LITTERATUR. Om Fångvården och dess förhållande till det nya straffsystemet. Några betraktelser öfver de allmännare orsakerna till brotten samt medlen att dem motarbeta. Stockholm, Hörbergska boktryckeriet, 1847. 4 rdr bko. (Forts. från gårdagsbl.) Sedan författaren angifvit åtskilliga af de laster, hvilka han företrädesvis anser såsom de verksammaste orsakerna till sedeförderf och brott, inkommer förf. på kapitlet om familjelifvet, samt öfvergår derifrån till en teckning af förhållandet mellan husbondfolk och tjenare. Af förf:s resonnemanger härom torde följande förtjena ett allmännare behjertande: Det vigtigaste föremål för hela sambhället, och som sannäst afspeglar dess mer eller mindre moraliska halt, d. v. s. dess öfverensstämmelse med Försynens — för hela den vida skapelsen, och således äfven för alla samhäl!sförhållanden — utstakade ovilkorliga lagar, är de befallandes förhållande till de lydande och förnämligast husbondens och tjenarens ömsesidiga förhållande till hvarandra. Det blifver för vidlyftigt att här, till granskning, upptaga det förra förhållandet i allmänhet, till hvilket vi, vid ett annat tillfälle, skola återkomma. Vi vilja således här endast belysa frågans sednare del, eller husbondeolkets och tjenarens ömsesidiga pligter och rättigheter. Vi hafva vid framställningen af den id, vi ofvan utkastat, om det borgerliga samhällets uppkomst, visat, att uti den första familjen, några andra förhållanden emellan dessa medlemmar, bland hvilka barnn nåturligtvis äfven då uppfyllde tjenarens kall, icke kunde. förefinn2s, än nitet och omsorgen för gemensam lycka och välstånd; der finna vi det renaste användande af den nu så missförstådda satsen: att kärleken gör mödan lätt; kärlekan var, som vi äfven sagt, det enda band, som sammanhöll och kunde sammanbålla denna familj, likasom den evigt blifver det enda som kan trygga någon samhällsförening. Allt arbete Far, såsom hufvudsakligt vilkor: enskild fördel; ingen arbetare, af hvad slag hin vara må, kan förbise detta vilkor, och när icke brödfödan drifver till arbete, är det anira behof, andra fördelar, som mana dertill. Det förnämsta af alla behofver, liksom den största af alla fördelar, är en tryggad framtid, mot deita mål rigtas allt menskligt sträfvande på jorden, och detta ovilkorliga behof för menniskoanden är den grundlag, hvarefter hvarje styrelse, vare sig allmän eller enskild, måste sig rätta, om den vill påräkna varaktiga fördelar. Det är, genom att hafva frångått denna obestridliga grundsats, som våra samhällen :hafva urartat, och ij den:mån hvarje af dem, mer eller mindre, tager densamma i beräkning, i samma mån växer eller aftager dess inflytande och verksamhet. Då vi redan förut talat om denna grundorsak till allt elände, som under namnet framtidslöshet, blifvit af Hr doktor Wetterbergb, så klart) åskådliggjord hvarföre vi äfven hänvisat till hans afhandling i detta ämne, vilje vi endast här tillägga, att denna samma framtidslöshet, å tjenstefolkets sida, är det hufvudsakliga hindret. för samhällets utveckling, såväl i politiskt som moraliskt hänseende. Med proletär förstås i, allmänhet en framtidslös menniska, d. Vv. s. en Menniska, för hvilken; det blifvit likgiltigt på hvad sätt han försörjer sig; en likgiltighet, hvilken endast kan uppkomma derigenom, alt han finner det hans tillvaro och hans tillstånd med likgiltighet betraktas inom. samhället. Det är af denna förklaring tydligt, att i samma: mån antalet ;af dessa proletärer