med sin fader arrangera en konsert, son, ef-
ter hvad vi hört sägas, lärer blifva ganska un-
derhållande. Hr Arnold d. ä., pianist och kom-
positör, lärer vara en konstnär med solid bild-
ning och har författat åtskilliga större tonverk
så väl för scenen som i konsert- och kammar-
stylen.
TSE EE
KUNGLIGA TEATERN.
Vi återkomma efter löfte till det nya skåde-
spelet En biljett af Charlotte Birch-Pfeiffer,
som i går gafs för tredje gången å Kungliga
teatern för ett temligen glest besatt hus.
Händelsen föregår i London vid Carl II:s hof.
Konungens gunstling, den rike och vackre Geor-
ges Williers, hertig af Buckingham, finner på
sitt arbetshord trenne biljetter, hvilkas blotta
utanskrift bortjagar hertigens elaka lynne. De
förråda nemligen alla, att fruntimmershband
tecknat de mjuka och smidiga penndragenx,
och hofvets älskling, de skönas afgud, triumfe-
rar redan öfver dessa nya förmenta segrar, som
slagit trenn2 ömma bhjertan i kärlekens bojor.
Han öppnar det ena, men bortkastar det med
barm: det är en öfvergifven älskarinnas klagan
och förebråelser; det andra deremot handlar
om ett rendez-vous och är undertecknadt med
bokstäfverna A. H.; det tredje är signeradt med
samma bokstäfver och dess författarinna utbe-
der sig likaledes ett möte på samma ställe och
vid samma tid, som blifvit utsatt i den först-
nämnde biljetten. Ingendera handstilen är her-
tigen bekant, men på tonen i den ena biljetten
tror han sig igenkänna den koketta markisinnan
Adrienne af Hautencourt; deremot sätter ho-
nom den andra biljedouxen des:o flera myror
i hufvudet. För att vinna visshet, anförtror
han sig åt konungens kammartjenare, hvars be-
kantskap med hofdamernas handstilar sannolikt
skall bjelpa honom ur ovissheteu. M:n äfven
denne kan ej lösa gåtan. Under hertigens sam-
tal med kammartjenaren inkommer konungens
broder, hertig Jacob af York, och blir, osedd
af Buckingbam, vittne till scenen med kam-
mar!jenaren. Iatagen af svartsjuka misstankar,
rycker hertigen af York biljetten från kammar-
tjenaren och igenkänner sin makas, Anna Hy-
des, handstil; — hertigen har nemligen ingått
bemligt äktenskap med grefvens af Clarendon
dotter, hvars oemotståndliga behag eröfrat så
väl konungens, som hertigens af Buckingham
kärlek. Annas far, som upptäckt konungens
kärlek och är obekant med sin dotters äkten-
skap med hertigen af York, påskyndar derföre
Annas förmälniag med en grefve af Montagne,
med hvilken hon varit förlofvad sedan barndo-
men, men som, sedan flera år tillbaka, älskar
Adrienne af Hautencourt.
Nu vill slumpen att alla dessa älskande taga
sin tillflykt till Buckinghams hjelp. De båda
biljetternas författarinnor sammanträffa på en
gång med hertigen vid en hoffåte, och, i stället
för den väntade kärleksförklaringen, öfverra-
skas Buckingham af deras böner om hjelp och
beskydd. Konunger, som saknat Anna vid ba-
len, uppsöker henne och öfverraskas under ett
förtroligt samtal, först af hertigen af York och
sedan af Annas far, som nu beslutar att sam-
ma dag låta viga sin dotter vid grefven af Mon-
tagne. Buckingham ställer nu så till, att Anna,
som af sin far fått befallning att genast lemna
palatset uti en båt, som skall föra henne och
hennes trolofvade till en landtkyrka för att vi-
3as — byter drägt med Adrienne Hautencourt,
5om genom detta bedrägeri blir vigd vid sin äl-
skare. Buckingham lyckas äfven förhindra ett
försök af hertigen af York att enlevera Anna
Hyde, hvarefter han för Anna i säkerhet utom
staden. Hertigen af York, som ansett sin maka .
för trolös, har emedlertid djupt skymfat henne .
och hotar att förneka sin förbindelse. Bucking-:
nam uppträder då inför konungen och angifver !:
sig sjelf såsom Annas gemål. Då vaknar her-
igens af York svartsjuka, och han tvingas ge-l
nom Buckinghams klokhet att erkänna sitt äk-
.enskap med Anua af Clarendon. Konungens
vrede blidkas dels af Annas böner, dels af Buc-(
unghams ridderliga handlingssätt; och äfven i
Annas far stadfästar äktenskapet, sedan konun-i
en gifvit honom rätt att förfoga öfver denc
.ungliga banden, hvilken rättighet han genast I
egagnar och förklarar en prinsessa af Portugal l
ör Englands drottning. 1
Man finner häraf, att stycket icke saknarls
Iramatisk handling, hvartill kommer en fintligt s
ammankedjad serie af intriger, egnade attlä
ingsla och underhålla intresset. Iatrigen är,
äsom man vet, madame Birch-Pi.iffers starkals
ida, och då dertill kommer en i allmänhet rätt a
(vick dialog, kan man ej neka att ifrågavarande t
kådespel äger många rätt lyckliga ställen. Lik--
äl har den dramatiska pointen uti några sce-
d
S
Vv
r
F
r
a
O
a
S
j
0
I
er förlorat mycket af sin effekt genom åtskil-
iga longörer, ett fel, som i allmänhet medjs
kicklighet plär undvikas af nämnda författarinna:
Hufvudrollerna återgåfvos på ett förfjenstfullt
ätt. Hr Dahlqvist representerade en ädel och
tolt Carl Stuart, br Almlöf en lättsinnig, få-
ing och slug, men tillika kraftfull och ridder-:
g Buckingham, fru Hjortsberg en intagande
inna af Claredon, samt fru Almlöf en på
amma gång kokett och trofast Adrienne af
lautencourt. j
ee
I Dag!. Allehanda för i går och i dag förekom-
er under namn af Lifspunkten i Läroverks-
ågam en artikel af en ganska välmenandelF
uftnino. Men då förf äntrat cäsaer ifrån nvi li