att pissa på Feodors återkomst, och att säga
henne till, så fort han vore återkommen.
Kl. 40 på aftonen öppnades botellets portar.
Feodor steg ur sin släda och gick genast upp
på sina rum, der han kastade sig på en divan,
krossad under tyngden af sina sorgliga tankar.
Klockan 12 hörde han slag På sin dörr; förun-
drad gick han och öppnade: det var Annou-
schka, com, på sin herrskarinnas vägnar, bad
honom genast komma upp till henne. Så för-
undrad han än var öfver detta budskap, hvil-
ket han var långt ifrån att Vänta, lydde han
(dock genzst kallelsen.
Han fann Vaninka sittande klädd i en hvit
klädning, och som hon var blekare än vanligt,
stannade Feodor vid dörren; ty det tycktes ho-
nom, som om han såg en redan till andra verl-
den öfvergången varelse.
,Kora!s sade Vaninka, med en röst, ihvil-
ken det var Omöjligt att upptäcka den minsta
rörelse.
Feodor nalkades, dragen af denna röst, lik-
som jernet drages af magneten. Annouschka
stängde dörren efter honom. .
i Nån, sade Veninka, svhvad s7ar fick ni af
min far ?
Feodor berättade allt, som tilldragit sig: den
unga flickan hörde på med en lugn blick; hen-
nes läppar, det enda i hela hennes snsigte, som
tillkännagaf något lifs närvaro, blefvo bleka som
Ipeignoirn kring hennes smidiga gestalt. Feo-
Idor deremot tärdes af en brännande feber och
syntes nästan vansinnig.
! Hvad tänker ni nu göra?, sade Vaninke
i