HUA UUTCHOCK.
Att få emotse den lyckliga tid, då Svenska Post-
kontoret i Hamburg kommer att alldeles upphöra
lärer väl blott höra till fromma önskningar.
Hamburg d. 4 Januari 1848.
—— tä— —— —
- - (Insändt.)
NÅGRA NÖDIGA ANMÄRKNINGAR VID TULL-
TAXANS PRÖFNING.
Att de-utländska fartyg, som vid våra kuster år-
ligen lida skeppsbrott, utgöra ett icke ringa antal,
lärer vara en hvar bekant, som med någon upp-!
märksamhet följt dessa händelsers lopp, och den
som handlagt strandningsmål, lärer dervid snart
hafva hunnit till öfvertygelse om otjenligheten af
vissa allmänna tullbestämmelsers tillämpning på
strandade fartyg och deras medförda laddningar.
Då nu förslag till ny tulltaxa funnits vara å bane,
torde en framställning i ämnet icke vara ur vägen,
och insändaren tillåter sig fördenskull föreslå föl-
jande bestämmelser i detta afseende.
4:0 Varor, bergade ur förolyckadt, från en till
annan utländsk plats destineradt fartyg, böra, så-
vida ägaren dem icke åter exporterar, vid offentlig
auktion försäljas, och om sammanlagda auktions-
inropssummorna för en sådan vara icke i medeltal
uppgår till fulla tullvärdet, bör, utan afseende på
varans tillstånd eller beskaffenhet, den i tulltaxan;
bestämda tullen nedsättas i samma mån, som för-
säljningssumman understigit tullvärdet; och då va-
ror, som ur sjönöd bergas, dels måste vidkännas
mer än vanligt dryga kostnader, dels ock vid för-l
säljningen oftast på långt när icke uppgå till sitt
fulla värde, ja stundom måst bortslås till lägre pris
än det belopp, hvarmed de måst införtullas; så vore
äfven billigt, att någon minskning i tullen särskildt!
godtgjordes, helst genom godsägares besörjande af
bergningen, helt och hållet på egen bekostnad, så-
dana inkomster beredas tullverket, af hvilka det-
samma, utan denna åtgärd, alldeles skulle blifva i
mistning.
9:0 Afven sådana artiklar, hvilka till införsel i
allmänhet äro förbjudna, eller hvilka, till vinning
för den inhemska industrien, blifvit med så hög
tull belagde, att införtullning deraf icke skäligen
kan komma i fråga, böra, då de från förolyckadt
fartyg blifvit bergade, mot erläggande af skälig, på
försäljningssumman grundad tull, få i riket qvar-
stanna; emedan det är större vinning för stat och
samhälle att, mot den ringa penning, som kan åter-
stå, sedan tull och bergningskostnader frånräknats,
få lösa till sig ett främmande alster, än att se det
bortvräkt i hafvets djup, der ägaren hellre begraf-
ver det, än han påkostar den dubbla utgiften af
bergning och återutförsel, som, åtminstone på flera
af våra kuster, äro så besvärliga, att varan icke tå-
1er dermed betalas, och dessutom, hvad sednare åt-
gärden beträffar, sällan kan komma i fråga, med
mindre det oantagliga förhållandet möjligtvis någon
gång kunde inträffa, att qvantiteten af de till in-
försel förbjudne varor, uppginge till full fartygslast;
och hvad särskildt angår de med hög tull belagde
artiklar, så har påföljden af det dryga tilltaget re-
dan visat sig vara den, att varan, efter att först —
kanske ofta nog i hemligt samråd med tillstädesva-
rande bergare — hafva blifvit kastad öfver bord och
af ägare skenbarligen öfvergifven, af de förra blil-
vit åter uppfiskad och derefter som bottenfynd be-
handlad, då, till följe af Kongl. Maj:ts till dess
kommerskollegium d. 27 Juni 4829 aflåtna nådiga
skrifvelse, den samma öfvergått i bergares ägo, utan
skyldighet att derföre erlägga någon den ringaste
tull. Är detta icke en gifven förlust, icke mindre
för tullverket, än för primitiva ägaren, och visar oss
icke exemplet, huru lätt man dräper sig sjelf vid
sina allt för stränga tilltag?
3:0 Beträffande tullen af skeppsinventarier efter
förolyckade utländska fartyg, så har man väl en af
Kongl. Maj:t d. 29 December 4806 fastställd full-
ständig förteckning öfver de artiklar, hvilka vid in-
förtullningen under skeppsinventarier böra inbegri-
pas, och följaktligen i tull erlägga 40 procent af
auktionsinropssumman; men denna bestämmelse tyc-
kes icke vara stort att trygga sig vid, sedan, genom
Kongl. Maj:ts nådiga förklarande i skrifvelse till dess
generaltullstyrelse af :d. 13 Mars 1839, skeppsprovi-
sionsartiklar, de der äfven ingått uti ofvaunämnde
förteckning, redan derur blifvit utrangerade, och
anbefallde till tullbehandling efter tulltaxans speci-
ella: angifvelser, för de varuartiklar, hvarunder de
höra. Detta har, som lätt bort kunna förutses, haft
den påföljd, att man hellre låtit åtskilliga dylika
artiklar, såsom skeppsdricka och vin, smör, kött;
fläsk, bröd. m. m. gå öfver bord, än att befatta sig
med bergning och införtullning. Till förekommande
af dessa menliga förhållanden föreslås, att den åbe-
ropade, af Kongl. Maj:t d. 29 December 1806 fast-
ställda förteckningen till hela sitt innehåll måtte
förblifva gällande, i afseende på de artiklar, hvilka
vid ifrågavarande införtullning under skeppsinven-
tarier böra inbegripas.
Slutligen anser man sig, till närmare begrundan-
de, böra framdraga ett förhållande, som egentligen
väl icke hörer till tullbehandling; men dock derpå
grundar sig, och hvaröfver insändaren ofta hört ut-
ländningar i de skarpaste ordalag föra rättmätig kla-
gan. Detta är skyldigheten att till den stad, under
hvars tullkammaredistrikt strandningen skett, er-
lägga tolag af de ur skeppsbrottet bergade effekterna.
Då tolag icke annat kan anses, än som en skydds:
afgift för den säkerhet stadens hamn erbjuder, så
tyckes det vara lika obilligt som hårdt, att sådar
afgift skall erläggas-af en egendom, som långt ifrån
att kunna betjena sig af hamnens skydd, blifvit
uppvräkt. och sköflad på en härjande strand, ofta
till flera mils. afstånd från hamnen. Huruvida alla
hamnar, der tullkammare finnes, fått sig dylikt be
skattningsprivilegium medgifvet, är insändaren obe-
kant; men visst är det, att stadssamhälle finnes
som, med åberopande af sådan rättighet, obetingad:
uttager sin tribut, till lika belopp, som låge farty-
-get välbehållet inom hamnens skyddande bålverk
Då all beskattning rättsenligt bör grunda sig på
motsyarande fördelars åtnjutande, så frågas billigt
vis hvad gagn hamnen i sådant fall väl gjort föl
det uttagna offret? — Att stad, i något fall som
helst, tillegnar sig tolag af andra varor än sådana
som i hamnen blifvit införde, tycks redan vara er
stor orättvisa; men att skyldigheten till så beskaf
fad skyddsafgifts erläggande skall sträcka sig änd:
till. de hopsamlade spillrorna af på kusten förolyc
kad egendom, är omenskligt och för nationen van
hedrande!
(Införes på begäran.)
Diligencebolaget
AR rr KM krk AA