NNE JlN NE WAR JTJREIAL2 235212 2 IUM 9 ELR BIBLERE )
ELLER ;
ANMÄRKNINGAR VID ARTIKELN (I LÄSNING :
FÖR BILDNING OCH NÖJE, J4 12): ,MICHELET, !
LAMARTINE, GEIJER; III GEIJER. -
(Forts. från gårdagsbl.)
Men låtom oss ändtligen framdraga Geijers
åsigter om: medelklassens; konungadöme, för att!
se -huruvida han med denna först mognade
frukt åfven förbinder föreställningen om pfull-
komlighet, och normalstat.. — Hvad som gjort)!
och; gör det i (fysiskt. och moraliskt) möjligt för
någon att herrska, att uppträda såsom berätti-
gåd, är att hans makt och rätt grundar sig på
allmänna pligter. Så var hos adeln och preste-
ståndet förhållandet, det var deras enda förnuf-
tiga betydelse; ja, äfven skråna utgjorde ur-
sprungligen ett skydd, ej blott för arbetets fri-
het; utan för kristlig: och borgerlig rätt. Deraf
deras: makt och rätt, som hade en personlig,
en ädlare grund och värde än blotta privat-
egendomen. Men med samhällets utveckling,
med arbetets fördelning, med upplysningens sti- !
gande komma statens alla medlemmar i långt
närmare förhållande till staten sjelf, och den
rätt och pligt, som fordom, å ena sidan var iå-
lagd och åtagen, å andra sidan fordrad af nå-
gra, uteslutande, rätten och pligten, att med
hela sin person lefva i och för staten; — den-
na blir alltmer allas rätt och pligt. — Hvad
vi hafva upplefvat är ett oinskränktare) den
rena privategendomens välde, än någonsin förr:
Men kapitalis:ens hbvila efter väl förrättadt värf
är ej mensklighetens mål; borgaren måste lära
sig, vid straff att annars med nea fördrifvas
från den plats, dit samhällets utveckling ho-
nom ställt, att han ej är till för att mot lega,
beqvämligen låta åt sig administrera försvar,
rättvisa och själavård, utan att samhällets för-
delar (rätten) måste köpas med sannt medbor-
gerlig. verksamhet (pligten); skall ett medel-
stånd, som alltmer inträngt på de öfriga stån-
dens område, kunna bibehålla sig, skall det ock
uppfylla alla medborgarnes och menniskans
pligter. I snnat fall — mot en aristokrati som
ej inser detta, en aristokrati af vattenbi och
drönare — kastar hopen bort sitt lif i förtvif-
ladt uppror — vore det blott för att visa den
sitt förakt; den är i sjelfva sin uppkomst för-.
lorad.s (Trenne föreläsningar sidd. 20, 23—
34; Litteraturblad. 4839 sid. 108 följ.; Ett ord X
etc. sid. 45, 46.) — Är nu detta att, ifrigtS
slridandexför personligheten: mot stånden, göra
ett-undantag för egennyttans, för guldklimpens i
l
l
l
j
(
FE
IA CM mm MAA - UA -— — IA AM -— om OM
innehafvare? Är det icke så, så har hr P.
påbördat Geijer motsatsen af hvad han med
uttryckliga ord sagt.
Men huru har detta privat-egendomsvälde ut-
vecklat sig ur revolutionen och hvilka äro dess,
närmaste frukter? Tredje ståndet r2presente-:
rade i början slla dem, som icke tillhörde nå-
got af de privilegierade stånden; det gjorde der-
före gemensam sak med folket; och revolutio-
nens programm blef menniskans rättigheter, d.
v. s. rättigheten till den lagligt fria konkurren- i
sen i staten, eller att ej i följd af sitt stånd
vara utesluten från medborgerlig rätt. Detta
var det allmänna anspråk, som genom revolu-
tionen gjorde sig gällande; och att medelklas-
sen :kunde anses för dess representant, beror på
den, allt större bildning och intelligens, som
mer. och mer .förutsättes för arbetet, således
den allt större förmåga, som. fordras för förmö-
genhet?).. : Men hvad vår tid visar är medel-
klassens egen opposition mot konseqvenserna af
dessa .sina första anspråk, en reaktion mot er-
kännandet afiden personliga förmågans rätt att
i staten först göra sig gällande... Den har bör-
jat denna opposition, denna otrohet mot den ur-
sprungliga frågan, sedan de allmännare an
språken på rätt fått en specifik användning på
medelklassens, sedan dess rätt blifvit erkänd af
restaurationen, men fästad vid en viss valcen-
sus; hvilken, såsom oeftergifligt vilkor för rätt,
julimonarkien tagit med sig. — Följderna åter
af denna inkonseqvens, denna inskränkta till-
lämpning af en allmän princip hafva blifvit, att
tredje. klassen sjelf, i den mån deny, med mak-
tens. besittning, blifvit: konservatif, fått emot sig
folket: att massan af detta, de ej berättigade;
proletärerna. växer i samma min som kapita-
le:s. suveränitet öfver arbetaren. Den första
frukten af- medelklassens uteslutande välde sy-
nes- härigenom hotas med att i staten återföra
styrkans rätt;! den uppfostrar inom sig sjelf sin
fiende, emedan den: satt sig sjelf i en onaturlig
ställning.
Huruvida denna knut i europeiska civilisa-
tionens historia skall fredligt kanna lösas, derpå
beror, enligt Geijers tanka, Europas framtida
bestånd; De hjelptrupper för staten mot den-
na fara, som börja visa sig, äro dels associa-
tionsandan och nationaliteten — det, menar
Geijer; af. Napoleons tid, som skall förblifva, e-
medan det gick utöfver det på förmögenhet
grundade samhället — och religiositeten: mak-
ter, isom ej låta mäta sig efter någon förmö-
genhetstariff, tidens renande lifsluft. (Trenne
förel.. sidd. 148—49, 21—4148 passim, 136; Ett)
ord sidd; 7, 14—43, 19.)
Geijer anser således pborgaredömet,:-— så-
dant det.i Frankrike nu finnes (se Trenne före-
läsn. sid. 456) vara uppkommet genom otrohet
J
l
1
t
s
A
I
l
— FA IA mA - nm
me dn RA AL AA Re Ke ÅR Ck i Br Ännd ÅR JR fr
——
) Hr P.formaliserar sig med parenteser och fråg-
tecken ötver att i Ett ord c. står inskränk-
tare. Att detta kunde vara skrif- eller tryckfel