väckt, ) att ett verkligt gagn vore beredt för fäder-
nesland och konung, hvilkens ädla syftemål blifvit
på ett så litet tillfredsställande sättj understödda; )
och att, om de bevis jag anför ej äro de djupaste, )
de egentligaste, de riktigaste, skola dessa ofullkom-
ligheter framkalla en ännu mera genomgripande
granskning.
Dock bör jag förut hafva äran anmärka, att öfriga
riksdagsgöromål och andra allmänna befattningar,
som mig för närvarande åligga, ) icke lemnat nog
tid att upptaga på långt när, alla de brister hvar-
med jag-tror att dessa lagförslag äro bebäftade, och
att höglofl. Ridd. och Adelns tålamod ej heller kun-
nat sättas på så hårdt prof att afhöra dem alla, 7)
Jag skall derföre inskränka mig endast till några
bl and de största och först i ögonen fallande.
Hela förslaget delar sig, såsom redan sagdt är, i
2 lagar och en författning. Derjemte finnas uti
handskrifne nådiga propositionen en ändring uti fän-
gelselagen och en stor mängd uti den likaledes tryckta
författningen om lagens införande. Nådigt beslut här-
om var fattadt redan den 17 Sept.; det synas så-
lunda att vederbörande ägt god tid att, till lättnad
i öfversigten och reda vid bedömandet, låta besörja
en sammanhängande och fullständig redaktion, eller
låta omtrycka sistnämde författning, som ej innehål-
ler mera än 23 pag. och deruti inrycka de gjorda
anmärkningarne. ?)
Blott 3:ne straffsätt äro föreslagna. Af dem är
dödsstraffet naturligtvis bestämdt endast för några
få händelser, och lärer ännu sällsammare blifva an-
vändt. ?)
Straff genom böter skulle, i följe af dessas olämp-
liga beräkning mot fängelsetid, oftast komma att
till sådane !?) förvandlas, hvartill bevisen straxt skola
uppgifvas.
Återstår derföre egentligen blott fängelset, som
komme att, med få undantag, användas så väl för
gröfsta brott som mindre förseelser.
Om hos en nation dödsstraffen voro de allmän-
naste, skulle dessas alltför stora antal minska det af-
skräckande intrycket och göra ett sådant folk blod-
girigt. Allt hvad menniskan dagligen för ögonen
äger, äfven det för en renare känsla mest afsky-
värda, öfvergår till en vana, och väcker slutligen
hvarken fruktan eller uppmärksamhet; !!) så jemväl
med fängelset, äfven om det skulle emot nu va-
rande och för framtiden afsedda förhållanden, inne-
bära någon plåga eller förlust. !?)
Våra gamlalagar hafva derföre sökt en mång-
fald af straff, dels för att undvika nyssnämde följd
af för täta upprepanden; dels att, för olika slag af
brott, som icke kunna inbördes mätas, äga olika
skalor uti de olika straffsätten. !3)
så svårt värf sig åtagan. Dessutom har ju denne !
herre äfven juridiska anor att skryta med.
Han är fostrad vid Gamaliels fötter. Hans sa-
lige herr fader var den på sin tid vida beryk-
tade Kisa-lagmannen Rääåf i Östergöthland.
Maken till Anherre torde ej mången ridders-
man kunna framte — i visdom och rättrå-
dighet!
2) Hvarföre icke vänta ännu litet längre?
Då hade hr Rääf fått höra hvad Lagutskottet!
kunde ha att säga, efter föregången skärskåd-.
ning af den vigtiga frågan. I Utskottet sitta.
dock fyra riddersmän, och tolf andre — red-:
lige och förståndige män, fast af sämre blod.
3) Hos hr Rääf nemligen och de flere högst:
omdömesegande herrar och män,, som af ho-
nom nedanföre omtalas.
4) Konungen må skatta sig lycklig, som nu ;
ändtligen funnit en man att tro på, då han villl)
veta, om hans ädla syftemål, blifvit på ett.
ptillfredsställande sätt understödda, eller icke.
Mannen heter — Rääfl !
3) Nej, de djupaste äro de icke, och ejlh
heller de ,riktigaste: det må Gud veta; menl,
de argaste äro de onekligen. f
6) Det är så med det allmänna förtroendet; ;
det vräker sig alldeles öfver den, som duger
till något; och huru skall det icke då tilltygal,
hr Rääf? En stor man måste vara på alla stäl-
len, hvor det kniber, — som trälen sade om
Hakon Jarl. a
7) En något tvetydig ärebetygelse! Ar då ll
höglofl. Ridderskapet och Adeln icke en lag-1
stiftande församling? Och kan man, utan smä- !t
delse, säga till en sådan, att dess tålamod
sättes på för hårdt prof, om det nödgas höra
allt hvad som angår ett lagförslag, innan den
företager sig att fälla dom deröfver? Men —
en ärans man vet bäst hvad äran tål.
8) Ändringarna, sådana de finnas tryckta i
Konungens proposition, äro hvarken många eller
betydliga. Det är nästan för mycket begärdt,
att en hel ny redaktion skolat tryckas — till
lättnad och reda för hr Råäf, ty någon annan
är visst icke i behof deraf.
9) En liten afvig komplimang — förmodligen
åt Konungen, som ej vet att bättre utöfva sin
benådningsrätt. -
40) Sådana! Hvad vill det säga? Är detin
böter, som förvandlas till böter? Mot något (
annat kan ordet sådana här icke svara. Detls
vore i sanning en högst olämplig, förvandling. f)
11) Så är det med spöstraffet. Likasom man lit
genom för mycket dödsstraff kan bli blodgi-!h
rig,, kan man genom för mycket spöande bli
-spögirig — d. v. s. blodgirig i smått, ty spöna
gå äfven ut på blod. Det ena är ej stort bättre,
än det andra. Eljest borde man visst lägga vigt
på hvad som förekommer längre ned, der hr
Rääf con amore tecknar spöstraffets förträffliga
egenskaper. Honom är det nogsamt bekant,
hvad som pär godt för råa naturer.
12) Fängelsestraffet, med sina nya modifika-
tioner, har den egenheten, att det utöfvas på lf
ett sätt, som allmänheten icke dagligen har
för ögonen. Det kan således aldrig bli så ut-
slitet, som spöstraffet. sv
13) Här vet ej hr Rääf hvad han säger. V
Hvad är det för en mångfald af straff och förr
märkvärdiga straffskalor, som finnas i vår gamla fi
120? Den stora månofalden fför da wanliga la
DD AM BM 2 AL -H MM -— MN mm (An
-— --—
6 mm -