OM FÖRLUSTEN AF ADELSKAP GENOM
BROTT.
Ibland de stränga anmärkningar, hvarmed br
Rääf uttalsde sin fördömelse öfver det nya
strafflagförslaget i det bekanta anförandet på
ridda huset, var äfven en, deru!i han starkt
formalis-rade sig deröfver, att lagberedningen
icke föreslagit, att nesligt brott af adelsman icke
skall behöfva med:öra förlust af adesksp. För
att låta se huru denna fråga blifvit bedömd af
andra auktoriteter, införe vi här ett utdrag ur
ett underdånigt utlåtande af Svea hofrätt uppå
af advokatfiskalsenbetet anförda besvär deröf-
ver, att en person, som begått förfalsknings-
brott, icke derföre, jemte ålagdt ansvar efter
allmän lag, till.ka blifvit dömd ifrån adelskapet.
Detta utdrag lyder som följer:
I afseende å Lejonflychts underdåniga klagan,
så vidt densamma, såsom icke beledsagad med be-
vis angående fullgörande af de för ändringssökan-
det stadgade föreskrifter må varda af Eders Kongl.
Maj t till nådig pröfning upptagen, har hofrätten
icke något att tillägga de skäl, på grund hvaraf
Lejonflycht, enligt det öfverklagade utslaget, an-
setts skyldig till förfalskningsbrott. Betwäffande
åter den af hofrättsrådet Pfeffer, uti hans under-
dåniga besvär, framställde anmärkning dervid, att