hållanderna, visst icke kan antagas sätta sig emot en sak af ren ekonomisk natur och allmän nytta, en sak som skulle bidraga att öka lifligheten af en fedan betydlig trafik länderna emellan. Den andra konsiderationen är, att vi anse oss böra, med ständigt afseende på de prirciper vi uttalat, sätta vårt nya system i öfverensstämmelse med redan i andra länder befintliga systemer, utgående från samma grund. Man har talat om lyckan eller det önskvärda i att äga ett universalspråk. Sådant skulle nemligen bespara alla öfversättningar och gifva litteraturen en mångdubblad kraft. Fördelarna skulle visserligen blifva ofantliga, men utförandet är och blir dock omöjligt. Man sträfvade likväl derhän i en tid, då hela den lärda och bildade verlden använde latinet i sina kommunikationer. Men ett universalsystem för mått, mål, vigt och mynt är icke en omöjlighet, om blott hvarje nation, som i detta hänseende behöfde något nytt, antoge hvad af det befintliga hos andra nationer funnes ypperst, och icke läte sig i detta fall förblindas af mnationalhat eller af egenkärleken och fåfängan att hafva sjelfva uppfunnit något nytt. Hvilken oändlig besparing i tid, då de evalveringar, som nu dagligen måste ske, ej kommo i fråga? hvilken lättnad i all handel och rörelse? Om nu ej detta är tänkbart att inom en kort tid utföra, så hindrar det ju icke att medelst noggrant följande af de principer, hvilka äro oomkullkastliga, söka nalkas detta mål. Skiljaktlighet kan då endast uppkomma i den olika grundenhet man antager för måttet, hvilken väl alltid måste bero af godtycket och härom, vi motse det med smärta, kommer troligen att mest tvistas, derföre att man så gerna vill synas djupsinnig i ytliga och ingenting betydande frågor. Vi kunde väl till måttenhet taga pendelns längd (men icke milliondelar deraf) vid Stockholms latitud, men vi kunna ju äfven taga en del af meridianen och derigenom få genast likhet med 70 millioner handlande menniskor, enär denna storhet är den enhet som Frankrike lagt till grund för sitt system, hvilket sedan blifvit antaget af Belgien, Sardinien, Holland m. fl. Vi hafva sagt, att man borde eftersträfva att först och främst få likhet med Norige och Danmark; samt sedan med hvad som ypperst finnes hos andra nationer, i hopp att detta erkännande: att de träffat det rätta, sanna, skall draga ändå flera med sig, och äfven derigenom bära goda frukter. Men de danska och norrska systemerna äro lika mycket i behof af förenkling som våra egna, och vid ingendera bör -en lappande hand läggas, ty vi äro ju öfverens om, att, då man antager något nytt, är det bäst att göra detta så fullkomligt som möjligt. I Frankrike och i de flesta andra länder, der metriska systemet är antaget, har det rönt många -svårigheter; men det har varit hufvudsakligast derföre, att man velat påtruga folket konstiga benämningar. — I Holland, der det i handel erfarnaste folk bor, har man icke haft så stora svårigheter, och det derföre, att man under en del äldte namn, som funnos, insatte de nya värdena. Så är ock nedanstående förslag uppgjordt, och det är troligt, att, om man endast lemnar tillåtelse att föra sina böcker och i öfrigt i handel och vandel begagna detta nya system, det genom sina ögonskenliga fördelar snart skall undantränga de gamla. Förslag till ett nytt system för mått, mål, vigt och mynt. I Art. Om grunderna: 4. Tiomilliondelen af jordens quartmeridian är -grundenheten för måttet och-kallas aln. 2, Quadraten på ett hundra alnar är enheten för ytmåttet och kallas tunnland. 3. Kuben på tiondedelen af en aln är enheten -för målet oeh kallas krus. 4. Tyngden af ett krus rent vatten vid sin stör-.sta täthet i lufttomt rum är vigtenheten och kallas skålpund. ö. Ett stycke prägladt mynt silfver, bestående af åtta delar finsilfver och två delar koppar, samt vägande en hundradel af ett skålpund, är myntenheten och kallas daler. II Art. Om enheternas öfveroch underafdelningar: 4. 4 stång —10 alnar; 4 aln (måttenheten) —40 band; 4 hand —10 tum; 4 tum 10 linier. 2. 4 tunnland (ytmåttenheten) 40 skäppeland; 4 skäppeland — 10 kannland. 4S. 4 oxhufvud 10 spann; 4 spann — 40 kappar; 4 kappe —140 krus; 4 krus (målenheten) 10 ort. 4. 4 läst—10 centner; 4 centner140 pund; 4 pund — 40 skålpund; 4 skålpund (vigtenheten) 40 uns; 4 uns 10 lod; 4 lod 10 gramm. 5. 4 daler (myntenheten) — 410 mark; 4 mark 2 40 ören. HI Art. Om tillämpningen: 4. Från och med 4849 års början eger hvar och en rättighet att föra sina böcker och räkningar enligt detta system; men tillförbindes att intill 4854 års slut å utfärdade räkniogar, i kontrakter och andra afhbandlingar uttryckeligen tillägga orden: nya systemeto. — De, som från och med 14855 års början vilja bibehålla det gamla, blifva likaledes pligtige att dädanefter tillägga orden : gamla eystemet i alla sådana afhandlingar. 92, I enlighet med den nu stadgade myntenheten kommer Rikets Ständers bank att utgifva sedlar å 500, 400, 50, 40 och ö daler silfvermynt; att präglas till 4 daler-stycke, ö mark-stycke, 2 mark-stycke; samt kopparmynt till 5 öre-stycke, 2 Gre-stycke och 4 öre-stycke. 3 Allt silfvermynt blir af enahanda korn samt vigt i förhållande till myntenhetens, på det sätt, att 2 femmark-stycken likasåväl som 5 tvåmark. stycken väga lika med 4 daler-stycke. — Af 4 skålpund koppar utmyntas 50 femöre-stycken, eller 400 tvåöre-stycken eller 200 ettöre-stycken. A. Det nu i rörelsen befintliga silfveroch kopparmyntet emottages fortfarande i kronans uppbörd sålunda: 4 specieriksdaler för 32 mark; !, specie-rdr för 16 mark; , specie-rdr för 8 mark; 17, specie-rdr för 4 mark och :s specie-rdr för mark, samt kopparmyntet å 2 skillipgar banko för 5 ören; 4 skilling banko för 3 ören; 24, skilling banko för 2 ören och , skilling banko fö: 1 öre. Den här föreslagna myntenheten blir värd något titet mer än 40 skilling banko, och passar derföre så förträfftigt in med det gamla systemet. Riksgälds-riksdalern kommer att förhålla sig till dalern som 4 till 5, hvilket är detsamma som mark mA ss mL hanbAaA ARh danna färvandlinnp