nen att afföra det anhållna godset; att handelsbok-
hållarne Osbeck och Wahrmark yttrat, det kärran.
hvarpå godset fördes, borie-kastas i- sjön; att hand-
landen Carlsson, jemte andra personer, trängt sig
tätt omkring den för samma kärra spända häst; att
betjenten Lundberg lagt hinder i vägen för kärrans
fortkomst, derigenom, att han framför densamma
fört ut annat åkdon; att drängen Creutz på förmid-
dagen inslagit en ruta i tullhuset; att åkaren Jons
son och förre artilleristen Lund kastat stenar efter
tulltjenstemännen; att handlanden Andersson uti folk-
samlingen utanför hr distriktchefen Karströms bo-
stad fällt missfirmeliga yttranden om polisborgmä-
staren Ewert; att arbetskarlen Forsslund under upp-
trädet om eftermiddagen uppmanat folket att gå
på och lofvat att utdela bränvin, och att gesäller
Krogh och f. artilleristen Sandberg deltagit uti fön-
sterinslagningarne hos hr distriktechefen Karström och
på rådhuset.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, har
polisfiskalen Hansson yrkat, att Wernbom, Forss-
lund, Jonsson och Lund måtte varda i häkte inma-
nade; men detta påstående har poliskammaren an-
sett icke kunna bifallas. Drängen Hansson, hvil-
ken, på sätt ofvan är nämndt, blef på hr polisborg-
mästarens befallning gripen, lösgafs åter efter en
kort stunds förlopp, samt de personer, som af pa-
trullen häktades, Sandberg och Träff, blefvo vid
första förhöret i målet ställde på fri fot, bvarefter
Sandberg afrest från orten, så att han icke vidare
kunnat i målet höras.
Allmänt rykte har väl varit gängse derom, att
penningar skulle hafva blifvit utdelade till våldsver-
karne; men några bestämda upplysningar härom haf-
va ännu icke kunnat vinnas; dock har under ran-
sakningen förekommit, att så väl den ifrågavarande
aftonen, som påföljde dag, särskilde personer och
deribland ofvan bemälde Forsslund, affordrat andra
personer penningar under sådane uttryck, som tyck-
tes utmärka, att dessa skulle utgöra vedergällning
för deltagande uti meranämnde våldsamheter.