OM EN NY UTFLYKT AF PROF. PALMBLAD
ELLER
ANMARKNINGAR VID ARTIKELN (I LÄSNING
FÖR BILDNING OCH NÖJE, J4 42): ,MICHELET,
LAMARTINE, GEIJER; III GEIJER.
Det berättas, att orsaken hvarföre den store
Leibnizs kiitik öfver Lockes åsigt icke utkom
förr än efter philosophens död, var den, att
han ej hann få den tryckt före Lockes från-
fälle, och ansåg det oädelt att sedermera mot
en död motståndare uppträda. Detta var hans
åsigt om ädelt och oädelt, litterär och veten-
skaplig kritik och polemik; hos oss tyckes man,
åtminstone hvad angår förhållandet mellen Gei-
jer och vissa af hans embetsbröder och sig så
kallande närmaste och äkta vänner och försvarare,
vara af fullkomligt motsatt tanke. — Hvad dessa
Geijers Commilitones, må privat och muntligen
hafva yttrat om honom, lemna vi derhän —
om vi ock ej äro alldeles okunniga derom; —
säkert är, att kritikerna och klandret — för
att nyttja de mildaste uttryck — med få un-
dantag, förblefvo enskilda meddelanden under
Geijers härvaro och lifstid. Deremot hade den
store mannen knappast hunnit lemna det läro-
verk, öfver hvilket han i så många år spridt
glans och ära, förr än man derifrån började
gifva sina känslor luft och göra publiken till
sin förtrogna i detta afseende; ehuru, det är
en sanning, upprigtigheten mot denna blott
gradvis utvecklade sig; så att hvad som om
den frånvarande Geijer yttrades under form
af ett mer än tvetydigt beröm, har, utsagdt
om den döde, ändtligen afkastat masquen och
framstår såsom öppet ;klander, ett klander, hvil-
ket, synnerligen i de olika numrorna afLäs-
ning för Bildning och Nöje, trifs i många
formerp.
Vi älska ej dessa insinuationer, dessa insoe-
krade eller försilfrade piller; vilja derför icke
heller framställa kontrasten mellan den mundt-
liga afskedshelsning, hvilken den yngre akade-
miska corpsen-hembar den bortresande läraren
och vännen, och den skriftliga — hvilken är
den enda af den äldre corpsen offentligt gifna
— som: förekommer uti 4846 års rektorspro-
gramim, genom en analys af detta sistnämndas
beståndsdelar. Vi anse öfverflödigt att gifva
ett.nytt bevis för den träffande, ehuru, må-
hända just derföre, hårdsmälta eller kanske
ännu alltid osmälta sanningen i andra numret
af 1838 års Litteraturblad; genom att, med en
paralell mellan 1847 års rektorsprogramm och
dedikationen till Geijer i Z:de delen af Siare
och -Skalder,, visa ett färskt exempel på de
vexlinde krigs- och fredsropen,, på putfallen
genom fönstret, med hugg som riktas för myc-
ket i luften, för att träffa, och ,återtågenp.
Vi anse oss ändtligen och i största korthet kun-
na förbigå alla de sötsura sakerna i M 2, 3,
4, 7 al Läsning för Bildning och Nöjen. — Vi
vilja, säga vi, icke för att särskilja den bäska
kärnan från det söta skalet, upplösa det ena,
eller, för ätt låta de heterogena elemöenterna
åskådligt paralysera och negera hvarandra, sam-
mansmälta det andra, vi lemna tvärtom detta
virrvarr ovidrördt, och tillåta oss blott, att iaf
seende på det ena uttrycka vår undran, om
man vill räkna äfven de utmärkta och smic-
krande loford, de lifliga vänskapsuttryck, hvdr-
med den store mannen i nämnda nummer af
Litteraturbladet hedrade hr, Atterbom och hang
Dikter, till de många företeelser af Geijers sed-
nare lefnad,, hvilka ptilläfventyrs blott patho-
logiskto skola kunna förklaras; samt anse oss,
i anseende till ett annat, pligtige att lemna en
liten upplysning nemligen angående den, i M
4 af Läsning för Bildning och Nöjex; omtalta
missämja,, hvari Geijer såsom inspektor för
Wermlands nation, med dess pluralitet säges