Imedlertid blef jag svag och kraftlös. En
dag betraktade Cantarello mig med en medlid-
sam blick — sådan hade jag ännu aldrig sett
honom.
Ni kan aldrig ba nog styrka att uppamma
ert barn,, sade han till mig.
Ack, ni har rätt svarade jag; min kraft
aftager — det är brist på frisk luft.-
Vill ni gå ut med mig? frågade Cantarello.
Jag darrade. :
Gå ut! — och Luigi! och mitt barn!
De qvarstanna som underpant.
Aldrig! svarade jag, aldrig vill jag skiljas
från dem
Tizande tog Cantsrello sin lykta och gick.
Jag vet ej hur många timmar Luigi och jag
sutto tigande midt emot hvarandra,
Du har handlat orätt,, sade Luigi omsider.
Men hvarför skulle jag gå ut och låta dig
bli här?, frågade jag.
fEDu kunde se hvar vi äro — gilva akt på
hvart han förer dig. Du kunde få anledning
alt yppa våra lidanden och skaffa 0535 bjelp.
Det var oklokt att afslå.n
pNär han förnyar sitt tillbud, säger jag ja
Och vi försjönko åter i vår vanliga dystra
tystnad.
De åtta dagarne förflöto och Cantarello kom.
Utom vår vanliga provision medförde han ett
stort paket.
Se här är en karldrägt, sade han; när ni
bestämmer er till att gå ut, så tag blott denns2
på, och jag vet hvad det betyder.
Jag svarade ej, men vid nästa besök fann
Cantarello mig i denna drägt.
Kom! sad Ps
SEtt ögonblick. sopade jag; ni svärjer att
jag kommer hit tillbaka Igen.
Om en timma äro vi här igen
Jag följer.
Centarello gick förut, läste upp den först