Äfven i denna propositionen icke ett ord omj
kostnaderne, hvilka dock blifva ganska betyd-
liga. Etablissementet vid nya varfvet, endast
omkring 30 år gammalt, kostade så oerhörda
summor, att en hög terson blef, vid ett besök
der, förundrad att icke finna alla byggnaderne
förgylda. Nu för tiden skulle det måhända
icke blifva lika dyrt att bygga; men om för-
läggandet af stationen till nya varfvet var eti
misstag och ett dyrt misstag, så är det alliför
färskt, att man kan förtänka Ständerne, det de
vilja blifva riktigt upplyste och ötvertygade
om, att icke ett sådant möjligen är å hane nu
igen, samt att de vilja få åtminstone en aning
om kostnaderne och hvarifrån dessa skola ta-
gas. Riktigt anmärker förf. till ofvannämnde
uppsats, att man väl talar om, att besparingar
kunna göras i ett och annat, t. ex. civilperso-
nalens antal, när förflyttningen skett till Mar-
strand, men man talar icke om, att desamma
kunna ske redan nu. Det är många år, sedan
vi, för vår del, öfvertygade genom ett mer än
tvåårigt vistande på stället och tillfälle att taga
reda på ella detaljer, snmåiärkte, att, så som
det nu är stäldt, kostar hvarje hammarslag på
en af stationens kanonslupar mer än tiofaldigt
mot ett dylikt på de privata grannvarfven. V:
hafva dermed icke velat säga, att der hushål-
las sämre än på andra ställen, men det är så
stäldt, och så är det stäldt äfven på andra
ställen. Efter försök till afhbjelpande häraf le-
tar man förgäfves i de nya förslsgen.n
— Tidning för Södermanland, et litet blad
och som sällan yttrar sig i politiken, gör det
likväl vanligen när sådant sker med stor nätt-
het och klarhet i tankar samt en mindre van-
lig förmåga att resumera det vigtigaste af äm-
net. En sådan artikel förekom äfven nyligen
öfver den allmänna ställningen för dagen, hvil-
ken vi här tillåte oss att reproducera:
Då man ser tillbaka på det tilländagångna året,
finner man, bland annat, att sinnesstämningen i
det allmänna vid slutet deraf undergick en total
förändring. Vid årets början var tron på regerin-
gens goda vilja att genomföra äfven politiska re-
former endast vacklande hos en minoritet; var tron
på dess goda vilja och äfven förmåga att genom-
föra administrativa förbättringar allmän. En sty-
relse, som haft ett bestämdt syfte, skulle, i skydd
af denna gynnsamma stämning, hafva intagit en
positiv ställning; vår styrelse måtte ej haft det, ty
bon fortfor att ömsevis söka tillfredsställa de båda
hufvudpartier, hvilka framstå inom hvarje konsti-
tutionellt land. Att samtidigt förnöja tvänne mot-
satser har dock i alla tider visat sig vara en omöj-
lighet och blef det äfven nu. Den konservativa
eller rättare aristokratiska sidan, mera sårad än
skadad af regeringens sanktion på den lika arfs-
rätten för adeln, förblef kall, då en fullkomlig åter-
gång icke inträffade; den liberala sidan svalnade
i hängifvenhet i samma mån hon såg de af styrel-
sen ingifna förhoppningar blekna. Slutet afrepre-
sentations-kommitttens öfverläggningar tvingade
omsider regeringen att lemna sin för allmänheten
tvetydiga ställning. Ett jemkningsförslag ifrågasat-
tes och saknade ej utsigt att gå igenom. Då upp-
träder regeringens förklarade representant i kom-
mittten, Konungens förste rådgifvare, och lägger
genom åtskilliga invändningar ett hinder derför.
Ministern får qvarsitta och regeringen, sålunda
gillande bans åtgörande, inleder derigenom allmän-
heten på den förmodan, att hon icke vill det po-
litiska framåtskridandet. De liberales missbelåten-
het ger sig imedlertid föga luft, så väl af tacksam-
het för en och annan tidigare regeringsbandling,
som af det ännu återstående hopp, att den stun-
dande riksdagen skall tillföra nationen administra-
tiva förslag, ledande till förenkling i förvaltningen
och, om icke till minskning i, åtminstone till be-
frielse från ökade statsutgifter. Men motsatsen in-
träffar, en budget, fullkomligt liknande gamla sy-
stemets, framlägges, och riksståndens liberale, be-
kante med förhållandena inom landet och allmänna
opinionens beskaffenhet till följe af representations-
frågans bebandling och beslutet rörande Gamleby
mötet, tvingas att öppet uppträda mot de stora an-
slagsfordringarne. Styrelsen, som nu bordt länka
sig efter, för att stilla den storm hon sjelf uppkal-
lat, lät tvärtom sin justitieminister förklara, att af
slag på en eller flera af anslagspropositionerna ej
skulle rubba systemet. Genom denna förklaring
flyttade hon sig, äfven till det yttre, dit der all-
männa rösten redan hade anat henne, till den kon-
servativa sidan, och schismen med de liberale, som
Iförut hänförde sig till endast politiska ärenden, öf-
vergick nu till en allmän. Denna schism är der-
jemte så allvarsam, att dess betvingande troligen
icke låter göra sig med mindre, än att de mest
konservative bland rådgifvarne lemna rum för nya
laf liberal färg; ett steg, bhvartill det dock är fara
värdt att regeringen i det längsta icke beqvämar sig.
Forskar man efter anledningarne till regeringens
öfvergång från liberala till konservativa tendenser.
j
tycker man sig återfinna dem, dels i rådgifvarnes
svaghet för gamla idder och obekantskap med ställ-
ningen i landet, dels i den liberala pressens min.
dre positiva uppträdande. Härifrån sökte väl Af
tonbladet och några få landsortstidningar, vid slu
tet af år 1846, att frigöra sig; men varningsorder
I möttes med ett så allmänt ogillande från den öfriga
i
delen af den liberala pressen, att deras kraft för
lamades. Man borde ännu hoppas, yttrades det
ehuru, i politiskt hänseende, det visat sig verk
sammare att oaflåtet yrka.
— Norrlands-Posten har fått sig en korre
spondent från Stockholm, som tyckes lofva er
god penra och riktiga tankar.
My
HERR KOLTHOFFS SOIREE.
I en tid, då den musikaliska allmänhetens
unnmärksarm het nästan uteslutande vändt sig åt