OM FÖRLUSTEN AF ADELSKAP GENOM BROTT. Ibland de stränga anmärkningar, hvarmed br Rääf uttalsde sin fördömelse öfver det nya strafflagförslaget i det bekanta anförandet på ridda huset, var äfven en, deru!i han starkt formalis-rade sig deröfver, att lagberedningen icke föreslagit, att nesligt brott af adelsman icke skall behöfva med:öra förlust af adesksp. För att låta se huru denna fråga blifvit bedömd af andra auktoriteter, införe vi här ett utdrag ur ett underdånigt utlåtande af Svea hofrätt uppå af advokatfiskalsenbetet anförda besvär deröfver, att en person, som begått förfalskningsbrott, icke derföre, jemte ålagdt ansvar efter allmän lag, till.ka blifvit dömd ifrån adelskapet. Detta utdrag lyder som följer: I afseende å Lejonflychts underdåniga klagan, så vidt densamma, såsom icke beledsagad med bevis angående fullgörande af de för ändringssökandet stadgade föreskrifter må varda af Eders Kongl. Maj t till nådig pröfning upptagen, har hofrätten icke något att tillägga de skäl, på grund hvaraf Lejonflycht, enligt det öfverklagade utslaget, ansetts skyldig till förfalskningsbrott. Betwäffande åter den af hofrättsrådet Pfeffer, uti hans underdåniga besvär, framställde anmärkning dervid, att