VA AV VAM R seljen. Det förstås, att hvar och en har sina vä gar och sina kanaler; målet, popularitetens upp rätthållande för att derigenom vinna politiskt in flytande bland alla partier, kan dock vara dei samma. Hvad emedlertid Hr Wern särskildt be träffar, så tyckes ban icke särdeles bekymra si om annat, än Uddeholms bolag, liksom han tycke hafva blifvit inkallad i kabinettet endast för at tjena till en liberal skylt för popularitetens upp fångande. I allmänhet tyckes Östgötha Correspo,. denten hafva träffat spiken på hufvudet, då han N:o 96 på följande sätt uppdrager gränslinien e mellan de konservative och de Grå: Hvilka vigtiga politiska åsigter, som nu egent ligen skilja dessa båda sidor från hvarandra — kan endast Gud i himmelen taga riktigt reda på Så vidt vi begripa, är meningsskillnaden så obe tydlig, att man kunde behöfva mikroskop för at upptäcka den. I sina begrepp om aristokrat öfverensstämma de, eburu de förra våga högt ut tala sina tänkesätt, då de andra blott — hviskc hvarandra i örat derom. Också torde det finna: mera öppenhet och bestämdhet å den ena, oct mera försiglighet, mera femkningsböjelser å der andra sidan. Det är i ytan, i skalet, som der hufvudsakliga skiljaktigheten ligger. De liberale kunna med skäl säga om både de Grå och neutralitetssystemet: Hvilken som e är med mig, han är emot mig. Riksdagen ha: ock (inom de liberala stånden) tagit en gång, som tydligt nog visar, att man lika litet ämnar låta lura sig på den grå konfekten, som skrämma sig af vissa på bemliga vägar utkastade hotelser, at regeringen i värsta fall ämnar slå sig på den konservativa sidan, — en upprigtighet i bandling som troligen ingen skulle anse förtidig. Korrespondenten tyckes, såsom man ser, hafva någon serskild anledning till den förmodan, att baron Wrede skulle bgga i affärernan, som man säger. Det är möjligt, dock ha vi ej hört talas derom. Yttrandet om Hr Hazelius har deremot utan tvifvel träffst spiken på hufvudet. Det är kanske ej otjenligt ait med anledning häraf ech af de upplysningar, som på den sednaste tiden vunnits, nu erinra om och lägga någon vigt på den väsendtliga nyans, hvaruti Aftonbadet och Dagligt Allehanda skilde sig i afseende på den s. k. munlåshistorien, och den förundran som det väckte hos allmänheien då den bekante Adjulanten och andra uti officiella b!adet polemiserade mot de liberala tidningarna i hvarjehanda frågor för dagen. En betydlig skilnad existerade då i tidningarnes sätt att bedöma detta skrifiställeri. Allehanda yrkade ifrigt på, att det borde sättas munlås för Posttidningen och Adjutanten, emedan det konservativa skriftställeriet blottställde den liberala regeringen för misstankar om dubbelt spel. Aftonbladet åter påstod, att om regeringen verkligen hade ett liberalt politiskt system och detta framträdde i handling, så skulle det betyda föga om aldrig så många adjutanter skrefve i Posttidningen i en motsatt riktning; men att frågan om ännu vore oafgjord. Numera lärer något tvifvel i afseende på detta om icke existera. Hvad s:atsrådet Wern serskildt beträffar, så hafve vi goda skäl att tro, det korrespondenten emot honom begått en stor orättvisa i sitt omdöme. Men å andra sidan undra vi likväl knapt deröfver, då man af de statsrådsprotokoller, som kommit stånden tillhanda, icke finner, att Hr Wern visat sig framträda med yrkande pi något annat system än konungens öfr:ga rådgifvare, ehuru Hr W. med sin klara blick och sin erfarenbet från den tid, då ban sjelf var representant i Borgareståndet, väl hade bort kunna inse, att den åt det gamla systemet tillbakalutande halfhet, som visar sig i de kungliga propositionerna och som i öfrigt är en ganska naturlig produkt af den nuvarande rådgifvarepersonalens politiska åsigter, aldrig kunde väcka annat än motsatsen af sympati hus Ständerna. Hade Hr Weern resignerat för ett eller halftåanat år sedan, vid den tid lå Aftonbladet tog sig den friheten att gifva en vink om Strozzis uttryck ait man sällan vet uppskatta, hvad ett afsked, taget i rättan tid, ir värdt, så hade ganska troligt både hans ak;ier, och kanske äfven regeringens nu stålt annorlunda; ty det är vår öfvertygelse, att en sädan fasthet från Hr W:s sida äfven ovillkorigt hade för! med sig en större ministerförindring. ) För en tid sedan väcktes både fråga och strid om det förhållande, hvari Hr Hazelius står till det officiella bladet. Man påstod honom vara medarbetare; han nekade offentligt. Man tror sig nu veta, att han, i kompani med en viss hög person, helt simpelt är ägare af det boktryckeri, hvars firma är Postoch Inrikes Tidningars tryckerin. ) Under juste-milieuns eller medelmåttans period. ) Aftonbladet sätter äfven i fråga, huruvida hela den skånska adeln af justitiestatsministern blifvit vunnen för de Grå. Korrespondenten, som: begagnat uttrycket ,lärer ha blifvit vunnen, kan ej garantera förhållandet, och vill till en början för säkerhetens skull låta ordet hela, bortfalla. Emellertid har han hört uppgifvas, att . vår premierminister lyckats genomdrifva denna allians med tillhjelp af sin broder, landshöfdingeri i Malmöhus lån, grefyen och kommendören m. m. F. 5. Posse jemte flera andra slägtskaps-, skyldskapsoch frändskapsrelationer, hvarpå äfven en korrespondent i Augsb. Allg. Zeitung lagt mycken vigt. -— FF Fn HR RÄÄF I SMÅLAND EMOT DEN NYA STRAFFLaGEN, — mm An