Imedlertid blef jag svag och kraftlös. En dag betraktade Cantarello mig med en medlidsam blick — sådan hade jag ännu aldrig sett honom. Ni kan aldrig ba nog styrka att uppamma ert barn,, sade han till mig. Ack, ni har rätt svarade jag; min kraft aftager — det är brist på frisk luft.Vill ni gå ut med mig? frågade Cantarello. Jag darrade. : Gå ut! — och Luigi! och mitt barn! De qvarstanna som underpant. Aldrig! svarade jag, aldrig vill jag skiljas från dem Tizande tog Cantsrello sin lykta och gick. Jag vet ej hur många timmar Luigi och jag sutto tigande midt emot hvarandra, Du har handlat orätt,, sade Luigi omsider. Men hvarför skulle jag gå ut och låta dig bli här?, frågade jag. fEDu kunde se hvar vi äro — gilva akt på hvart han förer dig. Du kunde få anledning alt yppa våra lidanden och skaffa 0535 bjelp. Det var oklokt att afslå.n pNär han förnyar sitt tillbud, säger jag ja Och vi försjönko åter i vår vanliga dystra tystnad. De åtta dagarne förflöto och Cantarello kom. Utom vår vanliga provision medförde han ett stort paket. Se här är en karldrägt, sade han; när ni bestämmer er till att gå ut, så tag blott denns2 på, och jag vet hvad det betyder. Jag svarade ej, men vid nästa besök fann Cantarello mig i denna drägt. Kom! sad Ps SEtt ögonblick. sopade jag; ni svärjer att jag kommer hit tillbaka Igen. Om en timma äro vi här igen Jag följer. Centarello gick förut, läste upp den först