och om er far skulle neka, visste j g icke att ni delade min smärta ? Jo; men så blir det icke, hoppas jag, sade Vaninka, i det hin räckte honom handen, hvilken han eldigt kysste; således hopp och modl Och Vaninka gick ut och lemnade, så qvinna hon än var, den unge cfficeren hundra gånger mer darrande och rörd än hon sjelf. Samma d g anhöll Feodor om ett samtal med generalen. Generalen mottog sin adjutsn, som alltid, med ett öppet och leende ansigte, men, vid de första orden Feodor uttalte, förmörkades det. Likväl vid beskrifningen af den sarn3, beständiga och passionerade kärlek Feodor hyste för hans dotter, när han hade sagt honom, att denna kärlek hed varit driffjädern til alla hans äroful.a bregder, räckte generalen honom sin hand, och sade, nästan Ikså rörd, som han sjelf, att under hans frånvaro, okunnig oz den kärlek han närde, och hvaraf han ej sett minsta spår hos Vaninka, hade hen, på kejsarens til!sägelse, gifvit sitt löfte åt geheimerådets son. Det enda generalen hide begärt, var att) skilja sig vid sin dotter, ionan hon hada fyllt aderton år: Vaninka hade blott fem rmåsader att vara q7ar i det fadexliga hemme. Härjå var ingenting att invända: i Rysstand är kejsarens örskan en befallning cch i swmma ögonb!ick den är uttalad, tänker ingen på ati motsäga der. Likvisst hade denna vägran gifvit en rådan stämpel af fö tviflan åt den unge mannens anlete, alt generaler, rörd af denna tysta och undergifna smärta, räckte honom sin famn. Feo