med sin fader arrangera en konsert, son, efter hvad vi hört sägas, lärer blifva ganska underhållande. Hr Arnold d. ä., pianist och kompositör, lärer vara en konstnär med solid bildning och har författat åtskilliga större tonverk så väl för scenen som i konsertoch kammarstylen. TSE EE KUNGLIGA TEATERN. Vi återkomma efter löfte till det nya skådespelet En biljett af Charlotte Birch-Pfeiffer, som i går gafs för tredje gången å Kungliga teatern för ett temligen glest besatt hus. Händelsen föregår i London vid Carl II:s hof. Konungens gunstling, den rike och vackre Georges Williers, hertig af Buckingham, finner på sitt arbetshord trenne biljetter, hvilkas blotta utanskrift bortjagar hertigens elaka lynne. De förråda nemligen alla, att fruntimmershband tecknat de mjuka och smidiga penndragenx, och hofvets älskling, de skönas afgud, triumferar redan öfver dessa nya förmenta segrar, som slagit trenn2 ömma bhjertan i kärlekens bojor. Han öppnar det ena, men bortkastar det med barm: det är en öfvergifven älskarinnas klagan och förebråelser; det andra deremot handlar om ett rendez-vous och är undertecknadt med bokstäfverna A. H.; det tredje är signeradt med samma bokstäfver och dess författarinna utbeder sig likaledes ett möte på samma ställe och vid samma tid, som blifvit utsatt i den förstnämnde biljetten. Ingendera handstilen är hertigen bekant, men på tonen i den ena biljetten tror han sig igenkänna den koketta markisinnan Adrienne af Hautencourt; deremot sätter honom den andra biljedouxen des:o flera myror i hufvudet. För att vinna visshet, anförtror han sig åt konungens kammartjenare, hvars bekantskap med hofdamernas handstilar sannolikt skall bjelpa honom ur ovissheteu. M:n äfven denne kan ej lösa gåtan. Under hertigens samtal med kammartjenaren inkommer konungens broder, hertig Jacob af York, och blir, osedd af Buckingbam, vittne till scenen med kammar!jenaren. Iatagen af svartsjuka misstankar, rycker hertigen af York biljetten från kammartjenaren och igenkänner sin makas, Anna Hydes, handstil; — hertigen har nemligen ingått bemligt äktenskap med grefvens af Clarendon dotter, hvars oemotståndliga behag eröfrat så väl konungens, som hertigens af Buckingham kärlek. Annas far, som upptäckt konungens kärlek och är obekant med sin dotters äktenskap med hertigen af York, påskyndar derföre Annas förmälniag med en grefve af Montagne, med hvilken hon varit förlofvad sedan barndomen, men som, sedan flera år tillbaka, älskar Adrienne af Hautencourt. Nu vill slumpen att alla dessa älskande taga sin tillflykt till Buckinghams hjelp. De båda biljetternas författarinnor sammanträffa på en gång med hertigen vid en hoffåte, och, i stället för den väntade kärleksförklaringen, öfverraskas Buckingham af deras böner om hjelp och beskydd. Konunger, som saknat Anna vid balen, uppsöker henne och öfverraskas under ett förtroligt samtal, först af hertigen af York och sedan af Annas far, som nu beslutar att samma dag låta viga sin dotter vid grefven af Montagne. Buckingham ställer nu så till, att Anna, som af sin far fått befallning att genast lemna palatset uti en båt, som skall föra henne och hennes trolofvade till en landtkyrka för att vi3as — byter drägt med Adrienne Hautencourt, 5om genom detta bedrägeri blir vigd vid sin älskare. Buckingham lyckas äfven förhindra ett försök af hertigen af York att enlevera Anna Hyde, hvarefter han för Anna i säkerhet utom staden. Hertigen af York, som ansett sin maka . för trolös, har emedlertid djupt skymfat henne . och hotar att förneka sin förbindelse. Bucking-: nam uppträder då inför konungen och angifver !: sig sjelf såsom Annas gemål. Då vaknar herigens af York svartsjuka, och han tvingas ge-l nom Buckinghams klokhet att erkänna sitt äk.enskap med Anua af Clarendon. Konungens vrede blidkas dels af Annas böner, dels af Buc-( unghams ridderliga handlingssätt; och äfven i Annas far stadfästar äktenskapet, sedan konun-i en gifvit honom rätt att förfoga öfver denc .ungliga banden, hvilken rättighet han genast I egagnar och förklarar en prinsessa af Portugal l ör Englands drottning. 1 Man finner häraf, att stycket icke saknarls Iramatisk handling, hvartill kommer en fintligt s ammankedjad serie af intriger, egnade attlä ingsla och underhålla intresset. Iatrigen är, äsom man vet, madame Birch-Pi.iffers starkals ida, och då dertill kommer en i allmänhet rätt a (vick dialog, kan man ej neka att ifrågavarande t kådespel äger många rätt lyckliga ställen. Lik-äl har den dramatiska pointen uti några sced S Vv r F r a O a S j 0 I er förlorat mycket af sin effekt genom åtskiliga longörer, ett fel, som i allmänhet medjs kicklighet plär undvikas af nämnda författarinna: Hufvudrollerna återgåfvos på ett förfjenstfullt ätt. Hr Dahlqvist representerade en ädel och tolt Carl Stuart, br Almlöf en lättsinnig, fåing och slug, men tillika kraftfull och ridder-: g Buckingham, fru Hjortsberg en intagande inna af Claredon, samt fru Almlöf en på amma gång kokett och trofast Adrienne af lautencourt. j ee I Dag!. Allehanda för i går och i dag förekomer under namn af Lifspunkten i Läroverksågam en artikel af en ganska välmenandelF uftnino. Men då förf äntrat cäsaer ifrån nvi li