HUA UUTCHOCK. Att få emotse den lyckliga tid, då Svenska Postkontoret i Hamburg kommer att alldeles upphöra lärer väl blott höra till fromma önskningar. Hamburg d. 4 Januari 1848. —— tä— —— — (Insändt.) NÅGRA NÖDIGA ANMÄRKNINGAR VID TULLTAXANS PRÖFNING. Att de-utländska fartyg, som vid våra kuster årligen lida skeppsbrott, utgöra ett icke ringa antal, lärer vara en hvar bekant, som med någon upp-! märksamhet följt dessa händelsers lopp, och den som handlagt strandningsmål, lärer dervid snart hafva hunnit till öfvertygelse om otjenligheten af vissa allmänna tullbestämmelsers tillämpning på strandade fartyg och deras medförda laddningar. Då nu förslag till ny tulltaxa funnits vara å bane, torde en framställning i ämnet icke vara ur vägen, och insändaren tillåter sig fördenskull föreslå följande bestämmelser i detta afseende. 4:0 Varor, bergade ur förolyckadt, från en till annan utländsk plats destineradt fartyg, böra, såvida ägaren dem icke åter exporterar, vid offentlig auktion försäljas, och om sammanlagda auktionsinropssummorna för en sådan vara icke i medeltal uppgår till fulla tullvärdet, bör, utan afseende på varans tillstånd eller beskaffenhet, den i tulltaxan; bestämda tullen nedsättas i samma mån, som försäljningssumman understigit tullvärdet; och då varor, som ur sjönöd bergas, dels måste vidkännas mer än vanligt dryga kostnader, dels ock vid för-l säljningen oftast på långt när icke uppgå till sitt fulla värde, ja stundom måst bortslås till lägre pris än det belopp, hvarmed de måst införtullas; så vore äfven billigt, att någon minskning i tullen särskildt! godtgjordes, helst genom godsägares besörjande af bergningen, helt och hållet på egen bekostnad, sådana inkomster beredas tullverket, af hvilka detsamma, utan denna åtgärd, alldeles skulle blifva i mistning. 9:0 Afven sådana artiklar, hvilka till införsel i allmänhet äro förbjudna, eller hvilka, till vinning för den inhemska industrien, blifvit med så hög tull belagde, att införtullning deraf icke skäligen kan komma i fråga, böra, då de från förolyckadt fartyg blifvit bergade, mot erläggande af skälig, på försäljningssumman grundad tull, få i riket qvarstanna; emedan det är större vinning för stat och samhälle att, mot den ringa penning, som kan återstå, sedan tull och bergningskostnader frånräknats, få lösa till sig ett främmande alster, än att se det bortvräkt i hafvets djup, der ägaren hellre begrafver det, än han påkostar den dubbla utgiften af bergning och återutförsel, som, åtminstone på flera af våra kuster, äro så besvärliga, att varan icke tå1er dermed betalas, och dessutom, hvad sednare åtgärden beträffar, sällan kan komma i fråga, med mindre det oantagliga förhållandet möjligtvis någon gång kunde inträffa, att qvantiteten af de till införsel förbjudne varor, uppginge till full fartygslast; och hvad särskildt angår de med hög tull belagde artiklar, så har påföljden af det dryga tilltaget redan visat sig vara den, att varan, efter att först — kanske ofta nog i hemligt samråd med tillstädesvarande bergare — hafva blifvit kastad öfver bord och af ägare skenbarligen öfvergifven, af de förra blilvit åter uppfiskad och derefter som bottenfynd behandlad, då, till följe af Kongl. Maj:ts till dess kommerskollegium d. 27 Juni 4829 aflåtna nådiga skrifvelse, den samma öfvergått i bergares ägo, utan skyldighet att derföre erlägga någon den ringaste tull. Är detta icke en gifven förlust, icke mindre för tullverket, än för primitiva ägaren, och visar oss icke exemplet, huru lätt man dräper sig sjelf vid sina allt för stränga tilltag? 3:0 Beträffande tullen af skeppsinventarier efter förolyckade utländska fartyg, så har man väl en af Kongl. Maj:t d. 29 December 4806 fastställd fullständig förteckning öfver de artiklar, hvilka vid införtullningen under skeppsinventarier böra inbegripas, och följaktligen i tull erlägga 40 procent af auktionsinropssumman; men denna bestämmelse tyckes icke vara stort att trygga sig vid, sedan, genom Kongl. Maj:ts nådiga förklarande i skrifvelse till dess generaltullstyrelse af :d. 13 Mars 1839, skeppsprovisionsartiklar, de der äfven ingått uti ofvaunämnde förteckning, redan derur blifvit utrangerade, och anbefallde till tullbehandling efter tulltaxans speciella: angifvelser, för de varuartiklar, hvarunder de höra. Detta har, som lätt bort kunna förutses, haft den påföljd, att man hellre låtit åtskilliga dylika artiklar, såsom skeppsdricka och vin, smör, kött; fläsk, bröd. m. m. gå öfver bord, än att befatta sig med bergning och införtullning. Till förekommande af dessa menliga förhållanden föreslås, att den åberopade, af Kongl. Maj:t d. 29 December 1806 fastställda förteckningen till hela sitt innehåll måtte förblifva gällande, i afseende på de artiklar, hvilka vid ifrågavarande införtullning under skeppsinventarier böra inbegripas. Slutligen anser man sig, till närmare begrundande, böra framdraga ett förhållande, som egentligen väl icke hörer till tullbehandling; men dock derpå grundar sig, och hvaröfver insändaren ofta hört utländningar i de skarpaste ordalag föra rättmätig klagan. Detta är skyldigheten att till den stad, under hvars tullkammaredistrikt strandningen skett, erlägga tolag af de ur skeppsbrottet bergade effekterna. Då tolag icke annat kan anses, än som en skydds: afgift för den säkerhet stadens hamn erbjuder, så tyckes det vara lika obilligt som hårdt, att sådar afgift skall erläggas-af en egendom, som långt ifrån att kunna betjena sig af hamnens skydd, blifvit uppvräkt. och sköflad på en härjande strand, ofta till flera mils. afstånd från hamnen. Huruvida alla hamnar, der tullkammare finnes, fått sig dylikt be skattningsprivilegium medgifvet, är insändaren obekant; men visst är det, att stadssamhälle finnes som, med åberopande af sådan rättighet, obetingad: uttager sin tribut, till lika belopp, som låge farty-get välbehållet inom hamnens skyddande bålverk Då all beskattning rättsenligt bör grunda sig på motsyarande fördelars åtnjutande, så frågas billigt vis hvad gagn hamnen i sådant fall väl gjort föl det uttagna offret? — Att stad, i något fall som helst, tillegnar sig tolag af andra varor än sådana som i hamnen blifvit införde, tycks redan vara er stor orättvisa; men att skyldigheten till så beskaf fad skyddsafgifts erläggande skall sträcka sig änd: till. de hopsamlade spillrorna af på kusten förolyc kad egendom, är omenskligt och för nationen van hedrande! (Införes på begäran.) Diligencebolaget AR rr KM krk AA