LITTERATUR.
Om Fångvården och dess förhållande till det
nya straffsystemet. Några betraktelser öfver
de allmännare orsakerna till brotten samt
medlen att dem motarbeta. Stockholm,
Hörbergska boktryckeriet, 1847. 4 rdr bko.
(Forts. från gårdagsbl.)
Sedan författaren angifvit åtskilliga af de la-
ster, hvilka han företrädesvis anser såsom de
verksammaste orsakerna till sedeförderf och
brott, inkommer förf. på kapitlet om familje-
lifvet, samt öfvergår derifrån till en teckning
af förhållandet mellan husbondfolk och tjenare.
Af förf:s resonnemanger härom torde följande
förtjena ett allmännare behjertande:
Det vigtigaste föremål för hela sambhället,
och som sannäst afspeglar dess mer eller min-
dre moraliska halt, d. v. s. dess öfverensstäm-
melse med Försynens — för hela den vida
skapelsen, och således äfven för alla samhäl!s-
förhållanden — utstakade ovilkorliga lagar, är
de befallandes förhållande till de lydande och
förnämligast husbondens och tjenarens ömsesi-
diga förhållande till hvarandra. Det blifver för
vidlyftigt att här, till granskning, upptaga det
förra förhållandet i allmänhet, till hvilket vi,
vid ett annat tillfälle, skola återkomma. Vi
vilja således här endast belysa frågans sednare
del, eller husbondeolkets och tjenarens ömse-
sidiga pligter och rättigheter.
Vi hafva vid framställningen af den id, vi
ofvan utkastat, om det borgerliga samhällets upp-
komst, visat, att uti den första familjen, några
andra förhållanden emellan dessa medlemmar,
bland hvilka barnn nåturligtvis äfven då upp-
fyllde tjenarens kall, icke kunde. förefinn2s, än
nitet och omsorgen för gemensam lycka och
välstånd; der finna vi det renaste användande
af den nu så missförstådda satsen: att kärle-
ken gör mödan lätt; kärlekan var, som vi äf-
ven sagt, det enda band, som sammanhöll och
kunde sammanbålla denna familj, likasom den
evigt blifver det enda som kan trygga någon
samhällsförening. Allt arbete Far, såsom huf-
vudsakligt vilkor: enskild fördel; ingen arbeta-
re, af hvad slag hin vara må, kan förbise detta
vilkor, och när icke brödfödan drifver till ar-
bete, är det anira behof, andra fördelar, som
mana dertill. Det förnämsta af alla behofver,
liksom den största af alla fördelar, är en tryg-
gad framtid, mot deita mål rigtas allt mensk-
ligt sträfvande på jorden, och detta ovilkorliga
behof för menniskoanden är den grundlag, hvar-
efter hvarje styrelse, vare sig allmän eller en-
skild, måste sig rätta, om den vill påräkna
varaktiga fördelar. Det är, genom att hafva
frångått denna obestridliga grundsats, som våra
samhällen :hafva urartat, och ij den:mån hvarje
af dem, mer eller mindre, tager densamma i
beräkning, i samma mån växer eller aftager
dess inflytande och verksamhet.
Då vi redan förut talat om denna grundor-
sak till allt elände, som under namnet fram-
tidslöshet, blifvit af Hr doktor Wetterbergb, så
klart) åskådliggjord hvarföre vi äfven hänvisat
till hans afhandling i detta ämne, vilje vi en-
dast här tillägga, att denna samma framtids-
löshet, å tjenstefolkets sida, är det hufvudsak-
liga hindret. för samhällets utveckling, såväl i
politiskt som moraliskt hänseende. Med pro-
letär förstås i, allmänhet en framtidslös menni-
ska, d. Vv. s. en Menniska, för hvilken; det blif-
vit likgiltigt på hvad sätt han försörjer sig; en
likgiltighet, hvilken endast kan uppkomma deri-
genom, alt han finner det hans tillvaro och
hans tillstånd med likgiltighet betraktas inom.
samhället. Det är af denna förklaring tydligt,
att i samma: mån antalet ;af dessa proletärer