dor kastade sig snyftande till hans bröst; då
frågade generalen honom om sin dotter; men
Feodor svarade, som han hade lofvat, med den
försäkran, att Vaninka var okuonig om allt,
hvilket återgaf något lugn åt generalen; han
fruktade att göra två olyckliga.
Vid middagstiden gick Vaninka ned och fann
sir far ensam. Feodor hade ej haft styrka att
vara närvarande vid middagsmåltiden, och att,
i samma ögonblick han hade förlorat allt hopp,
b- finna sig ansigte mot ansigte med generalen
och hans dotter; han hade tagit en släda och
låtit föra sig utom st:den. Under hela midda-
gen vex!ades knsppt ett ord mellan generalen
och hans dotter; men så uttrycksfull denna
tystnad än var, så bherrskade Vaninka2, med
sin vanliga makt, sina anletsdrag, och genera-
len ensam syntes Jedsen och nedslagen.
Om aftonen, just som Vaninka skulle gå ned
för att dricka th, mötte kon ett bud från ger
neralen, som bad henne förtära det på sina
rum, ty han h:de känt sig trött och gått re-
dan till hvila. Vaninka underrättade sig om
beskaffenbeten af hans illamående, och när hon
fått veta, alt inga oroande symtomer bade vi
sat sig, ålade bon kammartjenaren att framföra
hennes vördnad för sin far och säga, att hon
var till hans tj-nst, om han skulle behöfva rå
gons bjelp. Generalen lät helsa och tacka sir
dotter, men han behöfde blott hvila och en
samhet.
Vaninka lät äfven tillsiga, att hon var osym
lig för alla; kammartjenaren var knappt gåx:
gen, förrän Van:nka bofallte Annouschka, sit
disyster, och som var hennes kammarjungf(