyste att barnets far vore, icke gårdisten, utan en annan person, den han kände, och som åtagit sig att betala för barnets inköp på barnhuset. Den för inköpet bestämda summa skulle den listiga qvinnan troligen stoppat i sin kjolsäck, i fall den mellankommande personen ej förstört hennes lilla plan. — Ea annan qvinna, hitkommen från landet, ville äfven ha sitt barn in på barnhuset häromdagen. På polismästarens fråga efter barnfadren svarade hon, att ingen ville kännas vid det; han skulle vara tillfinnandes någonstans på landet. Så sök upp honom då! yttrade polismästaren. — En tredje, som hade ett lika beskaffadt ärende, uppgaf att hennes barns far vore en obekant sjöman. Ja, det är en för märkvärdig sjöman — utlät sig herr polismästaren — som är far åt så många barn. Det är också en obekant gesäll, som alltför ofta får uppbära skulden; skall man då aldrig få rätt på den sjömannen och den gesällen ?