NNE JlN NE WAR JTJREIAL2 235212 2 IUM 9 ELR BIBLERE ) ELLER ; ANMÄRKNINGAR VID ARTIKELN (I LÄSNING : FÖR BILDNING OCH NÖJE, J4 12): ,MICHELET, ! LAMARTINE, GEIJER; III GEIJER. (Forts. från gårdagsbl.) Men låtom oss ändtligen framdraga Geijers åsigter om: medelklassens; konungadöme, för att! se -huruvida han med denna först mognade frukt åfven förbinder föreställningen om pfullkomlighet, och normalstat.. — Hvad som gjort)! och; gör det i (fysiskt. och moraliskt) möjligt för någon att herrska, att uppträda såsom berättigåd, är att hans makt och rätt grundar sig på allmänna pligter. Så var hos adeln och presteståndet förhållandet, det var deras enda förnuftiga betydelse; ja, äfven skråna utgjorde ursprungligen ett skydd, ej blott för arbetets frihet; utan för kristlig: och borgerlig rätt. Deraf deras: makt och rätt, som hade en personlig, en ädlare grund och värde än blotta privategendomen. Men med samhällets utveckling, med arbetets fördelning, med upplysningens sti! gande komma statens alla medlemmar i långt närmare förhållande till staten sjelf, och den rätt och pligt, som fordom, å ena sidan var iålagd och åtagen, å andra sidan fordrad af några, uteslutande, rätten och pligten, att med hela sin person lefva i och för staten; — denna blir alltmer allas rätt och pligt. — Hvad vi hafva upplefvat är ett oinskränktare) den rena privategendomens välde, än någonsin förr: Men kapitalis:ens hbvila efter väl förrättadt värf är ej mensklighetens mål; borgaren måste lära sig, vid straff att annars med nea fördrifvas från den plats, dit samhällets utveckling honom ställt, att han ej är till för att mot lega, beqvämligen låta åt sig administrera försvar, rättvisa och själavård, utan att samhällets fördelar (rätten) måste köpas med sannt medborgerlig. verksamhet (pligten); skall ett medelstånd, som alltmer inträngt på de öfriga ståndens område, kunna bibehålla sig, skall det ock uppfylla alla medborgarnes och menniskans pligter. I snnat fall — mot en aristokrati som ej inser detta, en aristokrati af vattenbi och drönare — kastar hopen bort sitt lif i förtvifladt uppror — vore det blott för att visa den sitt förakt; den är i sjelfva sin uppkomst för-. lorad.s (Trenne föreläsningar sidd. 20, 23— 34; Litteraturblad. 4839 sid. 108 följ.; Ett ord X etc. sid. 45, 46.) — Är nu detta att, ifrigtS slridandexför personligheten: mot stånden, göra ett-undantag för egennyttans, för guldklimpens i l l l j ( FE IA CM mm MAA UA -— — IA AM -— om OM innehafvare? Är det icke så, så har hr P. påbördat Geijer motsatsen af hvad han med uttryckliga ord sagt. Men huru har detta privat-egendomsvälde utvecklat sig ur revolutionen och hvilka äro dess, närmaste frukter? Tredje ståndet r2presente-: rade i början slla dem, som icke tillhörde något af de privilegierade stånden; det gjorde derföre gemensam sak med folket; och revolutionens programm blef menniskans rättigheter, d. v. s. rättigheten till den lagligt fria konkurreni sen i staten, eller att ej i följd af sitt stånd vara utesluten från medborgerlig rätt. Detta var det allmänna anspråk, som genom revolutionen gjorde sig gällande; och att medelklassen :kunde anses för dess representant, beror på den, allt större bildning och intelligens, som mer. och mer .förutsättes för arbetet, således den allt större förmåga, som. fordras för förmögenhet?).. : Men hvad vår tid visar är medelklassens egen opposition mot konseqvenserna af dessa .sina första anspråk, en reaktion mot erkännandet afiden personliga förmågans rätt att i staten först göra sig gällande... Den har börjat denna opposition, denna otrohet mot den ursprungliga frågan, sedan de allmännare an språken på rätt fått en specifik användning på medelklassens, sedan dess rätt blifvit erkänd af restaurationen, men fästad vid en viss valcensus; hvilken, såsom oeftergifligt vilkor för rätt, julimonarkien tagit med sig. — Följderna åter af denna inkonseqvens, denna inskränkta tilllämpning af en allmän princip hafva blifvit, att tredje. klassen sjelf, i den mån deny, med maktens. besittning, blifvit: konservatif, fått emot sig folket: att massan af detta, de ej berättigade; proletärerna. växer i samma min som kapitale:s. suveränitet öfver arbetaren. Den första frukten afmedelklassens uteslutande välde syneshärigenom hotas med att i staten återföra styrkans rätt;! den uppfostrar inom sig sjelf sin fiende, emedan den: satt sig sjelf i en onaturlig ställning. Huruvida denna knut i europeiska civilisationens historia skall fredligt kanna lösas, derpå beror, enligt Geijers tanka, Europas framtida bestånd; De hjelptrupper för staten mot denna fara, som börja visa sig, äro dels associationsandan och nationaliteten — det, menar Geijer; af. Napoleons tid, som skall förblifva, emedan det gick utöfver det på förmögenhet grundade samhället — och religiositeten: makter, isom ej låta mäta sig efter någon förmögenhetstariff, tidens renande lifsluft. (Trenne förel.. sidd. 148—49, 21—4148 passim, 136; Ett) ord sidd; 7, 14—43, 19.) Geijer anser således pborgaredömet,:-— sådant det.i Frankrike nu finnes (se Trenne föreläsn. sid. 456) vara uppkommet genom otrohet J l 1 t s A I l — FA IA mA nm me dn RA AL AA Re Ke ÅR Ck i Br Ännd ÅR JR fr —— ) Hr P.formaliserar sig med parenteser och frågtecken ötver att i Ett ord c. står inskränktare. Att detta kunde vara skrifeller tryckfel