ORT ARA MW I Rf mm MW pp w wW AA ee 1 I EP 6 fe ee , CHUdSL IVP IIIUSLA UUVICA, LJ UUL SVVIdIA I MUTUNISKUnaturen uttrycker sig äfven deruti att, blott man känner det ett större antal dela samma öde, är detta en tillräcklig tröst att uthärda mycket svårare belägenhet än denna, som för mången utgör en förbättring i välstånd, förskönad af hoppet om slut, icke blott vid bestämd tid, utan möjligen långt förr, genom nåd, hyckleri eller rymning, verkställbar äfven utur mönsterbyggnaderna. Också har Sveriges hela allmänhet häröfver fällt sin dom. Hvarje brottsling beskrattar detta slags straff, !) och ordningsvännerna förskräckas öfver dess otillräcklighet och kostnader. Att uppgifva huru stora dessa redan äro, erfordras icke; vi se det nog af statens uttömda tillgångar. Att beräkna den ofantliga summa som ytterligare erfordras är omöjligt, och derjemte till intet tjenande, enär hon icke kunde anskaffas genom annat än skuldsättning, en utväg, som endast af krigets nöd kan ursäktas. ?) Om en gång, när landets ställning blifvit lyckligare, tukt och seder blifvit återförda, och när dessa imedlertid uppförda kostbara fängelser blifvit obehöfliga, de kunde till annat och ädlare bruk begagnas, vore öfver de använda medlen mindre att klaga; men dessa hus äro så inredda, att de tillintet annat ändamål kunna blifva brukbara, endast qvarstå såsom minnesvårdar af ett tillstån , bvaruti vi aldrig behöft komma. ?!) Från utlandet höras en mängd uppgifter, än lastande, än prisande fängelsestraffet; än berömmande det ena, än det andra af dess olika systemer; motsägelser som bevisa att ingen säker erfarenhet ännu vunnits, och, der denna bäst utfallit, bekräftande, Jatt hvad som för det ena lardets och folkets seder loch lynnen är passande, kan vara tvärtom för det landra, hvarom Sveriges förutnämda allmänna om, döme bärer ett ojäfaktigt vittnesbörd, bättre att efterfölja än drömda teoriers irrbilder. ??) Icke förkastar jag fängelsestraff; sådant har ialla Itider funnits och lärer städse blifva behöfligt. Jag tillstyrker ensamhetsfängelse för ransakningsfångar, I kanske ock vid början af fängelsestraff; men jag afÅ Ining intränga; och jag afstyrker det slutligen såsom styrker dess utsträckning till ersättning för nästan alla andra straff, emedan dess vanlighet gör det föraktadt; jag afstyrker det för dess omåttliga dyrI het, som ökar den förorättades lidande genom underhållskostnad åt brottslingen; jag afstyrker det i den klemighet det nu föreslås; jag afstyrker det, emedan dess högsta grad, ensamhet i mörker, är en grymhet vida utöfver alla kroppsplågor, dock ingalunda tjenande till varnagel, emedan fasan af en dylik belägenhet, som i vanliga lifvet aldrig före-. kommer, också icke kan i allmänhetens föreställmedel till förbättring; ty den skall aldrig åstadkommas uti ensligheten, aldrig uti en atmosfer af last. ??) 48) Detta gäller naturligtvis för riddersmän och deras vederlikar; men det är ej för dem, utan för packet, som strafflagar stiftas; således borde aldrig frihetens förlust stadgas som straff i allmän lag. Det är endast de svidande kroppsstraffen, som der skola finnas, efter hr Riäfs system: ett system, hvaröfver hela Sverges allmänhet ganska säkert kommer att fälla sin dom, så snart den lärt känna det. 419) Hvilket straff? Ensamhetsfängelse har! ju ännu icke varit i lag stadgadt, och följaktligen hvarken kunnat verkställas eller — beskrattas. 20) Man skall vara statsman, stor som hr Rääf, för att påstå, det skuldsättning är en utväg, som endast af krigets nöd kan ursäktas. Andra statsmän tro enfaldeligen, att skuld med fullt skäl må göras för nyttiga företag, förbättringar eller reformer, som fordra större uppoffeingar, än dem man billigtvis kan fordra af den närvarande generationen. Man brukar då att låta en del af förskottet falla på efterkommande, som draga kanske största fördelen deraf. Men detta är en ny id, som naturligtvis icke kunnat vinna nåd för hr Rääfs ögon. Vi nämne den, utan att derföre vara anhängare af något skuldsättningssystem, som ej har stora och vigtiga ändamål. 21) Aterigen bara pladder! 22) Se föregående not. Om hr Rääf annorlunda, än efter hörsägen från utlandet,, visste hvad som der afhandlas och tilldrager sig i det här förevarande ämne, skulle han förstå; att frågan är om någonting helt annat, än drömda teoriers irrbilder,. Han må ej inbilla sig, att Sverige kan stå stilla och med föraktliga blickar skåda civilisationens framgång i andra länder. Svenskarna äro af samma sorts kött och blod som andra folk. De kunna lika litet nu, som fordom, spärra sig från den allmännal bildningens inflytande — vare sig i seder eller lagar. : 253) I trots af hr Rääfs femdubbla afstyrkande, blir fängelsestraff säkerligen, om icke vid denna riksdag, dock inom. en ej lång framtid, bär i Sverige — såsom det redan blifvit i andra länder — det egentliga och nästan enda straflet. Och huru vill hr Riäf förekomma det? Spöstraffet har redan för det mesta gått all verldenes väg. Var säker, hr Rääf, att hvad som deri en gång är förloradt, aldrig fås tillbaka, om ock hr Rääf med hela sitt anhang på sina blottade knän gjorde böner derom. Det är således endast vatten och brödsom återstår; men detta straff kan omöjligen sträckas öfver en ganska kort tid. Och om det låter säga sig, att hvarje brottsling beskrattar, något slags straff, så gäller detta i egentligaste mening om vatten och bröd. Likväl är detta den närvarande tidens enda straff för första och andra resan stöld. Snart löper brottslingen här igenom sina två grader; och sedan står han vid dörren till det fängelse, der han för vissa år eller för lifstiden måste emottagas, ehvad hr Rääf afstyrker det eller icke. Frågan är sålede3 här om ingenting annat, än om man bör börja med vatten och bröd för att låta straffet två sånger heskrattas. eller om man canacet här