jen och således äfven samhället. Men be-
Itraktom imedlertid det närvaranee förhållan-
Idet, der familjen, och följaktligen äfven sam-
I hället, icke tyckes åse något varaktigare be-
Istånd, utan der båda, så att säga, lefva för da
Igen. Der fiana vi sålunda straxt husbondens
och tjenarens fördelar ålskilde, ja nästan uti
I fullkomlig strid med hvarandra. Husbonden
önskar det största möjliga arbete för den min-
sta möjliga betalning, tjenaren önskar vanligen
I motsatsen. Men hvad är då sjelfva föremålet
Iför detta arbete? nsturligtvis familjens eller
som man vanligen — cch måhända rigtigare
— kallar d.t: husets väl; ordet familj inne-
bär neml:gen i egentlig mening någonting mo-
raliskt, med huset deremot ises vanligen blott
rent materiela intressen. :
Om vi således äfven, från en ren materiel
Isynpunkt, betrakta dessa, af husbonden afseddals
fördelar och som vi kallat husets väl, så må-
ste man likvisst medgifva, att derunder inbe-
I gripes icke blott förökandet af den wmateriela
välmågan, utan äfven beståndet — tryggheten
Ideraf. — Om jag nu, af mina tjenare, fordrar
mycket arbete, med knappt underhåll, hvad
I blifver i första rummet följden häraf? mnatur-
lligtvis dåligt och opålitligt arbete — detsam-
ma nemligen, som af utsvultna dragares arbete
Jkan påräknas; men dessa dragare äro, i närva-
rande fall, förnuftiga varelser — och ville man
äfven förneka dem förnuft, så kan man åtmir-
stone icke förneka dem förmåga att både känna
och tänka, hvilka egenskaper för öfrigt stå till
hvarandra i sådant samband, att den som kän-
ner, den tänker äfven, om så är, hvad bör ar-
betaren tänka vid detta förhållande, jo! att hu-
sets lycka eller olycka, välstånd eller under-
gång är för honom likgiltigt, ja det kan till
och med blifva en fördel för honom att arbe-
ta på husets undergång; ty denna kan, inom
kortare tid, förskaffa honom de fördelar, som
den late, vårdslöse och egennyttiga arbetaren
vanligen eftersträfvar. Men, lärer man invända,
då är han en brottsling, han våldför sig både
emot sin husbondes förtroende och dess egen-
dom, — det skulle så kunna tyckas, men det
torde förtjena anmärkas, att under dyl.ka för-
hållanden, tjenaren icke ivhemtir de rätta be-
greppen hvarken om förtroende eller egendoms-
rätt. Det är nemligen, just genom dessa för-
hållenden, som tjufnadslasten rotar och utbre-
der sig, och hvilken egentligen icke är något
annat än bristande, eller oriktiga begrepp om
eganderätt, en last af en vida smittosammare
natur, än man egentligen tror, och hvilken
man förgäfves bemödar sig att hämma, om
mean icke återgår till källan för dess ursprung,
och der söker medlen för dess utrotande. Vi
skola längre fram återkomma till detta ämne.
Vi tro oss emedlertid hafva bevist, att med
dylika åsigter om sina fördelar, som de ofvan
anförda, icke husbonden kan påräkna husets
lycka, ty lika ovilkorligt, som fastheten och
dugligheten af husets yttre stomme, beror af
en säker grund och dervid använde arbetares
skickligbet och drift, lika ovilkorligt beror hu-
sets inre bestånd, af pålitligheten och driften
hos alla dem, som dertill skola samverka.
Litom o:s nu tillse hvilka de frukter äro,
som tjenaren skördar af ett dylikt förbållande
Lydnadens pligt ålägger honom i första rum-
met att, hvad man kallar: tiga och lida; följ-
den deraf är, att han blifver dolsk och tvun-
gen att, vid alla tillfällen, se sig sjelf tillgodo.
Hans lif har derigenom blifvit invigdt till en
beständig lögn, ty han måste icke allenast be-
draga sin husbonde öfver sin egentliga-sinnes-
stämning, han måste äfven undansnilla honom
hvarje arbetskrat, som ban tror kan gagna ho-
nom sjelf. — Från detta slags bedrägeri, är
öfvergången lika lätt som naturlig till hvarje
annat slag deraf; arbetet är lika mycket hus-
bondens tillhörighet, som allt annat han eger:
från våldet mot det förra, öfvergår man lätt
till våldet mot det sednare, och vi hafva fram-
för oss, i tydliga drag, tjufven; men hvem var
det, som bildade honom? :
Det gifves stundom brott, af ännu ohyggli-
gare natur än bedrägeri och stöld, hvilka upp-
komma af ett dylikt fiendtligt förhållande e-
mellan husbönder och, tjenare; word, mord-
brand, äreskändand: rykten o. d. flöda ofta
från denna källa. Det är en omständighet, af
största vigt inom familjer der minderåriga barn
finnas, som, i detta afseende, förtjenår att an-
föras. Huru mången sådan familj är det nem-
ligen icke, som, genom sitt uppförande mo:
sina tjenare, ställt sig till dessa i ett så fiendt-
ligt förhållande; att aldrig någon säkerhet för
de sednares ovilja cch bämdlystnad är att på-
räkna, och hvilken familj icke desto mindre
nödgas, till dessa tjenare, öfverlemna vården af
sina späda barn, hvilkas7hela välfärd således
beror af dem. Under det man sålunda sparar
på några riksdalers löneförhöjning, på några
vänliga ord cch omsorger till -tjenarens fördel,
fordrar och väntar man af honom, att han all-
tid skall vara både mäktig af, och villig till,
dessa ömma cch ängsliga omsorger, som fordras
för smärre barns bevakning och vård. Man
ser derföre mången gång, då denna uppmärk-
samhet brister, af illvillja eller likgiltighet, att
barnet får, med hela sin lefnadslycka plikta
derför. — Men man kan icke nog förundra sig,
att dessa fall deck äro så sällsynta; visserligen
få vi-hembära vår tacksamhet derför åt Gud
— men, erkännom -det, äfven åt ädelheten uti
månget djupt förolämpadt och misskändt hjerta.
Vi finna sålunda, att utaf ofvannämnde för-
hållanden inga fördelar, men tvertom högst be-
tänkliga olägenheter och förluster, för både hus-
bonden och tjenaren, blifva följden. Men huru
skall man då tillvägabringa ett lyckligare re-
sultat? naturligtvis genom utrotande af orsa-
kerna till: det onda; det behöfs sannerligen, för
detta ändamål, endast iakttagande utaf billighet
I mm sm. aArmnmmn ÄRA
-— —- om pm ÖA — od It Oh gr mo I re mn JE OK AR - JR KT JR mm RR Ram mm RR EE ÅA FÅR mA GK mn Fr NA RR fä An EA RR KR rm mo MAR JA VR KR
nä Mo 0 —- MM mr MA - MÅ omm HH mm ARN AA ke - oo MMMM TA AA - HA fit RR
ene —A AD - o-
-. 2 OM NN oh AV mr om
fo
u
t
hb
och rättvisa mot tjenaren, och en ådagalagd!g
oafbruten omsorgs för dess framtids betryggan-lls