Till svar böjde flickan sin klara blick, som
en tår gjorde ännu mera klar, upp till honom.
Förlåt mig,, sade han rörd; jag menar ej.
ille.n i
Du tokiga pojkes, smålog hon; ;men Iåt o:s
återkomma till det vi började med. Hvad
tänkte. du i anledning af vår fattigdom?n
Jo, dun, återtog han gladt och lifligt, xmån-
ga hafva sagt mig, att jag har en vacker röst;
och du sjunger mycket bra, tycker jag — om
vi skulle gå in vid teatern; hvad säger du om
det? Jag kunde slå mig till att bli dekorations-
målare och på samma gång måla dekorationer,
spela en roll, och till och med skrifva pjeser,
om det gäller.
Ett bjertligt och högt skratt af hans åhörar-
inna afbröt hans extas.
Hvarföre skrattar du?. frågade han nede
slagen.
Jo, det föreföll mig så roligt.s :
Hvilket? Kanske att jag skulle bli deköra-
tionsmålare?
Nej! Det var det enda rimliga.
Nå, hvad då? Att jag skulle bli aktör?
Ja, det också.n
Men egentligen mitt författarskap, menar du
dån, sade han något stött. Jag visade dig ju
häromdagen det der, som jag skrifvit och som
jag ämnar hembjuda som, följetong i Aftonbla-
det.n
Ja, och som de aldrig antaga.
Hvarför det då?
Jo, för det jag tyckte det varfdumte, skrat-
jade flickan.
Tyckte du det var dumt?n
Ja, det tyckte jag visst.
Nå, det förändrar saken, sade de
mannen, i det äfven han skrattade 2? ve
ust. oe
Men, aktör, du — aktör, det bjer ta
väll jag blin, utfor han, under :
vågra förtviflade gester och kan och de
ippsyn. . ij det han gjörd
Se så, se sål — nu sl ;antog en biste
ans värdinna, förtretad: s
es det äfven af vindf 4cker du ljusets, sad
3åda skrattade hjer ; Och i detsamma. släck
len unga sömp sånget från en stor gest
ille äta med Sagt, ljuset tändes åter oe!
isste alltfö erstkan frågade, om han int
ör att v henne; men den fattige artiste
yss t e väl, bus knapp hennes kost var
dja dela den. Och med en bjertlij
og han godnatt af sin älskarinna, i de