nade hon sig vid tanken på, att markisen ägde
ett landtställe i Belvedere och att hennes son,
så snart klockan var öfver elfva, sannolikt skulle
der tillbringa natten, emedan Syrakusas portar
stängas vid den tiden.
Men läsaren vet, att intet af allt dettasked-
de. Grefven af San Floridio hade icke smygt
sig ut, som markisen trodde; ej heller gått till
Belvedere, som markisisnan menade — han
of lugat och godt i sin biktstol, under det han
lrömde att prinsessan af Ab, den vackraste
lam i Palermo, gaf honom simmlektion i la
avorivzs bassiner, och han snarkade välbehag-
igt under denna sköna dröm.
Klockan tu på natten vaknade han, sträckte
;g, gäspade och gnuggade sig i ögonen. Då
hen trodde sig ligga i sin sing, vände han sig
it andra sidan, men stötte hufvudet hårdt emot
hörnet af biktstolen. Stöten var så stark, att
len unga grefven spärrade upp ögonen och kän-
le sig alldeles vaken, Han såg sig förundrad
omkring, ty han hade ej någon id om hvar
Nn var, men småningom orienterade han sig.
Den förtrytelse och ledsnad, hvarmed han den
öregående dagen mnedkastade sig i biktstolen,
ler han insomnade midt under högtidligheten
ich der hin nu uppvaknat midt i natten: allt
letta stod nu klart för hans själ. Don Ferdi-
ind insåg, att hans föräldrar, ledsna vid att
vänta lingre på honom, rest hem till Syrakusa,
cke anande, att de qvarlemnat honom i ka-
seliet. Flen gick bort till dörren, men fann
len stängd; derefter framtog han sitt ur och
åt det repetera — klockan var half tre, alltså
yrakusas portar stängda och på slottet Belve-
ere alla gångne til hvila. Hen gjorde nu en
lygd af nödvändigheten, inrättade sig så be-
jvämt som möjligt i sin bittstol och slöt ögo-
en för att fortsätta sin behagliga dröm.
Grefven var försjunken i ett tillstånd, som
nan kunde kalla själens skymning — det är
) längre ljust i ens inre och likväl kringhöljer
atten ännu ej tankarnas kaos; hörseln, det af
åra sinnen, som sist bortslumrar hos oss, till-
örde honom ljudet af en dörr, som öppnas och
nissler på sina gångjern. Han sprang genast
ipp och såg sig omkring på alla sidor. Vid
kenet af en handlykta såg han en karl böja
ig ned framför altaret vid biktstolen, der han
efann sig. . Karlen reste sig straxt upp igen,
låste ut ljuset i lyktan och insvepte sig i sin
italienska half-spanska kappa, sidan som
.cilisnerna kalla ferraiolos; derefter gick han