jen och således äfven samhället. Men beItraktom imedlertid det närvaranee förhållanIdet, der familjen, och följaktligen äfven samI hället, icke tyckes åse något varaktigare beIstånd, utan der båda, så att säga, lefva för da Igen. Der fiana vi sålunda straxt husbondens och tjenarens fördelar ålskilde, ja nästan uti I fullkomlig strid med hvarandra. Husbonden önskar det största möjliga arbete för den minsta möjliga betalning, tjenaren önskar vanligen I motsatsen. Men hvad är då sjelfva föremålet Iför detta arbete? nsturligtvis familjens eller som man vanligen — cch måhända rigtigare — kallar d.t: husets väl; ordet familj innebär neml:gen i egentlig mening någonting moraliskt, med huset deremot ises vanligen blott rent materiela intressen. : Om vi således äfven, från en ren materiel Isynpunkt, betrakta dessa, af husbonden afseddals fördelar och som vi kallat husets väl, så måste man likvisst medgifva, att derunder inbeI gripes icke blott förökandet af den wmateriela välmågan, utan äfven beståndet — tryggheten Ideraf. — Om jag nu, af mina tjenare, fordrar mycket arbete, med knappt underhåll, hvad I blifver i första rummet följden häraf? mnaturlligtvis dåligt och opålitligt arbete — detsamma nemligen, som af utsvultna dragares arbete Jkan påräknas; men dessa dragare äro, i närvarande fall, förnuftiga varelser — och ville man äfven förneka dem förnuft, så kan man åtmirstone icke förneka dem förmåga att både känna och tänka, hvilka egenskaper för öfrigt stå till hvarandra i sådant samband, att den som känner, den tänker äfven, om så är, hvad bör arbetaren tänka vid detta förhållande, jo! att husets lycka eller olycka, välstånd eller undergång är för honom likgiltigt, ja det kan till och med blifva en fördel för honom att arbeta på husets undergång; ty denna kan, inom kortare tid, förskaffa honom de fördelar, som den late, vårdslöse och egennyttiga arbetaren vanligen eftersträfvar. Men, lärer man invända, då är han en brottsling, han våldför sig både emot sin husbondes förtroende och dess egendom, — det skulle så kunna tyckas, men det torde förtjena anmärkas, att under dyl.ka förhållanden, tjenaren icke ivhemtir de rätta begreppen hvarken om förtroende eller egendomsrätt. Det är nemligen, just genom dessa förhållenden, som tjufnadslasten rotar och utbreder sig, och hvilken egentligen icke är något annat än bristande, eller oriktiga begrepp om eganderätt, en last af en vida smittosammare natur, än man egentligen tror, och hvilken man förgäfves bemödar sig att hämma, om mean icke återgår till källan för dess ursprung, och der söker medlen för dess utrotande. Vi skola längre fram återkomma till detta ämne. Vi tro oss emedlertid hafva bevist, att med dylika åsigter om sina fördelar, som de ofvan anförda, icke husbonden kan påräkna husets lycka, ty lika ovilkorligt, som fastheten och dugligheten af husets yttre stomme, beror af en säker grund och dervid använde arbetares skickligbet och drift, lika ovilkorligt beror husets inre bestånd, af pålitligheten och driften hos alla dem, som dertill skola samverka. Litom o:s nu tillse hvilka de frukter äro, som tjenaren skördar af ett dylikt förbållande Lydnadens pligt ålägger honom i första rummet att, hvad man kallar: tiga och lida; följden deraf är, att han blifver dolsk och tvungen att, vid alla tillfällen, se sig sjelf tillgodo. Hans lif har derigenom blifvit invigdt till en beständig lögn, ty han måste icke allenast bedraga sin husbonde öfver sin egentliga-sinnesstämning, han måste äfven undansnilla honom hvarje arbetskrat, som ban tror kan gagna honom sjelf. — Från detta slags bedrägeri, är öfvergången lika lätt som naturlig till hvarje annat slag deraf; arbetet är lika mycket husbondens tillhörighet, som allt annat han eger: från våldet mot det förra, öfvergår man lätt till våldet mot det sednare, och vi hafva framför oss, i tydliga drag, tjufven; men hvem var det, som bildade honom? : Det gifves stundom brott, af ännu ohyggligare natur än bedrägeri och stöld, hvilka uppkomma af ett dylikt fiendtligt förhållande emellan husbönder och, tjenare; word, mordbrand, äreskändand: rykten o. d. flöda ofta från denna källa. Det är en omständighet, af största vigt inom familjer der minderåriga barn finnas, som, i detta afseende, förtjenår att anföras. Huru mången sådan familj är det nemligen icke, som, genom sitt uppförande mo: sina tjenare, ställt sig till dessa i ett så fiendtligt förhållande; att aldrig någon säkerhet för de sednares ovilja cch bämdlystnad är att påräkna, och hvilken familj icke desto mindre nödgas, till dessa tjenare, öfverlemna vården af sina späda barn, hvilkas7hela välfärd således beror af dem. Under det man sålunda sparar på några riksdalers löneförhöjning, på några vänliga ord cch omsorger till -tjenarens fördel, fordrar och väntar man af honom, att han alltid skall vara både mäktig af, och villig till, dessa ömma cch ängsliga omsorger, som fordras för smärre barns bevakning och vård. Man ser derföre mången gång, då denna uppmärksamhet brister, af illvillja eller likgiltighet, att barnet får, med hela sin lefnadslycka plikta derför. — Men man kan icke nog förundra sig, att dessa fall deck äro så sällsynta; visserligen få vi-hembära vår tacksamhet derför åt Gud — men, erkännom -det, äfven åt ädelheten uti månget djupt förolämpadt och misskändt hjerta. Vi finna sålunda, att utaf ofvannämnde förhållanden inga fördelar, men tvertom högst betänkliga olägenheter och förluster, för både husbonden och tjenaren, blifva följden. Men huru skall man då tillvägabringa ett lyckligare resultat? naturligtvis genom utrotande af orsakerna till: det onda; det behöfs sannerligen, för detta ändamål, endast iakttagande utaf billighet I mm sm. aArmnmmn ÄRA -— —om pm ÖA — od It Oh gr mo I re mn JE OK AR JR KT JR mm RR Ram mm RR EE ÅA FÅR mA GK mn Fr NA RR fä An EA RR KR rm mo MAR JA VR KR nä Mo 0 —MM mr MA MÅ omm HH mm ARN AA ke oo MMMM TA AA HA fit RR ene —A AD o-. 2 OM NN oh AV mr om fo u t hb och rättvisa mot tjenaren, och en ådagalagd!g oafbruten omsorgs för dess framtids betryggan-lls