med privatbänkinrättningarne. Herr Embring: I afseende å åen under diskussionen af Hr Muren framställde anmärkning emot den säkerhet, som finnes för de af Privatbankerna beviljade kreditiver, så får jag tillkännagifva, att för kreditiverna måste serskild säkerhet lemnas, oberoende af den säkerhet, som är gifven för aktierna. Bessutom är jag i tillfälle upplysa, att Smålands Privatbanksbolag beviljat en million R:dr, för att på uppoch afskrifoing insättas, och på hvilka medel privat-banken betalar 2 proc. utan att på desamma kunna förtjena ett runstycke, och är i så måtto för banken att anse som ett dödt kapital. Herr Tausen: Utan att ingå uti någon pröfning af de fördelar, som må hafva tillskyndats landet genom privatbankerna, vill jag blott förklara, att jag instämmer uti det af herr Kock väckta, nu ifrågavarande förslag, dock vidblifver jag min åsigt, at den föreslagna bevillningsprocenten bör i någon mån jemkas. Herr Thorn: Då jag, genom mitt förut afgifna yttrande önskade ådagalägga, att den af herr Kock föreslagna beskattning af privatbanksrörelse var för hög, fann jag mig föranläten göra en jemförelse emellan denna och af andra näringar nu utgående, hvarmed jag dock visst icke ville hafva sagt, att den sistnämnde vore för låg, utan snarare att bevillningsprocenten är nog högt tilltagen. Det är dessutom allom bekant huruledes den enskilde näringsidkaren i stad är, oberäknadt bevillning till kronan, betungad af kommunala skatter och andra afgifter af hvarjehanda slag. Jag vill derjemte hafva reserverat mig emot den tolkning af mitt förra yttrande, att detsamma innefattar ett försvar för privatbankernas större eller mindre gagn för landet. Härtill vill jag endast lägga, att då ofta en annan talare yttrat, missbelåtenheten med privatbanksinrättningarne är att härleda från den dem beviljade fördelen att utgifva sedlar Åå mindre valör eller så kallade småsedlar, det synes vara med rättvisan fullt öfverensstämmande, att missbelåtenheten aftager i sanma mån, som småsedlarne indragas. Det är nemligen kändt, att privatbankerne nu mera icke ega att utgifva sedlar å mindre summa än 37, rdr och efter 1850 icke å mindre belopp än 67, rdr. Att höja beskattningen af de nyligen inrättade privatbankerna och nuvarande privatbanksdelegare, för det skäl till missbelåtenhet med dylika inrättningar, de gamla privatbankerna tilläfventyrs gifvit, vore följaktligen en tillämpning af grundsatsen att straffa fådernas missgerning inpå barnen,. — Slutligen och med afseende å det af flere talare äåbgropade, i sista plenum uttryckta nästan enhälliga instämmande i herr Kocks förevarande förslag, får jag. förklara, det min enskilda öfvertygelse ej kan nedtystas af en än aldrig så stor chorus. Herr Sjöstedt instämde med herr Thorn. Herr Wedberg: Med hänseende till den, under diskussionens fortgång framställda jemförelse emelian de fordna diskonterna och privatbankerna, får jag erinra, att för privatbankernas uteslutande sedlar finnes full valuta inom bankerna förvarad, hvaremot delegarne i diskonterna endast, såsom grundfond, insatte i Rikets Ständers bank 400,000 r:dr, under det de utsläppte assignationer till mångdubbelt värde, i följd hvaraf de sistnämndes eller diskontdelegarnes vinst blef jemförelsevis vida större än privatbankernas. Den af herr Kock i dag vidtagna förändring i sin motion skall, i händelse den antages, föranleda dertill. att privatbanksintressenten kontant insätter hela teckningssumman I banken, hvilket dock, i afseende å såkerheten för ionehafvarne af bankens sedlar, är alldeles öfverflödigt, då i alit fall, såsom nämndt är, full valuta ständigt finnes för bankens utelöpande sedelstock, och större säkerhet kan väl allmäpheten ej skäligen fordra. Hvad beträffar privatbankernas gagn, så har jag ännu i friskt minne hösten sistledne år, då spannmålen, till följd af penningebrist, nedgick till ett särdeles lågt pris. Blott genom användande af kreditivrätter i privatbankerne, kunde landtmannen då till de oundvikliga utgifterne anskaffa penningar och såmedelst undgå att under de, för honom särdeles pgynnsamma konjunkturerne afyttra sin förnämsta produkt, samt någorlunda uppehålla spanmålspriset Hr Brinck: Jag vill icke upptaga ståndets tid med något längre anförande, då jag är till det hufvudsakligaste förekommen af hr Schartau. Jag inskränker mig derföre till att förena mig med honom. Dock vill jag derjemte, i afseende å den emellan de fordna diskonterne och nuvarande privatbankerne anställda jewförelse, upplysa, att då privatbankerna utsläppa sedlar å mindre valör, hvilket naturligtvis är särdeles fördelaktigt, diskonterna åter utgåfvo endast assignationer å icke mindre surama in 400 rdr och löpande med 3 procents ränta; äfvensom jag, i anledning af den under diskussionen omförmälda inskränkning i privatbankernas rätt, att utgifva mindre sedlar, och deraf befarade minskning i vinst för dem, vill hafva anmärkt, att, i den mån vinsten minskas, minskas ock, enligt det af hr Kock motionerade förslag, den för samma vinst utgående bevillning. . Hr Muren: Man har här talat mycket om vinsten af privatbanksrörelsen, relativt till delegarnes rätt att utgifva större eller mindre sedlar; och ansett en af de, vid dessa inrättningar anmärkte olägenheter vara afhulpen derigenom, att de i en snar framtid ej kunna utsläppa sedlar af mindre valör än ä 673 rdr. Jag kan dock icke finna annat, än att dessa sedlar jemväl böra hänföras till s. k. småsedlar, enär de komma ända i arbetarens och daglönarens händer. Man har vidare yttrat, att för privatbankernas utelöpande sedelstock finnes ständigt full valuta. Hvad anses då med valuta? Visserligen finnas i privatbankernas förvar inteckningar eller intecknade skuldsedlar till fulla värdet af de atelöpande sedlarne, men dessa inteckningar gifva förut ränta, och man skördar således inkomst af dem i dubbelt mått. Det är i författningarne, angående bedrifvande af privatbanksrörelse en , som säger, att privatbank eger drifva s k. kreditivrörelse, dock ej till högre belopp än som motsvarar 50 proc, af grundfonden. Om denna således är N2 million, eger banken utgifna kreditiver å 250,000 dr, men för detta belopp fianes ej annan säkerhet in det reversal, kreditivtagaren lemnat. Jag tror icke att något allmänt missnöje är rådande emot orivatbankerae utan endast emot sättet, hvarpå de visa sin verksamhet. Om man läser 1824 års förattning om privatbankernas inrättande, finner man, att densamma afser förnämligast, att dessa banker skola uppoch utlåna penningar och således icke tillverka, utan anskaffa sådana, eller i få ord en penningrörelse, drifven med rikets ständers bankomynt. En hvar vet, huruledes privatbanksbolagen bafva tillämpat denna författning, då man undantager de få depositionsattester, som de uthändigat. Hr Gråd: Jag har begärt ordet, endast för att tillkännagifva, att jag förenar mig uti hvad herr Schartau yttrat. Jag vill visst icke bestrida, att ju privatbanksinrättningarne härom verka fördelaktigt för det allmänna, om de organiseras väl, dock kunna jemväl i annat fall kännbara olägenheter af dem