Hender, att de tillåta kriget blifva en lång krigs-
skola. Det är denna lycka, amerikanarne egt un-
der innevarande krig. General Taylor, i norr, bör-
jade fälttåget genom öfvergången af Rio Grande :
Maj 1846, och slaget vid Buena Vista, hans sedna-
ste seger, skedde i Februari 1847. Afståndet mel-
Jan dessa ställen är omkring 30 svenska mil; men
tiden, som användes till mellanliggande lands eröf-
ting, var nio månader. Jag vill likväl härvid tilläg-
ga, att den långsamma eröfringen var en klok åt-
gärd, emedan det tillhörde amerikanarnes plan ati
dåta koioniseringen gå i jemnbredd med eröfringen
så att krigshären åtföljdes af 600 seltlers (nybyg-
gare) med sina fordon, hvilka af hvarje läger gjorde
en liten stad, och med hvilkas tillbjelp eröfringen
skulle småningom göras varaktig.
Likaså har general Scott, i söder, likväl icke a
samma skäl som Taylor, framträngt så långsamt, at
6 månader förflutit från eröfringen af Vera-Cruz (i
Mars) till Mexikos. intagande (i Sept.), eburu af
ståndet deremellan också endast är 50 svenska mil
För att nu tillämpa frågan om truppers bildande
under sjelfva kriget på europeiska förhållanden —
kan Å. B. tro, att på den nuvarande strategiska
ståndpund, dit Napoleon fört krigskonsten, och med
den stora skyndsamhet, som nu utgör en hufvudre:
gel — kan ÅA. B. tro, att det kommer förunnas et
folk, att under ett halft år få uti mindre afgörande
träffningar bilda sina trupper? Så ädelmodiga fien-
der har ingen att vänta, icke heller vi — för at
gå ännu ett steg i tillämpningen — eftersom äfven
hos oss vid hvarje riksdag åter uppdyka de oför-
ståndiga förslagen om den stående armåns indrag-
ning. Ingen fiende lemnar oss tid att under ett
småkrig bilda våra trupper, och vårt land, som :j
allmänhet :alldeles saknar hållbara positioner, gynnar
också icke ett sådant krig. Fordrades för en trupps
militäriska duglighet endast någon gevärs-exercis och
manöverfärdighet, såsom de föreställa sig, hvilka
sakna militärisk kunskap, så kunde visserligen nämn-
da färdigheter vinnas på några veckor. Men en så-
dan helt och hållet ny krigshär, utan den samman-
hållning, den vana vid ordning och lydnad, den
uppmärksamhet å befälets röst, som meddelas der
genom en väl öfvad och längre tid tjenande stam-
trupp, skall, om den icke gynnas af några särskilda
oberäkneliga omständigheter, såsom en stor öfver-
lägsenhet, fiendens grofva felsteg, en ovanlig anfö-
tare, någon ny uppfinning — enligt all sannolikhet
besegras i första öppna drabbning, der den möter
en krigshär af gamla trupper. Detta har för mig
nära axiomatisk visshet, och jag försäkrar ÅA. B.,
att detta icke är någon fördom, förutfattad af tycke,
vidhållen af ensidig smak för det erke-militära,
(såsom A. B. uttrycker sig), utan att det är en djup
öfvertygelse, hemtad af ailt det lilla jag kan om
krig hafva läst och tänkt — emedan jag icke eger
någon egen erfarenhet att åberopa. Derjemte får
jag nämna, att dessa satser äro i hela det militäri-
ska Europa antagna och afgjorda, samt att jag icke
känner någon nyare militärisk författare med något
namn, han må vara konservatif eller liberal, som
icke yrkar desamma. Endast i åtskilliga tidnings-
blad och tal i ständerkammäre, i alla länder, samt
i flygskrifter yrkas samma satser, som ÅA. B:s, och
vinna anhängare i följd af de besparingar, som före-
speglas. Jag vill icke, såsom stöd för mina satser,
besvära med utdrag ur militär-författare, hvilka, i
alla fall, genom sin sakkunskap, skulle för A. B.
vara misstänkte och anses obehörige att i saken dö-
ma. Men jag skall åberopa en annan författare,
som eger tvenn2 de största egenskaper för att kun-
na bedöma militäriska ämnen, nemligen att han är
civil och att han är liberal, derjemte icke vill att
Konungen skall styra, således äfven i detta fall är
renlärig; men som dessutom ådagalagt en egenskap,
hvarpå vi militärer sätta ännu högre värde, än på
de förr nämnde, den nemligen, att han betalat med
sin person, och, ehuru liberal, under upploppen i
Paris erbjudit sitt bröst mot de radikala kulor,
hvilka åsyftade den lagliga ordningens omstörtande;
med ett ord, den allbekante Thiers. I ,Histoire du
consulat et de Iempire yttrar han, med anledning
af Napoleons fruktade landstigning på England, huru
föga fransyska trupperne hade att frukta engelska
milisen och säger: Mellan en fullbildad soldat och
en som icke är det, är skilnaden ofantlig (Entre
un soldat fait et celui qui ne Fest pas, la difference
est infinie), och på ett annat ställe säger han om
de 20,000, som staden London uppställde: Antalet
var temmeligen stort, för att bilda en betydlig styr-
ka, om den hade varit organiserad; men man im-
proviserar icke soldater och ännu mindre officerare.n
(Forts. följer.)
! GG.