VA AV VAM R
seljen. Det förstås, att hvar och en har sina vä
gar och sina kanaler; målet, popularitetens upp
rätthållande för att derigenom vinna politiskt in
flytande bland alla partier, kan dock vara dei
samma. Hvad emedlertid Hr Wern särskildt be
träffar, så tyckes ban icke särdeles bekymra si
om annat, än Uddeholms bolag, liksom han tycke
hafva blifvit inkallad i kabinettet endast för at
tjena till en liberal skylt för popularitetens upp
fångande. I allmänhet tyckes Östgötha Correspo,.
denten hafva träffat spiken på hufvudet, då han
N:o 96 på följande sätt uppdrager gränslinien e
mellan de konservative och de Grå:
Hvilka vigtiga politiska åsigter, som nu egent
ligen skilja dessa båda sidor från hvarandra —
kan endast Gud i himmelen taga riktigt reda på
Så vidt vi begripa, är meningsskillnaden så obe
tydlig, att man kunde behöfva mikroskop för at
upptäcka den. I sina begrepp om aristokrat
öfverensstämma de, eburu de förra våga högt ut
tala sina tänkesätt, då de andra blott — hviskc
hvarandra i örat derom. Också torde det finna:
mera öppenhet och bestämdhet å den ena, oct
mera försiglighet, mera femkningsböjelser å der
andra sidan. Det är i ytan, i skalet, som der
hufvudsakliga skiljaktigheten ligger.
De liberale kunna med skäl säga om både de
Grå och neutralitetssystemet: Hvilken som e
är med mig, han är emot mig. Riksdagen ha:
ock (inom de liberala stånden) tagit en gång, som
tydligt nog visar, att man lika litet ämnar låta
lura sig på den grå konfekten, som skrämma sig
af vissa på bemliga vägar utkastade hotelser, at
regeringen i värsta fall ämnar slå sig på den kon-
servativa sidan, — en upprigtighet i bandling
som troligen ingen skulle anse förtidig.
Korrespondenten tyckes, såsom man ser, haf-
va någon serskild anledning till den förmodan,
att baron Wrede skulle bgga i affärernan, som
man säger. Det är möjligt, dock ha vi ej hört
talas derom. Yttrandet om Hr Hazelius har
deremot utan tvifvel träffst spiken på huf-
vudet.
Det är kanske ej otjenligt ait med anledning
häraf ech af de upplysningar, som på den sed-
naste tiden vunnits, nu erinra om och lägga någon
vigt på den väsendtliga nyans, hvaruti Afton-
badet och Dagligt Allehanda skilde sig i af-
seende på den s. k. munlåshistorien, och den
förundran som det väckte hos allmänheien då
den bekante Adjulanten och andra uti offici-
ella b!adet polemiserade mot de liberala tid-
ningarna i hvarjehanda frågor för dagen. En
betydlig skilnad existerade då i tidningarnes
sätt att bedöma detta skrifiställeri. Allehanda
yrkade ifrigt på, att det borde sättas munlås
för Posttidningen och Adjutanten, emedan det
konservativa skriftställeriet blottställde den li-
berala regeringen för misstankar om dubbelt
spel. Aftonbladet åter påstod, att om regerin-
gen verkligen hade ett liberalt politiskt system
och detta framträdde i handling, så skulle det
betyda föga om aldrig så många adjutanter
skrefve i Posttidningen i en motsatt riktning;
men att frågan om ännu vore oafgjord. Nu-
mera lärer något tvifvel i afseende på detta om
icke existera.
Hvad s:atsrådet Wern serskildt beträffar, så
hafve vi goda skäl att tro, det korrespondenten
emot honom begått en stor orättvisa i sitt om-
döme. Men å andra sidan undra vi likväl
knapt deröfver, då man af de statsrådsproto-
koller, som kommit stånden tillhanda, icke fin-
ner, att Hr Wern visat sig framträda med yr-
kande pi något annat system än konungens öf-
r:ga rådgifvare, ehuru Hr W. med sin klara
blick och sin erfarenbet från den tid, då ban
sjelf var representant i Borgareståndet, väl ha-
de bort kunna inse, att den åt det gamla sy-
stemet tillbakalutande halfhet, som visar sig i
de kungliga propositionerna och som i öfrigt
är en ganska naturlig produkt af den nuva-
rande rådgifvarepersonalens politiska åsigter, al-
drig kunde väcka annat än motsatsen af sym-
pati hus Ständerna. Hade Hr Weern resignerat
för ett eller halftåanat år sedan, vid den tid
lå Aftonbladet tog sig den friheten att gifva
en vink om Strozzis uttryck ait man sällan vet
uppskatta, hvad ett afsked, taget i rättan tid,
ir värdt, så hade ganska troligt både hans ak-
;ier, och kanske äfven regeringens nu stålt an-
norlunda; ty det är vår öfvertygelse, att en
sädan fasthet från Hr W:s sida äfven ovillkor-
igt hade för! med sig en större ministerför-
indring.
) För en tid sedan väcktes både fråga och strid
om det förhållande, hvari Hr Hazelius står till
det officiella bladet. Man påstod honom vara
medarbetare; han nekade offentligt. Man tror
sig nu veta, att han, i kompani med en viss
hög person, helt simpelt är ägare af det bok-
tryckeri, hvars firma är Post- och Inrikes Tid-
ningars tryckerin.
) Under juste-milieuns eller medelmåttans period.
) Aftonbladet sätter äfven i fråga, huruvida hela
den skånska adeln af justitiestatsministern blif-
vit vunnen för de Grå. Korrespondenten, som:
begagnat uttrycket ,lärer ha blifvit vunnen,
kan ej garantera förhållandet, och vill till en
början för säkerhetens skull låta ordet hela,
bortfalla. Emellertid har han hört uppgifvas, att .
vår premierminister lyckats genomdrifva denna
allians med tillhjelp af sin broder, landshöfdin-
geri i Malmöhus lån, grefyen och kommendören
m. m. F. 5. Posse jemte flera andra slägtskaps-,
skyldskaps- och frändskapsrelationer, hvarpå äf-
ven en korrespondent i Augsb. Allg. Zeitung
lagt mycken vigt.
-— FF Fn
HR RÄÄF I SMÅLAND EMOT DEN NYA
STRAFFLaGEN,
— mm An