väckt, ) att ett verkligt gagn vore beredt för fädernesland och konung, hvilkens ädla syftemål blifvit på ett så litet tillfredsställande sättj understödda; ) och att, om de bevis jag anför ej äro de djupaste, ) de egentligaste, de riktigaste, skola dessa ofullkomligheter framkalla en ännu mera genomgripande granskning. Dock bör jag förut hafva äran anmärka, att öfriga riksdagsgöromål och andra allmänna befattningar, som mig för närvarande åligga, ) icke lemnat nog tid att upptaga på långt när, alla de brister hvarmed jag-tror att dessa lagförslag äro bebäftade, och att höglofl. Ridd. och Adelns tålamod ej heller kunnat sättas på så hårdt prof att afhöra dem alla, 7) Jag skall derföre inskränka mig endast till några bl and de största och först i ögonen fallande. Hela förslaget delar sig, såsom redan sagdt är, i 2 lagar och en författning. Derjemte finnas uti handskrifne nådiga propositionen en ändring uti fängelselagen och en stor mängd uti den likaledes tryckta författningen om lagens införande. Nådigt beslut härom var fattadt redan den 17 Sept.; det synas sålunda att vederbörande ägt god tid att, till lättnad i öfversigten och reda vid bedömandet, låta besörja en sammanhängande och fullständig redaktion, eller låta omtrycka sistnämde författning, som ej innehåller mera än 23 pag. och deruti inrycka de gjorda anmärkningarne. ?) Blott 3:ne straffsätt äro föreslagna. Af dem är dödsstraffet naturligtvis bestämdt endast för några få händelser, och lärer ännu sällsammare blifva användt. ?) Straff genom böter skulle, i följe af dessas olämpliga beräkning mot fängelsetid, oftast komma att till sådane !?) förvandlas, hvartill bevisen straxt skola uppgifvas. Återstår derföre egentligen blott fängelset, som komme att, med få undantag, användas så väl för gröfsta brott som mindre förseelser. Om hos en nation dödsstraffen voro de allmännaste, skulle dessas alltför stora antal minska det afskräckande intrycket och göra ett sådant folk blodgirigt. Allt hvad menniskan dagligen för ögonen äger, äfven det för en renare känsla mest afskyvärda, öfvergår till en vana, och väcker slutligen hvarken fruktan eller uppmärksamhet; !!) så jemväl med fängelset, äfven om det skulle emot nu varande och för framtiden afsedda förhållanden, innebära någon plåga eller förlust. !?) Våra gamlalagar hafva derföre sökt en mångfald af straff, dels för att undvika nyssnämde följd af för täta upprepanden; dels att, för olika slag af brott, som icke kunna inbördes mätas, äga olika skalor uti de olika straffsätten. !3) så svårt värf sig åtagan. Dessutom har ju denne ! herre äfven juridiska anor att skryta med. Han är fostrad vid Gamaliels fötter. Hans salige herr fader var den på sin tid vida beryktade Kisa-lagmannen Rääåf i Östergöthland. Maken till Anherre torde ej mången riddersman kunna framte — i visdom och rättrådighet! 2) Hvarföre icke vänta ännu litet längre? Då hade hr Rääf fått höra hvad Lagutskottet! kunde ha att säga, efter föregången skärskåd-. ning af den vigtiga frågan. I Utskottet sitta. dock fyra riddersmän, och tolf andre — red-: lige och förståndige män, fast af sämre blod. 3) Hos hr Rääf nemligen och de flere högst: omdömesegande herrar och män,, som af honom nedanföre omtalas. 4) Konungen må skatta sig lycklig, som nu ; ändtligen funnit en man att tro på, då han villl) veta, om hans ädla syftemål, blifvit på ett. ptillfredsställande sätt understödda, eller icke. Mannen heter — Rääfl ! 3) Nej, de djupaste äro de icke, och ejlh heller de ,riktigaste: det må Gud veta; menl, de argaste äro de onekligen. f 6) Det är så med det allmänna förtroendet; ; det vräker sig alldeles öfver den, som duger till något; och huru skall det icke då tilltygal, hr Rääf? En stor man måste vara på alla ställen, hvor det kniber, — som trälen sade om Hakon Jarl. a 7) En något tvetydig ärebetygelse! Ar då ll höglofl. Ridderskapet och Adeln icke en lag-1 stiftande församling? Och kan man, utan smä!t delse, säga till en sådan, att dess tålamod sättes på för hårdt prof, om det nödgas höra allt hvad som angår ett lagförslag, innan den företager sig att fälla dom deröfver? Men — en ärans man vet bäst hvad äran tål. 8) Ändringarna, sådana de finnas tryckta i Konungens proposition, äro hvarken många eller betydliga. Det är nästan för mycket begärdt, att en hel ny redaktion skolat tryckas — till lättnad och reda för hr Råäf, ty någon annan är visst icke i behof deraf. 9) En liten afvig komplimang — förmodligen åt Konungen, som ej vet att bättre utöfva sin benådningsrätt. 40) Sådana! Hvad vill det säga? Är detin böter, som förvandlas till böter? Mot något ( annat kan ordet sådana här icke svara. Detls vore i sanning en högst olämplig, förvandling. f) 11) Så är det med spöstraffet. Likasom man lit genom för mycket dödsstraff kan bli blodgi-!h rig,, kan man genom för mycket spöande bli -spögirig — d. v. s. blodgirig i smått, ty spöna gå äfven ut på blod. Det ena är ej stort bättre, än det andra. Eljest borde man visst lägga vigt på hvad som förekommer längre ned, der hr Rääf con amore tecknar spöstraffets förträffliga egenskaper. Honom är det nogsamt bekant, hvad som pär godt för råa naturer. 12) Fängelsestraffet, med sina nya modifikationer, har den egenheten, att det utöfvas på lf ett sätt, som allmänheten icke dagligen har för ögonen. Det kan således aldrig bli så utslitet, som spöstraffet. sv 13) Här vet ej hr Rääf hvad han säger. V Hvad är det för en mångfald af straff och förr märkvärdiga straffskalor, som finnas i vår gamla fi 120? Den stora månofalden fför da wanliga la DD AM BM 2 AL -H MM -— MN mm (An -— --— 6 mm