Hender, att de tillåta kriget blifva en lång krigsskola. Det är denna lycka, amerikanarne egt under innevarande krig. General Taylor, i norr, började fälttåget genom öfvergången af Rio Grande : Maj 1846, och slaget vid Buena Vista, hans sednaste seger, skedde i Februari 1847. Afståndet melJan dessa ställen är omkring 30 svenska mil; men tiden, som användes till mellanliggande lands eröfting, var nio månader. Jag vill likväl härvid tillägga, att den långsamma eröfringen var en klok åtgärd, emedan det tillhörde amerikanarnes plan ati dåta koioniseringen gå i jemnbredd med eröfringen så att krigshären åtföljdes af 600 seltlers (nybyggare) med sina fordon, hvilka af hvarje läger gjorde en liten stad, och med hvilkas tillbjelp eröfringen skulle småningom göras varaktig. Likaså har general Scott, i söder, likväl icke a samma skäl som Taylor, framträngt så långsamt, at 6 månader förflutit från eröfringen af Vera-Cruz (i Mars) till Mexikos. intagande (i Sept.), eburu af ståndet deremellan också endast är 50 svenska mil För att nu tillämpa frågan om truppers bildande under sjelfva kriget på europeiska förhållanden — kan Å. B. tro, att på den nuvarande strategiska ståndpund, dit Napoleon fört krigskonsten, och med den stora skyndsamhet, som nu utgör en hufvudre: gel — kan ÅA. B. tro, att det kommer förunnas et folk, att under ett halft år få uti mindre afgörande träffningar bilda sina trupper? Så ädelmodiga fiender har ingen att vänta, icke heller vi — för at gå ännu ett steg i tillämpningen — eftersom äfven hos oss vid hvarje riksdag åter uppdyka de oförståndiga förslagen om den stående armåns indragning. Ingen fiende lemnar oss tid att under ett småkrig bilda våra trupper, och vårt land, som :j allmänhet :alldeles saknar hållbara positioner, gynnar också icke ett sådant krig. Fordrades för en trupps militäriska duglighet endast någon gevärs-exercis och manöverfärdighet, såsom de föreställa sig, hvilka sakna militärisk kunskap, så kunde visserligen nämnda färdigheter vinnas på några veckor. Men en sådan helt och hållet ny krigshär, utan den sammanhållning, den vana vid ordning och lydnad, den uppmärksamhet å befälets röst, som meddelas der genom en väl öfvad och längre tid tjenande stamtrupp, skall, om den icke gynnas af några särskilda oberäkneliga omständigheter, såsom en stor öfverlägsenhet, fiendens grofva felsteg, en ovanlig anfötare, någon ny uppfinning — enligt all sannolikhet besegras i första öppna drabbning, der den möter en krigshär af gamla trupper. Detta har för mig nära axiomatisk visshet, och jag försäkrar ÅA. B., att detta icke är någon fördom, förutfattad af tycke, vidhållen af ensidig smak för det erke-militära, (såsom A. B. uttrycker sig), utan att det är en djup öfvertygelse, hemtad af ailt det lilla jag kan om krig hafva läst och tänkt — emedan jag icke eger någon egen erfarenhet att åberopa. Derjemte får jag nämna, att dessa satser äro i hela det militäriska Europa antagna och afgjorda, samt att jag icke känner någon nyare militärisk författare med något namn, han må vara konservatif eller liberal, som icke yrkar desamma. Endast i åtskilliga tidningsblad och tal i ständerkammäre, i alla länder, samt i flygskrifter yrkas samma satser, som ÅA. B:s, och vinna anhängare i följd af de besparingar, som förespeglas. Jag vill icke, såsom stöd för mina satser, besvära med utdrag ur militär-författare, hvilka, i alla fall, genom sin sakkunskap, skulle för A. B. vara misstänkte och anses obehörige att i saken döma. Men jag skall åberopa en annan författare, som eger tvenn2 de största egenskaper för att kunna bedöma militäriska ämnen, nemligen att han är civil och att han är liberal, derjemte icke vill att Konungen skall styra, således äfven i detta fall är renlärig; men som dessutom ådagalagt en egenskap, hvarpå vi militärer sätta ännu högre värde, än på de förr nämnde, den nemligen, att han betalat med sin person, och, ehuru liberal, under upploppen i Paris erbjudit sitt bröst mot de radikala kulor, hvilka åsyftade den lagliga ordningens omstörtande; med ett ord, den allbekante Thiers. I ,Histoire du consulat et de Iempire yttrar han, med anledning af Napoleons fruktade landstigning på England, huru föga fransyska trupperne hade att frukta engelska milisen och säger: Mellan en fullbildad soldat och en som icke är det, är skilnaden ofantlig (Entre un soldat fait et celui qui ne Fest pas, la difference est infinie), och på ett annat ställe säger han om de 20,000, som staden London uppställde: Antalet var temmeligen stort, för att bilda en betydlig styrka, om den hade varit organiserad; men man improviserar icke soldater och ännu mindre officerare.n (Forts. följer.) ! GG.