OM EN NY UTFLYKT AF PROF. PALMBLAD ELLER ANMARKNINGAR VID ARTIKELN (I LÄSNING FÖR BILDNING OCH NÖJE, J4 42): ,MICHELET, LAMARTINE, GEIJER; III GEIJER. Det berättas, att orsaken hvarföre den store Leibnizs kiitik öfver Lockes åsigt icke utkom förr än efter philosophens död, var den, att han ej hann få den tryckt före Lockes frånfälle, och ansåg det oädelt att sedermera mot en död motståndare uppträda. Detta var hans åsigt om ädelt och oädelt, litterär och vetenskaplig kritik och polemik; hos oss tyckes man, åtminstone hvad angår förhållandet mellen Geijer och vissa af hans embetsbröder och sig så kallande närmaste och äkta vänner och försvarare, vara af fullkomligt motsatt tanke. — Hvad dessa Geijers Commilitones, må privat och muntligen hafva yttrat om honom, lemna vi derhän — om vi ock ej äro alldeles okunniga derom; — säkert är, att kritikerna och klandret — för att nyttja de mildaste uttryck — med få undantag, förblefvo enskilda meddelanden under Geijers härvaro och lifstid. Deremot hade den store mannen knappast hunnit lemna det läroverk, öfver hvilket han i så många år spridt glans och ära, förr än man derifrån började gifva sina känslor luft och göra publiken till sin förtrogna i detta afseende; ehuru, det är en sanning, upprigtigheten mot denna blott gradvis utvecklade sig; så att hvad som om den frånvarande Geijer yttrades under form af ett mer än tvetydigt beröm, har, utsagdt om den döde, ändtligen afkastat masquen och framstår såsom öppet ;klander, ett klander, hvilket, synnerligen i de olika numrorna afLäsning för Bildning och Nöje, trifs i många formerp. Vi älska ej dessa insinuationer, dessa insoekrade eller försilfrade piller; vilja derför icke heller framställa kontrasten mellan den mundtliga afskedshelsning, hvilken den yngre akademiska corpsen-hembar den bortresande läraren och vännen, och den skriftliga — hvilken är den enda af den äldre corpsen offentligt gifna — som: förekommer uti 4846 års rektorsprogramim, genom en analys af detta sistnämndas beståndsdelar. Vi anse öfverflödigt att gifva ett.nytt bevis för den träffande, ehuru, måhända just derföre, hårdsmälta eller kanske ännu alltid osmälta sanningen i andra numret af 1838 års Litteraturblad; genom att, med en paralell mellan 1847 års rektorsprogramm och dedikationen till Geijer i Z:de delen af Siare och -Skalder,, visa ett färskt exempel på de vexlinde krigsoch fredsropen,, på putfallen genom fönstret, med hugg som riktas för mycket i luften, för att träffa, och ,återtågenp. Vi anse oss ändtligen och i största korthet kunna förbigå alla de sötsura sakerna i M 2, 3, 4, 7 al Läsning för Bildning och Nöjen. — Vi vilja, säga vi, icke för att särskilja den bäska kärnan från det söta skalet, upplösa det ena, eller, för ätt låta de heterogena elemöenterna åskådligt paralysera och negera hvarandra, sammansmälta det andra, vi lemna tvärtom detta virrvarr ovidrördt, och tillåta oss blott, att iaf seende på det ena uttrycka vår undran, om man vill räkna äfven de utmärkta och smickrande loford, de lifliga vänskapsuttryck, hvdrmed den store mannen i nämnda nummer af Litteraturbladet hedrade hr, Atterbom och hang Dikter, till de många företeelser af Geijers sednare lefnad,, hvilka ptilläfventyrs blott pathologiskto skola kunna förklaras; samt anse oss, i anseende till ett annat, pligtige att lemna en liten upplysning nemligen angående den, i M 4 af Läsning för Bildning och Nöjex; omtalta missämja,, hvari Geijer såsom inspektor för Wermlands nation, med dess pluralitet säges